fredriklofter.com

Att byta ut samtliga lampor i Volvo Amazon till LED-lampor är med två undantag enkelt och rakt på sak. Det är bara att vrida ur den gamla glödlampan och vrida dit den nya LED-lampan och sedan är det klart. Invändigt inne i bilen kan det vara lite pilligt att komma åt alla lampor bakom/under instrumentpanelen, men så svårt är det inte. Det svåra är att hitta bra LED-lampor att byta till.

Med samtliga lampor avses alla lampor utom strålkastarna (hel- och halvlljus). Det kommer säkert, men än så länge verkar det inte finnas några rimliga alternativ till dessa. Under tiden kan kanske konvertering till halogen och H4-insatser vara av intresse? Läs här i så fall.

Angående de två undantagen visar det sig att blinkerslamporna och dess indikeringslampa på instrumentpanelen kommer kräva att du läser på lite, vilket du till exempel kan göra i denna artikel. Även AMP-lampan kräver lite speciell tillsyn och det mesta om det kan du läsa i den här artikeln. Men låt dig inte avskräckas! Så svårt är det inte.

Jag har valt att köpa samtliga LED-lampor hos superbrightleds.com därför att de, utöver att de levererar lampor som håller vad namnet antyder, har ett stort utbud av beprövade lampor för fordon, bra tekniska specar med alla relevanta mått tydligt angivna, samt att de skeppar till Sverige. För de lampor som ska sitta i trånga utrymmen, t.ex. dem i instrumentpanelen, är det till exempel relevant att veta innan om lampan du ska byta till är större än originallampan (oversized). De har även andra relevanta produkter, som elektroniska blinkdon.

Väl medveten om att det hela tiden kommer nya och bättre lampor följer här en förteckning över vilka lampor hos superbrightleds.com jag valde:

Ett annat tips är att välja färg på LED-lamporna efter linsen framför lampan så att de får samma färg. Har du gula blinkersglas? Välj gul LED-lampa till dessa. Och så vidare. Ingen regel utan undantag dock för som du vet måste blinkerslampan fram blinka gult även om du har vita glas.

En del har fortfarande fungerande rheostater till instrumentpanelsbelysningen och hör du till dem kan det vara intressant med dimbara lampor till denna belysning. Likt blinkdonen förväntar sig rheostaten dock en viss lägsta belastning innan den dimmar några lampor och det är inte säkert att du kommer upp i den belastningen med dina nya LED-lampor. Är detta viktigt kan du överväga antingen fler lampor (t.ex. fler instrument), starkare LED-lampor eller parallellkoppling av motstånd som diskuteras i artiklarna ovan. Jag har inte räknat på det då jag ersatt rheostaten med en vippströmbrytare för all instrumentbelysning (har den oftast frånslagen dagtid), men det är inte våldsamt svårt att räkna på om du vill göra det – följ bara exemplen ovan.

Bilder på resultatet nedan:

Parkeringsljus fram	Parkeringsljus bak
Blinkers fram	Blinkers bak
Backljus	Bromsljus

Varför byta till LED? En LED-lampa drar i storleksordningen tio gånger mindre ström än vad motsvarande glödlampa gör, men framförallt syns de mycket bättre. Strömbesparingen i en standardvagn som körs med laglig belysning dagtid ligger på strax under 3 A:

Byte av konventionella glödlampor till LED är i de flesta fall problemfritt på Volvo Amazon, det är bara att vrida ur den gamla glödlampan och vrida dit den nya LED-lampan och sen är det klart.

Det finns dock två lampor i instrumentpanelen som är lite lurigare. Därmed inte sagt att det är svårt – man måste bara justera lite för att det ska fungera.

Den ena av dessa är blinkersindikatorn på instrumentpanelen. Amazoner med 12V-system har trepoliga blinkrelän årsmodell 1962 och 1963, därefter tvåpoliga. De trepoliga blinkreläna har tre anslutningar: L, P och X där L och P utgör utgång (blink, L till lamporna via blinkersreglaget och P till indikeringslampan på instrumentpanelen) och där X utgör ingång (ström från batteriet via tändning och ljuskontakt). De tvåpoliga blinkreläna har två anslutningar: L och X men med en liten annorlunda koppling (indikeringslampan får sitt blink från blinkersreglaget istället för från reläet). Elscheman för Amazoner med 12V-system hittar du här. Gemensamt för dessa trepoliga och tvåpoliga blinkersrelän är dock att de är konstruerade för en last om 2x21W per blink. Blinkerslamporna i glödlampsutförande är nämligen på 21W. Sätt i två 10W lampor i ena sidans blinkerssocklar och prova. Nu blinkar det inte längre i rätt takt, eller hur? Det beror på att lasten inte längre är den förväntade 42W som reläet är konstruerat för utan 20W (mindre än hälften). Det ger ett annat resultat. Lamporna blinkar mycket fortare.

Den andra är AMP-lampan. Den avhandlar jag i ett annat inlägg.

En LED-lampa som ger motsvarande ljus som en 21W glödlampa har en effekt någonstans mellan 2-4W. Byter man rakt av från 2x21W till 2x2W så blir skillnaden i last ännu större än i exemplet. Reläet kommer då få lamporna att blinka jättefort. Underkänt-på-besiktningen-fort. Anledningen till att jag skriver ”2x” är förresten för att blinkersfunktionen sätter igång blinkandet av två lampor (en fram och en bak) på bilen samtidigt, dock endast på bilens ena sida. För varningsblinkers är det såklart 4x.

Det finns två sätt att lösa detta på. Ett fult sätt och ett fint sätt.

Det fula sättet går ut på att räkna ut vad skillnaden i last är mellan den gamla och den nya lampan. I en likströmskrets vet vi att effekten P förhåller sig till spänningen U och strömmen I som P = U ∙ I, och från Ohms lag vet vi att spänningen U förhåller sig till resistansen R och strömmen I som U = R ∙ I. Av detta får vi att resistansen R = U² / P. Effektskillnaden P blir ju 21W – 2W = 19W och spänningen U är 12V i de flesta bilar så resistansen R = 12²/19 = 7,6Ω ≈ 8Ω. Denna lösning går alltså ut på att för varje lampa parallellkoppla ett motstånd av uträknad storlek (8Ω) för att därigenom öka lasten så att blinkreläet blinkar rätt. Lasten från LED-lampan plus lasten från motståndet gör att vi tillsammans kommer upp i en last som motsvarar den från en 21W glödlampa. Varför är det en fullösning? Därför att den stora fördelen med en LED-lampa jämfört med en glödlampa är just energibesparingen. En LED-lampa drar i storleksordningen tio gånger så lite ström som vad motsvarande glödlampa gör. Det är en mycket stor skillnad som man här går helt miste om. Dock kommer det blinka och blinka i rätt takt.

Det fina sättet är naturligtvis att byta ut reläet mot ett elektriskt blinkrelä som klarar att blinka i samma takt oavsett last. Då får du LED-lampans strömsparfördel.

Men det räcker inte. Vi måste även ändra lite kring blinkersindikeringslampan på instrumentpanelen. Den är i originalutförande kopplad på ett lite speciellt sätt, nämligen så att den sida (höger, R eller vänster, L) som inte blinkar utgör jord medan den sida som blinkar utgör +12V. Det betyder att polariteten ändras beroende på åt vilket håll du för tillfället blinkar.

För att illustrera så ser det ut så här original (med tvåpoligt blinkrelä):

Detta fungerar inte med en LED-lampa eftersom de oftast är polaritetskänsliga (dvs man kan inte växla mellan vilken anslutning på lampan som är jord och vilken som är +12V för då lyser den inte). Det ska dock sägas att det finns LED-lampor för Ba9s sockel som inte är polaritetskänsliga. Om du inte vet om din nya LED-lampa är det så testa först att byta blinkersindikeringslampan på instrumentpanelen innan du byter själva blinkerslamporna. Blinkar indikeringslampan som den ska? Har du provat att blinka åt båda hållen? I så fall behöver du bara byta reläet (eller parallellkoppla ett motstånd per lampa enligt ovan) innan du byter själva blinkerslamporna.

Blinkar indikeringslampan fel, bara åt ena hållet eller inte alls? Läs vidare.

För att den nya LED-indikeringslampan i instrumentpanelen ska blinka så måste den hela tiden matas med rätt polaritet, oavsett om du blinkar åt höger eller åt vänster. I den ursprungliga kopplingen (bilden ovan) skiftas som sagt polariteten beroende på vilket håll du blinkar åt. Ett sätt att lösa det på är att likrikta strömmen från reläet via blinkersspaken genom en diodbrygga. Dioder har ju som bekant den egenskapen att de bara släpper igenom ström åt ena hållet, därav att de i elscheman brukar ritas som en pil med ett streck framför – strömmen kan bara gå i pilens riktning, inte åt andra hållet. Kjell & Co har en bra diodbrygga för 30kr under artikelnummer 90-054.

Så här kommer det se ut efter ändringen:

Så med batteriet bortkopplat klipper vi de två kablarna som går från blinkersspaken (eller ”ljussignalanordning” som den heter, eftersom den även styr helljusblinket). Klipp dem ungefär på mitten. Jag vet att det är trångt. Vi har nu fyra kabeländar. De två som kommer från blinkersspaken kopplas på diodbryggan enligt bilden ovan, det är ju strömmen i dessa vi vill likrikta. Vilken som kopplas var spelar ingen roll så länge båda kopplas mot varsin anslutning märkt ~ (dvs inte – och inte +). Den ena kabeln som kommer från lampsockeln ansluts till jord (någon skruv i chassit) och den andra till + på diodbryggan. Funkar inte lampan (glöm inte att koppla tillbaka batteriet) så byt plats på dessa två kablar.

En jobbigare lösning om du inte vill klippa kablarna är att lossa på rattkåpan så att du kommer åt att lossa kablarna direkt på blinkersspaken och dra fram två nya därifrån till diodbryggan. Klart jobbigare men då går det att återställa till original sedan.

Till sist och fortfarande med batteriet bortkopplat byter vi blinkreläet till ett elektroniskt blinkrelä. Det finns bra sådana som inte bara är lastoberoende nedåt utan även ger ifrån sig det rätta blinkersljudet. Den extra anslutningen ska jordas (t.ex. till samma skruv i chassit som ovan) och normalt heter denna anslutning 31 (ibland märkt E). +12V från anslutning 30 (se bild ovan) ska anslutas till reläets anslutning 49 (ibland märkt B). Utgången, alltså den ände där det blinkar, är ofta märkt 49a (ibland L).

Koppla tillbaka batteriet och testa att det funkar. Då är det klart. Bara att vrida ur de gamla blinkerslamporna och vrida dit de nya LED-lamporna.

Sammantaget är detta, trots att vi ändrat lite bakom kulisserna, en ändring som ser helt original ut och som ger den strömbesparing och det bättre ljus som vi var ute efter med LED-konverteringen. Rita in ändringarna i en kopia av elschemat (en synnerligen god vana) och spara denna.

För bilar med varningsblinkers (281430) måste även detta få ett elektroniskt blinkdon. Anslutningarna är märkta korrekt på både kroppen för varningsblinkersen och på blinkdonet, däremot passar detta inte rakt av (stiften sitter fel) så det blir till att dra separata kablar. Men det är snart gjort.

Tips på bra ställe att köpa bra LED-lampor (och elektroniska blinkdon med det rätta blinkljudet) är superbrightleds.com. Om du letar lite hittar du t.ex. artikelnummer Ba9s-WW4-90-12VAC vilken är en bra LED-lampa som är polaritetsokänslig (dvs bara skruva dit) och artikelnummer CF13GL-02 för elektroniskt blinkdon.

Laddlampan, den röda kontrollampan på instrumentpanelen märkt AMP, spelar en viktig roll för generatorns laddning av batteriet och det är viktigt att känna till hur det hänger ihop om man vill byta ut den lampan mot en LED-lampa.

Betraktar man elschemat så framgår att laddlampan har en lite speciell koppling. Den är normalt ansluten med +12V från två håll och är därmed normalt släckt. Det är först när något inte stämmer med laddningen som den börjar lysa. Om strömmen i anslutningen från generatorn börjar vackla eller uteblir helt så sjunker också spänningen i den ledningen varpå lampan kommer börja lysa. Det är därför lampan lyser när du slår på tändningen för att sedan slockna när motorn är igång (för då snurrar ju generatorn och ger laddning). En rätt fiffig lösning.

Original sitter det en 2W glödlampa som kontrollampa för laddningen. Den släpper igenom ström till en lindning i generatorn som initialt magnetiserar den. När laddningen har kommit igång ligger denna lindningsanslutning nära +12V, då generatorn skickar ström till sig själv där. Eftersom laddlampan ligger mellan +12V och denna anslutning kommer den att slockna när generatorn laddar som den ska. För att lysa behöver den som bekant +12V på ena anslutningen och jord på den andra.

Men om den strömmen är för låg (vilket den blir med en LED-lampa på 0,25W) blir också magnetiseringsströmmen för låg och laddningen kommer inte igång. Får du igång motorn kommer den köras på batteriet som i sin tur står utan laddning. Det kommer gå ett tag men till slut tar såklart strömmen i batteriet slut och motorn stannar. Lampan kommer under tiden att lysa hela tiden.

Det är utan vidare enklast att låta bli att byta laddlampan till en LED-lampa. Behåll befintlig 2W glödlampa och problemet är ur världen.

Men har du bytt alla andra lampor i instrumentpanelen till LED så kommer AMP-lampan att lysa löjligt lite i jämförelse. I bilden nedan har varningslampan för oljetryck, OIL, bytts till LED medan AMP-lampan är 2W original glödlampa. Trots att AMP-lampan här drar åtta gånger mer ström än OIL-lampan så lyser den inte ens hälften så intensivt.

Så för att få en enhetlig ljusbild behöver vi parallellkoppla ett motstånd tillsammans med laddlampan. Motståndet ska alltså kopplas parallellt över lampan, det vill säga byglas från lampans plusledning till lampans minusledning bakom instrumentpanelen.

För att ta reda på hur stort det motståndet behöver vara måste vi räkna ut vad skillnaden i last är mellan den gamla glödlampan och den nya LED-lampan, eftersom det är den lasten som motståndet ska kompensera. I en likströmskrets vet vi att effekten P förhåller sig till spänningen U och strömmen I som P = U ∙ I, och från Ohms lag vet vi att spänningen U förhåller sig till resistansen R och strömmen I som U = R ∙ I. Av detta får vi att resistansen R = U² / P. Effektskillnaden P blir ju 2W – 0,25W = 1,75W och spänningen U är normalt 12V i en bil så resistansen R = 12²/1,75 = 82,3Ω ≈ 82Ω.

Motståndet måste dessutom ha en effekttålighet på minst 2W. Eftersom det kommer sitta bakom instrumentpanelen och vara strömförande är det klokt att isolera det innan vi monterar det. Linda upp motståndet med eltejp eller trä en bit krympslang över det. Bygla det sedan över AMP-lampans lamphållare med en skarvklämma på vardera kabeln som leder till denna lamphållare. Det är lite pilligt och väldigt trångt men ha tålamod och se till att det blir bra. Det är lite, lite lättare om du drar ut lamphållaren från sockeln i instrumentpanelen som den sitter i. Byt ut själva lampan samtidigt.

Lasten från LED-lampan plus lasten från motståndet gör att vi tillsammans kommer upp i en last som ger en tillräckligt stor magnetiseringsström för att få igång laddningen i generatorn. Detta är en fullösning då den stora fördelen med en LED-lampa jämfört med en glödlampa är just energibesparingen. En LED-lampa drar i storleksordningen tio gånger så lite ström som vad motsvarande glödlampa gör. Det är en mycket stor skillnad som man här går helt miste om. Dock kommer lamporna i instrumentpanelen ge samma sken och – viktigast – generatorn kommer ladda batteriet.

I bilden nedan har även AMP-lampan bytts till LED och vi ser att båda lamporna ger samma sken.

Tips på bra ställe att köpa bra LED-lampor är superbrightleds.com. Lampornas fattning i instrumentpanelen är Ba9s och den lampa vi söker som ersättare till AMP-lampan bör vara dimbar (eftersom vi vill upptäcka ett laddningsfel tidigt), t.ex. artikelnummer Ba9s-WW4-90-12VAC. Effektmotstånd finns hos Elfa, t.ex. art.nr. 160-54-342.

VROM – Volvo Rendezvous & Owners’ Meeting är ett årligt event för ägare av Volvoklassiker som går av stapeln i Göteborg mot slutet av augusti varje år. Eftersom jag äger en Volvoklassiker och farsan är från trakterna tänkte jag att vi kunde ju få ihop en killhelg och sticka dit nån gång. I år blev det av.

Torsdag 18:e augusti – Åkte SL till BMA med start 08:30, direkt efter yngsta dotterns skol/terminstart. För äldsta dottern är jag numera endast pinsam och får ABSOLUT INTE följa med längre. Tog en timme. Helt otroligt. Mötte farsan på flygplatsen. Flyg till AGH 10:55. Svärmor Karin var med för hon hade passat flickorna dagarna innan skolstarten. Hon är inte fullt så pinsam. Svärfar Jan hämtade på flygplatsen. Framme c:a 13:00. Iordningställande av bilen, men det mesta var klart sen innan i sommar. Har sett fram emot detta länge nu. Grillade med Karin och Jan på kvällen. Trevligt! Fin sensommarkväll. Pensionärsprat. Mycket om krämpor… Gick och la oss hyffsat tidigt.

Grillkväll i Skåne

Fredag 19:e augusti – Vi fick låna med oss sängkläder och handdukar av Karin. Jättesnällt! Avfärd mot GBG 09:05, framme 11:30. E6:an är jättefin och det går ju att räkna ut med det man sitter på att Stortinget i Oslo nog har rätt mycket med det att göra – det är ju deras livlina ner till kontinenten. Undrar när E4:an blir så fin? Mulet. Såklart. Pappa pratade mycket om sin släkt och sin uppväxt i bilen på vägen upp. Mycket jag inte visste. Tankning + lunch efter nån tunnel under någon älv. McDonald’s. Gourmet Food! Motorn har börjat bluddra mystiskt. Vidare till Spekeröd k:a och farmor och farfars grav. Farfar dog 1987 och farmor 2012. Jag hade inte varit där tidigare. Nu fick vi börja köra på GPS (Google Maps i min mobil). Pappa var klart imponerad och försökte få igång det på sin mobil också men fick det inte att funka. Titt på pappas naturskog (han äger 1/16 del och är sjukt stolt). Hälsade på hos pappas (dubbel-)kusin Ingela men där var ingen hemma.

Farsan och hans naturskog

När vi körde vidare passerade vi en skylt längs vägen på vilken det stod ‘Adrians Bilverkstad’. Perfekt! Rundpall och sen in och snacka lite med Adrian. Han trodde bluddret var grenröret och/eller dess packning men sa att vi kunde köra utan problem. Så det gjorde vi. Vidare till Lyckorna där farmor och farfar hade sommarhus när farsan var ung och där han var på somrarna. Kalasväder, soligt och varmt. Åter till GBG. Mulet och regn. Vem hade kunnat gissa det? Ingen rusningstrafik att tala om. Göteborg har en infrastruktur värd namnet. Och klart färre bilar. Men trängselskatt kan man tydligen ha ändå. Stannade hos farbror Bengt (som inte var hemma). Vi fick låna ett av hans uthyrningsrum på vinden. Väldigt snällt – tack Bengt! Köpte färdigmackor på Konsum som låg i närheten. FaceTime med Anna och flickorna. Det var kul. Bröllopsdag idag och det är kanske inte helt poppis att man inte är hemma. Somnade tidigt.

Veteranbilsrally!

Lördag 20:e augusti – Packade allt ifall vi skulle få bryta och ringa bärgare (ville slippa behöva åka en omväg tillbaka till Bengt då). Kom iväg halv nio. Åt frukost på McD vid Backaplan. Gourmet food! Vi hade båda grubblat på motorproblemet under kvällen/natten och båda kommit fram till att det nog var främre avgasröret som inte var tätt (packning mot grenröret alt. rostat igenom). Så Biltema efter frukost för att handla avgasbandage, ståltråd och lagningspasta. Sen till en gör-det-själv hall med bilhiss i närheten. Mekade en timme (190kr) men problemet var kvar. Hela avgassystemet behöver förresten bytas men det håller hem till Skåne. Kom iväg till Uddevalla strax efter elva. Åtta mil så c:a en timmes bluddrande. Bluddret låter faktiskt lite trimmat, så rätt coolt ändå. Alla andra klassiker tror bergis jag åker toktrimmat nu men det är ju en original B20 med endast 10,000 mil. Ju närmare Uddevalla vi kom desto mer tätnade närvaron av äldre Volvobilar, de flesta riktigt, riktigt fina. VROM:s veteranbilsrally med start vid Bohusläns museum. Kul! Massor av Volvo i olika modeller och från massor av länder. Målgång vid Volvo Museum. Delar av banan gick förbi pappas skog och ställen där vi var igår så han var såklart skitnöjd. Vi kom på att bluddret kunde bero på att förgasaren nyper tjuvluft, för det bluddrar bara när man gasar. Lättfixat i så fall (bara några packningar). De sista milen regnade det (såklart), motorn fortsatte bluddra och regnet gjorde till slut att fläktremmen började slira (det skriker om motorn då). Rutorna immade igen, vi var trötta och körde lite fel på slutet, pappa fick inte ihop utslagsfrågan på tävlingen (han har normalt alla rätt på alla typer av frågesporter) under rallyt och kunde inte stänga av rösten på GPS:en som han äntligen lyckats få igång så när vi väl kom i mål orkade ingen av oss med kvällsaktiviteten (som var grillbuffé för 325kr/pers exkl. dryck med efterföljande Volvoföredrag på Hotell Arken). Så vi åkte hem till Bengt igen. Bytte packningar mellan förgasaren och insuget (3st) och mellan förgasaren och luftburken i hällande regn ute på gatan medan pappa vilade. Men motorn bluddrar ändå. Blir nog helrenovering på den. Undrar vad det kostar? Lämnade två flaskor finvin (Roda) till Bengt, som fortfarande inte är hemma, som tack för login. Köpte vinet hemma och har dragit runt på det hela sommaren. Antagligen vällagrat vid det här laget. Tidig kväll. Vi skulle ha spänt fläktremmen också (man behöver vara två för det) men enligt pappa var det färdigmekat. Tur att det ska bli fint väder imorgon…

Göteborg – här skiner aldrig solen

Söndag 21:a augusti – Utställning och marknad vid Volvo Museum. Vi kom upp vid halv åtta, duschade, packade ihop och kom iväg vid halv nio. På plats vid VROM vid kvart i nio. Mulet men uppehåll. Nästan. Hade handlat färdigmackor till frukost på Konsum som vi åt i bilen. Gick på marknaden men köpte bara en gör-det-själv-bok till Amazon (passande va?) och inget annat. Lite oväntat, faktiskt men jag känner att jag har vad jag vill ha till min Amazon nu. Just nu i alla fall. Sen gick vi på muséet. Mycket bra. Har varit där förr. Pappa köpte en vind/regnjacka som det står VOLVO på i museishoppen och sen fikade vi. Så nu behöver han bara en bil som passar jackan… Varför inte en sån ny V90 Volvo visar upp utanför muséet för 800 papp? Efter det gick pappa till bilen och vilade medan jag gick ett varv bland de uppställda/utställda bilarna och tittade. Vi åkte därifrån vid 11:30. 11:34 till och med. Med sällskap av bluddret körde vi mot Skåne längs E6. Så fort vi kom ut ur Göteborg (detta regnets näste på jorden) så blev det klarblå himmel och 24 grader varmt. Det blir fort 35 grader i kupén på en Amazon då, så rutorna åkte ner. Då brusar det så högt att det inte går att prata så det var rätt tyst i bilen hem. Vi klarade Hallandsåsen galant och när vi svängde av i Ängelholm kom regnet. Stannade i Klippan och fyllde upp tanken inför vintern. Bluddrade och fläktremsslirade hem de sista fem kilometrarna. Men det gick bra. 81 mil blev det totalt. Sen kom solen och värmen och det blev en jättefin kväll. Fast det blir mörkt tidigt nu. Redan vid åtta. Ställde undan Amazonen för vintern. Vi lagade mat medan Karin var i kyrkan och kyrkvärdade. En trevlig middag, lite TV och läggdags vid tio. Hann prata med mina flickor också. Alla tre.

Hallandsåsen norrifrån. “Nu får du ta sats” som farsan sa.

Måndag 22:a augusti – Vaknade tidigt idag, halv sju. Packade i ordning. Hjälpte till med att ta ned studsmattan för säsongen och lite annat. Lite vemodigt för det känns som om sommaren är slut nu. Fikade, åt lunch. Jan förevisade sin nyligen påfyllda humidor och vi mätte för en ny soffa (Chesterfield, går den in genom ytterdörren eller inte?). 12:40 skjutsade Jan oss till AGH och där sitter vi nu, incheckade och klara. Flyget är i tid.

Hemma i Skåne igen

Update: Som ett resultat av bluddrandet i motorn bytte jag sommaren därpå hela avgasröret och grenröret samt, givetvis, packningarna. Det var packningen som var orsaken. Den hade spruckit helt i underkant vid de två mittersta cylindrarna och lite grann i de två yttre. Det nya grenröret (från en 70:a) passade jag på att måla med svart grenrörsfärg, vilket blev mycket snyggt. Valet av avgasrör föll på ett 2″ i rostfritt från svenska Ferrita. Tänkte aldrig mer byta, nämligen.

Framljusen på din veteranbil kan med åren ha tappat lite av sin forna glans. Vanliga orsaker till det är spänningsfall mellan batteri och lampor samt igensatta glas. Det finns dock en rad relativt enkla och billiga sätt att återställa ljuset till vad det var den där dagen då bilen lämnade bandet i Torslanda, eller till och med uppgradera det till modern standard.

Fabriksmonterat framljus på Volvo Amazon 1969 är två glödlampor på 45/40W, det vill säga 45W på vardera två helljus (totalt 90W) och 40W på vardera två halvljus (totalt 80W). Både hel- och halvljus är kopplade direkt mot batteriet via ljusreglaget på instrumentpanelen. De är inte avsäkrade med någon säkring och ledningarna från batteri till lampor är lite drygt fem meter långa och passerar flera kontakter och skarvar på vägen. Troligen har du spänningsfall mellan batteri och lampor. Att mäta är att veta, så ställ bilen på tomgång utomhus med halvljusen på och mät först vad spänningen är över batteriets poler (laddar generatorn som den ska bör du kunna läsa av kring 14,4V) och sedan vad spänningen är framme vid lampan (mät på lampans stift mellan grå och svart kabel). Skillnaden mellan mätvärderna är ditt spänningsfall. Det har påståtts att ett spänningsfall på blott 15% (alltså om du mäter 12,2V vid lampan) kan reducera ljuset med 50%, så att göra något åt detta är ingen dum idé.

Vill du behålla original insatser går det utmärkt att rengöra dessa. Med åren har lampglasen troligen gulnat eller grånat lite och insatserna har förmodligen samlat på sig lite damm, men både glas och insatser går att rengöra på ett bra sätt. Hasse63 tipsar om att Yes diskmedel och varmt vatten gör susen. Ta ur insatserna ur bilen och ta ur lamporna ur insatserna. Fyll halva insatsen med hett vatten och droppa i lite diskmedel. Håll för hålet och skaka runt ordentligt. Låt det stå en stund och skölj sedan ur insatsen. Upprepa med nytt vatten och nytt diskmedel ett par gånger. Slunga till sist ut allt vatten och låt insatserna stå och torka ett par dagar så att allt vatten är borta (har du bråttom: tänk värmepistol). Absolut inga fingrar på insatsernas insida! Det ger fettfläckar och kommer påverka ljusbilden negativt.

För att se över spänningsfallet så börja med att titta på elbalansen i bilen. Möjligen har diverse strömslukande utrustning (typiskt extraljus, radio, m.m.) tillkommit med åren och de relativt klena generatorerna (likström kring 30A och växelström kring 35A) i Volvo Amazon förväntas inte sällan leverera på gränsen av vad de förmår eller ännu mer. Om du är osäker kan det vara bra att räkna igenom vad ditt behov av ström är och säkerställa att generatorn kan leverera det. Utgå från att generatorn i bilen täcker bilens behov i fabriksutförandet och lägg sedan på vad i efterhand tillsatt utrustning drar. Kan du ha radion igång på kvällarna eller måste du stänga av den för att ha tillräckligt med ström till lamporna? Behöver du byta generator? Denna tråd kan kanske vara till hjälp i så fall.

Ett konstaterat spänningsfall går att åtgärda med bra resultat genom att dra nya och bättre dimensionerade kablar direkt från batteriet till framljusen. Använd 6mm² och tre kablar per lampa (en för halvljus, en för helljus och en för jord). Räkna med fem meter per kabel för den vänstra lampan (totalt 15m) och något mindre för den högra (om din bil är vänsterstyrd). Använd en riktig kabelskotång och krympslang i ändarna. De nya kablarna får plats i befintliga genomföringar i skärmar och lyktpottor, men om dessa är torra och spruckna är detta ett bra tillfälle att byta även dessa (detaljnummer 88273, totalt fyra stycken). Samma sak med befintligt kablage till insatserna. Behåll dessa, utbytta eller inte, då de kommer att styra de slutande relän vi ska använda till att slå av och på hel- och halvljusen med. Notera att anslutningarna vid själva lamporna kräver flatstifthylsor med tungbredd 8mm mot normala 6,3mm. Dessa finns hos bl.a. Conrad.

Börja med att dra fram det nya, grövre kablaget från batteriet till lamppottorna på framskärmarna. Dra två förslagsvis svarta 6mm² kablar från batteriets minuspol direkt till vardera framljus. Dra fyra förslagsvis röda 6mm² kablar från batteriets pluspol via en säkringsdosa till vardera framljus. Om dessa kablar har samma färg så märk noga upp vilken som är vilken. Följ befintliga kabelstammar i bilen och fäst upp de nya kablarna med buntband eller dylikt. Bra val av säkringsdosa är Volvo 1235419 (finns hos bl.a. CVI till 240-serien, då den är liten och behändig samt har en  säkring per lampa.

Vid respektive lampa har vi nu två röda avsäkrade 6mm² kablar, två svarta 6mm² kablar, en svart 1mm² kabel, en grå 1mm² kabel och en röd 1mm² kabel. Ta fram två svarta kubformade slutande relän per lampa, totalt fyra stycken. Reläna är med fördel de små svarta kubformade modernare typen av slutande relän som finns att få tag på överallt. De bör klara 30-40A styck. Kapa bort fästöglorna på reläna om sådana finns. Märk två av reläna “Halvlljus” och de andra två “Helljus”.

Fortsätt med anslutningarna av reläna på det ena framljuset. Börja med att jorda dem genom att ansluta den tunna svarta kabeln till det ena reläets anslutning 85. Dra sedan en ny tunn kabel från denna anslutning till samma anslutning (85) på det andra reläet. Anslut därefter den tunna grå 1mm² kabeln till anslutning 86 på det reläet som är märkt “Halvljus” och den tunna röda 1mm² kabeln till anslutning 86 på det reläet som är märkt “Helljus”. Då är vi klara med den inkommande delen på reläna. Anslut nu den ena tjockare röda 6mm² kabeln till det ena reläets anslutning 30/51 och den andra tjockare röda 6mm² kabeln till det andra reläets anslutning 30/51. Det är bra att hålla reda på vilken av de tjocka röda som är vilken, det var därför du skulle märka upp dem tidigare när du drog fram kablarna från batteriet via säkringsdosan. Vänta med den tjocka svarta 6mm² kabeln. Upprepa samma sak på det andra framljuset.

Nästa steg är anslutningen till lampsockeln, dvs den svarta lilla plastklumpen som vi fäster själva lampan i senare. Den har tre anslutningar och som sagt är dessa 8mm breda mot normala 6,3mm. Dra en kort (c:a 15cm) röd 6mm² kabel mellan anslutning 87 på reläet märkt “Halvlljus” (dubbelkolla gärna att detta är reläet med den tunna grå kabeln) och anslutningen som är i mitten på lampsockeln. Dra sedan en lika kort röd 6mm² kabel mellan anslutning 87 det andra reläet (märkt “Helljus”) och anslutningen som är till vänster om mittanslutningen på lampsockeln sett framifrån. Anslut den svarta 6mm² kabeln till anslutningen som är till höger om mittanslutningen på lampsockeln sett framifrån. Upprepa samma sak på det andra framljuset.

Peta in båda reläna samt kablarna i lamppottan (de får plats om de inte fästs i varandra). Anslut den svarta kabelskon till lampan i insatsen och skruva ihop framljuset. Absolut inga fingrar på själva lampans glas! Det ger fettfläckar och kommer påverka ljusbilden negativt.

Inklusive säkringsdosa är vi nu uppe i en investeringskostnad på knappt 500kr. För detta har du fått en markant bättre ljusbild både på halvljus och helljus. Med detta sagt så kom i början/mitten av 1970-talet modernare belysning i form av halogenlampor med en infattning som kallas H4. De ger dels en annan (bättre) typ av ljus i och med att källan är en halogenlampa istället för glödlampa och är dels starkare. Normalt är lampans effekttal 60/55W. Skillnaden i ljusbild är betydande. Eftersom halogen H4 länge varit någon form av standard för framljus hos de flesta biltillverkare är utbudet av lampor väldigt mycket större med flera olika alternativ att välja mellan.

Det finns också moderna H4-lampor som passar i de äldre (original) insatserna, bl.a. från Biltema. Dessa är normalt på 60/55W och har sockel P45t. De är dock i regel inte E-märkta (se kommentar längre ned). Biltema har kanske inte världens bästa rykte när det gäller hållbarhet och ljusbild jämfört med exempelvis Osram, Philips eller Hella men i vart fall Osram gör H4 lampor för 12V med P45t-sockel. Sockeln för denna typ av lampa heter som sagt P45t och ser ut så här:

Det finns även nya insatser att köpa som passar Volvo Amazon som tar de nyare H4-lamporna. En variant av dessa insatser är Volvo Original (detaljnummer 1212963). Dessa är märkta “VOLVO” och är dessutom E-märkta (ett krav som dock endast gäller bilar av årsmodell 1984 eller senare, så inte superrelevant här). Tyvärr är de plana i glaset och har därmed inte den där bulliga formen som är ett utav många karaktärsdrag på Volvo Amazon. Det finns även flera andra varianter av dessa H4-insatser som inte är Volvo original (bl.a. Lucas, Ciebe, m.fl.). Dessa är ibland E-märkta, ibland inte men är oftast bulliga i glaset. De är dock (såklart) inte märkta “VOLVO”. Kontakterna på de befintliga strålkastarkablagen vid lampinfästningen passar även H4 rakt av, men sockeln är tyvärr en annan. Den heter P43t och ser ut så här:

Oavsett vilket alternativ man väljer är det en förutsättning att ha rätt dimension på kablage till framljusen med ett minimum av skarvar längs vägen. Detta för att minimera spänningsfallet fram till ljusen. Pluskablarna avsäkras så nära anslutningspunkten som möjligt (batteri, generator eller startmotor) med säkringar som klarar startströmmen för en eller möjligen två lampor (halv respektive helljus). Detta diskuteras i denna tråd på Svenska Volvo Amazonklubbens forum, men har även publicerats i Classic Motor nr 10, 2015. Det är inte lämpligt att använda en och samma säkring för både hel- och halvljus eftersom i princip allt ljus framåt försvinner om den säkringen skulle lösa ut. Det kan vara mycket farligt. Säkra därför helst varje lampa för sig (fyra säkringar totalt) eller åtminstone parvis (helljus för sig, halvljus för sig).

Så det finns gott om bra alternativ till bättre ljus i en Volvo Amazon!

• Minimera spänningsfall (nya kablar!), rengör originalinsatserna och byt till nya glödlampor (45/40W P45t)
• Byt till nya H4-lampor med äldre infattning (P45t) som passar originalinsatserna.
• Byt till nya H4-lampor med nyare infattning (P43t) och med nya insatser.

Vad gäller val av säkring räcker egentligen 8A per lampa (totalt fyra säkringar) eftersom 8A vid 12V motsvarar 96W. 16A är bättre eftersom en sådan säkring klarar det dubbla. Jag väljer lätt 25A säkringar givet hur viktig funktionen är med ljus framåt. Går säkringen ska det vara av en riktigt bra anledning.

Vad gäller själva insatserna så finns det givetvis inget höger eller vänster på en strålkastare. De ger båda ett asymmetriskt ljus för att inte blända mötande trafik. Ljuset slår lägre till vänster än det gör åt höger så att det inte bländar åt vänster, men fortfarande så att man ser fotgängare lättare med halvljuset. Att två lampor sitter med en dryg meters mellanrum påverkar inte hur ljuset bländar mötande trafik. Jämför en bil som du möter med helljus – du blir bländad av båda lamporna.

Ställd fem meter framför en garageport såg ljusbilden ut så här på min Amazon efter drygt 46 år:

Halvljus

Helljus

Extraljus

Ställd fem meter framför samma garageport såg ljusbilden ut så här på min Amazon med ny kabeldragning, relän, H4-insatser och Osram Nightbreaker lampor:

Halvljus

Helljus

Extraljus

Två 40A slutande relän i varje lamppotta (de får plats), tre 6mm² kablar till varje lamppotta där två är avsäkrade från batteriet med 25A vardera och en är jord från batteriets minuspol. Befintliga kablar (en grå, en röd, en svart – alla 1,5mm²) styr reläerna på 86 samt jordar dessa på 85. Grå kabel till halvljusreläet och röd till helljusreläet. Detta ger sammantaget ett försumbart spänningsfall (mindre än 0,1V).

Många av Volvos modernare bilar, i synnerhet herrgårdsvagnarna, har eluttag i bagageutrymmet. Detta är en ganska bekväm grej som låter dig ha med dig iskalla drycker varma sommardagar, att brygga kaffe i bilen lite svalare vår- eller höstdagar eller att driva en wifi-router åt kräsna, ofta yngre, medpassagerare. Till exempel. Så hur skulle det kunna se ut i Volvo Amazon?

En tänkbar placering skulle kunna vara till höger och en bit in i bagageutrymmet. I plåten ovanför hjulhuset, till exempel. Där skulle uttaget inte vara nämnvärt i vägen samtidigt som det är hyffsat lätt att komma åt det när man vill använda det. Det ser lite ut som att det alltid har suttit där.

Eftersom de förbrukare vi vill tänkas kunna använda med detta eluttag drar ganska mycket ström vill vi kunna styra uttaget via en strömbrytare från instrumentpanelen. Vi vill även kunna se huruvida uttaget är strömsatt eller inte med hjälp av en lampa på instrumentpanelen. Lägg lite tid på att fundera ut ett bra ställe för denna brytare och för denna lampa. Kanske någon extra reglagepanel som rymmer både lampa och strömbrytare? Kanske i ett tunnelfack?

Förutom kablage behöver vi en säkringshållare och ett relä som tål minst 30 A. Dessa hittar du på Kjell & Co, Biltema, m.fl. Vi behöver även ett eluttag, en lampa att sätta synligt på instrumentpanelen samt en enpolig strömbrytare. Dessa köper du företrädelsevis hos CVI, VP Autoparts, Motoroldies, m.fl. Välj gärna samma typ av eluttag som redan sitter i instrumentpanelen och en strömbrytare som smälter väl in i förarmiljön, exempelvis genom att likna övriga strömbrytare där. Kabeln behöver vara grov då längden kommer bli ett par meter och då de förbrukare vi kan tänkas vilja använda med detta eluttag drar en hel del ström. Jag valde 6mm².

Börja med att koppla bort batteriet.

Mät hur stort hålet behöver vara för att få plats med eluttaget. Borra sedan upp ett så stort hål med t.ex. en stegborr. Fäst eluttaget på plats. Dra sedan en kabel från eluttaget framåt i bilen till instrumentpanelen. Se till att kabelns anslutning till eluttaget är välisolerat och inte riskerar att hoppa av och heller inte riskerar att komma i kontakt med karossen. Valde du ett eluttag i samma stil som original så jordar det i karossen. Valde du ett i plast så behöver du även dra en (lika grov) jordkabel till uttaget. Lägg kabeln osynligt under mattan men väl mot bilens sida så att den inte hamnar i kläm. Dra sedan en annan kabel från batteriet (benämns 30 i elschemat), eller en anslutningspunkt kopplad mot batteriet, via en säkringshållare fram till samma plats vid instrumentpanelen.

Dra en kabel från tändningen (benämns 15 i elschemat) till instrumentpanelen. Denna kabel behöver inte vara lika grov då den bara ska trigga reläet. Nu är det dags att koppla ihop det hela. Så här gjorde jag:

Anslut kabeln från eluttaget till reläets utgång (märkt 87). Anslut kabeln från batteriet via säkringen till reläets ingång (märkt 30/51). Anslut kabeln från tändningen till strömbrytarens ena anslutnig. Dra två kablar från strömbrytarens andra anslutning, en till lampan (som även jordas) och en till reläets anslutning 86. Jorda reläet mot dess anslutning 85. Sätt en 25 A säkring i säkringshållaren. Anslut batteriet.

Då ska det vara klart. Eftersom vi har kopplat strömbrytaren via tändningen är det endast möjligt att använda eluttaget med tändningen påslagen. Detta för att du inte ska glömma att slå av strömmen till eluttaget. Så fort du tar nyckeln ur tändningslåset bryter du även strömmen till eluttaget i bagageutrymmet. Se det som en säkerhetsgrej.

Ett litet, enkelt termoelektriskt kylskåp med rätt retro-tryck är ett av många mycket uppskattat tillbehör under varma sommardagar. Liksom en riktig kaffebryggare för 12V från ex.vis. Waeco.

Använder du ett klassiskt eluttag av typen som sitter original (ej på Favorit) i instrumentpanelen på Volvo Amazon kan det vara frestande att använda en likadan plugg som i instrumentpanelen. Men kom ihåg att det är denna plugg som gör eluttaget till en cigarrtändare och att det kan vara väldigt farligt om eluttaget är strömsatt samtidigt som annat bagage i bagageutrymmet kommer åt och trycker in pluggen i eluttaget under färd. Då kan det börja brinna. För att undvika det bygger vi lätt om pluggen genom att ersätta glödkroppen i den med en plastbit eller något annat, icke-ledande material. Jag använde kapsylen från en Loka Crush-flaska:

Tänker du använda en sån här…

…bör du ta bort glödkroppen först

Servostyrning, överväxel, extraljus, radio, m.m. Det börjar bli en hel del elförbrukare i Amazonen nu och jag behöver byta generator. Det finns flera beskrivningar på nätet om hur man byter från likströmsgenerator (som Volvo Amazon hade fram till och med årsmodell 1968) till växelströmsgenerator, men det avhandlas inte här. Min 69:a har redan växelströmsgenerator från fabrik. Problemet är att den dels är oservad och 46 år gammal och dels att den bara levererar 35A. Jag behöver mer ström.

Precis som med kupéfläkten (se tidigare inlägg) faller det sig naturligt att titta på vad de aningen modernare modellerna av Volvo har för något. T.ex. Volvo 240 som visar sig ha en 80A växelströmsgenerator från Bosch monterad i vissa av sina utföranden/marknader modellåren 1986-1993. Den har detaljnummer 5003644 hos Volvo. Den visar sig bli bra och den får plats utan problem, men man får kapa motorblocksfästet på den nya generatorn så att fläktremmen ligger helt i linje med remskiva och vattenpump samt borra upp detta fäste för fästbulten till ½” (=12,7mm dvs 13mm borr) men det är snart gjort. Lägg lite tid på att kapa fästet så rakt som möjligt – det är viktigt att fläktremmen går rakt och inte i någon slags S-kurva.

Som alltid vid arbete med bilens elsystem är det första steget att koppla bort batteriet. Lossa batterikabeln vid batteriets pluspol och lägg kabeln på ett sådant sätt att den garanterat inte kan fladdra upp plötsligt (t.ex. när du far runt i motorrummet, vilket du strax kommer göra) och komma åt pluspolen.

Volvos växelströmsgenerator 5003644 från Bosch har inbyggd laddningsregulator, så laddningsregulatorn till den gamla generatorn kopplas bort helt genom att den gröna kabeln vid generatorn (som var ansluten till DF) tejpas upp på kabelstammen och de två röda kablarna vid laddningsregulatorn lossas från denna men fortfarande sitter ihop med varandra. Den ena av dessa två röda kablar (den tunna) går till laddlampan på instrumentpanelen och den andra (den tjocka) går till D+ på den nya generatorn.

Den svarta 6mm² kabeln som gick mellan startmotorn på motorns vänstra sida och generatorns B+ anslutning behöver bytas ut till en kabel med större kabelarea. Den gamla kabeln på 6mm² är helt enkelt för klen. Den klarade att leverera ström upp till 35A men nu när vi går över det, i det här fallet mer än fördubblar det, så måste vi byta till en grövre kabel. För en generator på 50A så behöver denna kabel vara minst 10mm², för 80A är nog 16mm² i klenaste laget och i vart fall jag hade valt minst 25mm². Jag valde 35mm² till slut, och jag bytte även kabeln mellan startmotor och batteri till en i samma dimension.

Kloka ord från Start & Generator Specialisten:
“En av de vanligaste felorsakerna när en generator går sönder, beror på för klen kabel mellan generatorn och batteriet. Om denna kabel, kallad B+ kabel, inte klarar av att leda den ström som batteriet efterfrågar, kommer strömmen som inte släpps igenom kabeln att bli kvar i generatorn, så kallat spänningsfall. Ström som inte avleds från generatorn kommer att omvandlas till värme, som i sin tur kommer att förstöra generatorns komponenter. Detta innebär att exempelvis lindningen smälter, dioderna i diodbryggan går sönder eller att regulatorn slutar att fungera. Även om kabeln klarade av att leda tillräckligt med ström från fabrik, så kan den tappa ledningsförmågan med åren och tyvärr är många kablar underdimensionerade redan från början.”

Det går att måttbeställa batteri- och generatorkabel, exempelvis hos nämnda Start & Generator Specialisten, men de finns även att köpa i välsorterade bilbutiker (och, visar det sig, båtaffärer – t.ex. Hjertmans) i färdiga längder. Ett tips är att mäta både hur lång kabeln behöver vara och också vilken storlek du behöver på kabelskorna i bägge ändarna av den först och beställa sen. Med en ny och grövre kabel framdragen ansluts denna först till startmotorn och därefter till B+ på generatorn, precis som på den gamla generatorn.

Laddlampan på Volvo Amazon får normalt +12VDC från två håll (och är därmed släckt = normalt). Skulle något fel på generatorn uppstå så kommer den heller inte att leverera +12VDC till laddlampan som därmed har jord från ett håll (generatorn) och +12VDC från ett annat (någon av säkringarna) varpå den kommer att lysa.

Det behövs dessutom en längre fläktrem och 10×913 visade sig bli lagom, då original (9,5×888) är för kort. Jag fick även kapa spännjärnet något, vilket var lite synd, annars slår generatorns fläktarmar i spännjärnet (se bild). Kolla noga så att generatorns fläktarmar går fria från den undre kylslangen mellan kylare och vattenpump (vilket de inte gör med en fläktrem 10×925 eller längre). Köp förresten två fläktremmar 10×913, för självklart har du alltid en extra med dig i bilen.

Bild ovan från min provmontering. Notera att den ena svarta 6mm² kabeln till startmotorn ännu inte är utbytt. Den andra är till den extra elkonsolen jag har för bl.a. extraljus. Så där du ser två svarta kablar på bilden ska det sitta en kabel men betydligt grövre. Den röda kabeln är ansluten till D+ och fungerar ihop med laddlampan på instrumentpanelen enligt ovan. Den gröna kabeln blev över och är upptejpad på kabelstammen.

Det går med fördel att justera in generatorn mot motorblocket så att fläktremmen går rakt med hjälp av distansbrickor. Jag lät den gamla laddningsregulatorn sitta kvar i motorrummet för syns skull. Med ett nytt spännjärn är det lätt att flytta tillbaka den gamla generatorn om man skulle vilja återställa allt till original. Men varför skulle man vilja det? 80A är 80A…

Glöm inte att återansluta batteriet efter generatorbytet. Starta upp och verifiera att allting fungerar. Laddlampan ska lysa vid start men därefter slockna (indikerar att laddningen fungerar). Mät gärna spänningen över batteriets båda poler med motorn igång, förslagsvis utomhus. Laddspänningen bör ligga kring 14,4V.

Update 1: Jag köpte ett nytt spännjärn (462743) och kapade det i andra änden istället samt borrade upp ett nytt hål i spännjärnet för dess fäste i motorblocket. Det blev mycket bättre då den kommer hålla generatorn även om den nedre skruven skulle släppa.

Update 2: Googlar man lite på ämnet (vilket alltid är en god idé) finner man påståenden som att generatorer över 55A skadar remskiva och/eller vattenpump eller att större generatorer kräver dubbla fläktremmar. Min erfarenhet hittills är att det inte stämmer, men det kanske gällde mindre motorer som B18 eller ännu större generatorer än 80A.

Update 3: Start & Generator Specialisten säljer numera en generator på 80A som passar bolt on på B20 och sena B18 under detaljnummer 240277. Perfekt om man inte vill kapa i ovan nämnda generator och samtidigt vara helt säker på att saker och ting linjerar som de ska.

OBS! Denna artikel är reviderad mot bakgrund av att jag bytt fläkt i min Amazon. Söker du de äldre anvisningarna så finns de ej längre kvar. Använd dessa istället.

Ett känt problem med äldre bilar i allmänhet är att de gärna går varma. De är med andra ord dåligt rustade att klara bilköer – ofrivilliga såväl som frivilliga (s.k. cruising). Det som händer är att kylvattnet blir för varmt och klarar inte av att kyla motorn i den mån som krävs varpå den kokar. På våra Amazoner består kylsystemet av en fyrbladig symmetrisk fläkt som suger in luft i motorrummet via kylaren. Fläkten både flyttar överskottsvärme bakåt och hjälper till att kyla det vatten som passerar från motorblocket ner i kylaren. I och med att fläkten är direktkopplad på motorn går den sällan tillräckligt fort (den flyttar inte tillräckligt mycket luft) vid låga hastigheter. Du ska helst komma upp på treans växel innan det händer något. Visst kan värre saker hända än en kokande motor, men det kommer sällan lägligt och det är inte så bra.

En större fläkt, kanske en fembladig asymmetrisk fläkt från Volvos 140-serie, hjälper till att flytta mer luft än Amazonens originalfläkt och är dessutom tystare (just för att den är asymmetrisk), men räcker ändå inte hela vägen. Det är fortfarande inte tillräckligt på låga varvtal. En sommartermostat på 76°C hjälper också till, men räcker heller inte alltid hela vägen. Nödlösningen som de flesta av oss har erfarenhet av är att veva ned alla rutor och ställa värmereglage och kupéfläkt på MAX. Det blir jättevarmt inne i bilen, men motorn blir faktiskt svalare.

Lösningen på problemet stavas elektrisk kylfläkt. Eller snarare elektrisk kylfläkt, assymetrisk fembladig fläkt, rengjort kylsystem samt sommartermostat. Den elektriska fläkten är en större fläkt som monteras mellan grillen och kylaren och som pressar in luft i kylaren. Det finns ganska gott om utrymme för detta i en Volvo Amazon och en 12″/30,5cm stor fläkt passar nästan obehindrat framför kylaren. Största djup kan vara upp till 7cm. Fläktar finns att köpa billiga på t.ex. Biltema och de finns i lite mer kvalitetsutföranden från t.ex. Kenlowe eller Spal. En bra 12″-fläkt bör flytta 2,000 kubikmeter luft i timmen eller mer. Just 12″ är lämplig på Amazon då större än så blir trångt på höjden. Behöver du flytta ännu mer luft så kanske två mindre fläktar bredvid varandra kan vara en idé, då det finns mer plats på bredden.

Manuellt på är inga konstigheter, och inte heller helt av, men för att få till den där automatiken så behöver vi en termostatbrytare som sluter kretsen (dvs startar fläkten) när kylvattnets temperatur vid givaren går över ett visst gradtal och som bryter kretsen (dvs stannar fläkten) när temperaturen går under samma gradtal. Även här finns ett stort utbud av olika termostatbrytare i olika gängdiametrar och med olika fasta gradtal. Jag valde en 12″ fläkt från Kenlowe med tillhörande variabel termostatbrytare. Givaren till termostatbrytaren placeras inuti den övre kylarslangen, mellan termostathuset på motorns främre, övre del och kylaren (det medföljer delar för att få detta helt tätt) och det är därefter möjligt att ställa in vid vilken temperatur termostatbrytaren ska starta och stänga fläkten i läget AUTO. Jag ställde in det så att det sker då nålen på temperaturmätaren i instrumentpanelen precis passerar det vita strecket mellan grönt och rött.

Det finns förmodligen flera alternativa placeringar av termostatbrytare, men jag har inte provat någon av dessa. Det bör gå att gänga en termostatbrytare direkt i kylaren. Det bör också gå att ersätta den bakre avtappningskranen för kylvatten (placerad strax bakom oljefiltret) med en termostatbrytare med 1/4″-gänga. För en tid sedan såldes även en för ändamålet egentillverkad tätningsfläns (418213-5) på cylinderblocket precis framför grenröret och snett under/bakom termostathuset med uttag för givare på eBay. Nedre kylarslangen fungerar också. Det är viktigt att beakta vilken temperatur kylvattnet kommer ha vid valet av placering och välja termostatbrytarens bryttemperatur utifrån det. T.ex. kommer kylvattnet vara svalare i den nedre kylarslangen än i den övre.

Det följer i regel med monteringssatser när man köper en elfläkt vars princip brukar vara att fläkten fästs i kylaren med hjälp av fyra längre buntband som försiktigt sticks in mellan kylarens element. Det kan vara lite pilligt och svårt att få till på en äldre och väl använd kylare. Alternativt kan man med samma monteringssats fästa fläkten i vanliga kromade kopparrör avsedda att dra vattenledningar i hus med som finns att köpa i bygghandeln. Det går åt bra precis en meter kopparrör. Mät och kapa upp röret i rätt längder, pressa ihop ändarna i ett städ (koppar är mjukt) och borra hål för både fästskruvar och för fläktens fästen. Mät igen innan du borrar. Röret är kromat och fläkten är i svart plast – smälter bra in utseendemässigt. Ta bort båda grillhalvorna, fäst fläkten på lämpligt sätt, gör anslutningarna till fläkten och täta snyggt med krympslang (det här är en rätt utsatt miljö). Skruva sedan tillbaka grillhalvorna.

Det bör stå på fläkten hur mycket den drar, men räkna med uppåt 250W. Det är drygt 20A vid 12V. Så mycket tål inte termostatbrytaren (den skulle brinna upp) och du måste därför koppla fläkten över ett relä. Reläet måste naturligtvis minst klara fläktens effekt. Jag använde Volvos 683408 som klarar 30A. Så här ser min anslutning ut:

OBS! Olika termostatbrytare kan komma att kräva olika anslutningar. Bryter termostatbrytaren på jord t.ex. så kan anslutningen se helt annan ut än i schemat ovan. Läs anvisningarna till just din termostatbrytare.

Lämplig säkring är på 25A vilket är något lägre än maxeffekten på reläet men tillräckligt högt för att klara fläktens belastning. Jag valde att ta ström från tändningen, dvs fläkten kommer alltid slås helt av när jag tar nyckeln ur startlåset. Det går såklart bra att koppla den (via säkring) direkt mot batteriet också, men det förutsätter att du verkligen litar på din termostatbrytare (en fläkt på 250W drar ur batteriet på nolltid).

Jag ogillar egentligen dolda, hemliga reglage under instrumentpanelen (sådana som endast en person i hela världen tycks veta vad de har för funktion) men i det här fallet gav jag vika och satte reglaget till elfläkten under just instrumentpanelen. Om det är till någon tröst så är det dokumenterat i en kopia av bilens elschema samt att det även finns en liten tanke bakom valet av placering under fläktreglaget.

Servostyrning i Volvos personbilar började komma i början på 1970-talet i framförallt Volvo 164 men även i P1800 och Volvo 140, särskilt på vissa utlandsmarknader (läs: USA). Dessa hydraulsystem knep dock 4-5hk från motorn, tog ganska mycket plats i motorrummet och krävde regelbunden service och paltande med oljor. Nuförtiden finns väsentligt bättre lösningar och i moderna bilar monteras idag elektrisk servostyrning istället för hydraulisk, med flera fördelar: längre serviceintervall, obetydligt ingrepp i motorrummet och framförallt ingen effektförlust på motorn. Ingreppet är reversibelt, dvs det går att återmontera till original om man är intresserad av det. Men varför skulle man vara det? Har man en gång rattat en bil med servostyrning är intresset att återgå till bicepsservo rimligen minimalt.

Autoservo heter ett litet företag i Småland som innehar den svenska agenturen på elektriska servostyrningar för klassiska bilar från holländska EZ Power Steering, vilka i sin tur anpassar elektriska servostyrningar för moderna bilar från underleverantörer till den japanska fordonsindustrin till att passa flertalet klassiska bilar. Bl.a. Volvo Amazon. Man säljer färdiga kit att montera själv hemma (monteringsanvisningar för Volvo Amazon hittar du här) men erbjuder också installation på plats i deras lokaler i Stenslanda söder om Växjö.

Snabbaste vägen till Autoservo var enligt Google Maps E4:an norrut via Ljungby, och med överväxel i bilen är det inget problem, men varför välja E4:an när man istället kan köra på Skånes natursköna Amazonvägar? Så finaste vägen gick istället över Hässleholm och vidare upp mot Småland. 16 mil och två timmar med start i ottan; jag hade lovat att vara framme klockan 10:00.

Jag kom fram väl före utsatt tid men inte utan ett ärevarv ute i de Småländska skogarna. Vid Huseby Bruk blir vägen smalare och kurvigare. Sedan ännu smalare och ännu kurvigare. Därefter övergår den till grusväg. Sedan till skogsväg med gräsplätt i mitten. Tur att Volvo Amazon har hög frigång…

Specifikt för Volvo Amazon är det olika komplexitet i monteringen beroende på om bilen har delad rattstång (vilket kom med årsmodell 1968) och/eller har rattlås (vilket blev standard 1969 men som var vanligt tillbehör även långt tidigare). Styrningen underlättas markant med servostyrning, vilket onekligen är själva poängen, och bilen känns plötsligt modernare och mer anpassad för nutida förhållanden. I synnerhet vid låg fart. Något man kanske inte tänker på är att originalratten med sina 42,5cm (knappt 17″) i diameter nu plötsligt är kraftigt överdimensionerad. Det finns helt enkelt inte längre något behov av en så stor ratt. Så vad väljer man istället?

Jag valde en mindre 15″ ratt (38cm) från EZ Power Steering som för klassiska Volvobilar reproducerar två varianter av Volvo-rattar: en för P1800 och en för 123GT. Den för 123GT är den som känns mest rätt för min bil och jag föredrar denna framför någon tredjepartsvariant (som Grant, m.fl.) trots att min bil inte är en 123GT. Sedan är det relativt enkelt att byta tillbaka till originalratten om man skulle vilja det. Men varför…

Lite bilder från Stenslanda:

Installation på gång

Servoenhet och kontrollåda

Gammalt möter nytt

I fint sällskap

Klart!

Nya ratten

Arbetet tog c:a sex timmar för Roy på Autoservo att utföra, deras första någonsin på en Amazon. Resultatet blev i mångt och mycket en helt ny bil. Det är som att köra en modern bil med mer precis styrning än tidigare och markant lättare att ratta runt i låga hastigheter (fickparkera, vända på trånga platser, etc). Frågan är om inte detta är en ännu bättre förbättring på en Volvo Amazon än vad överväxel är?

Update: Jag får ofta frågor om ratten och kan förtydliga att den är gedigen, välgjord och så nära originalet man rimligen kan komma (fast såklart mindre). Många känner igen ratten som en 123GT-ratt men de flesta ser inte att den är mindre än originalet förrän man påpekar det. Kvalitetsmässigt håller den mycket hög klass. En skillnad som jag har märkt är att materialet i själva kringlan (om det nu är bakelit som Svenne Rubins sjunger eller konstharts som Volvo kallar det) är ett annat och mer gummiliknande i replican. På undersidan finns dessutom en 3-4 gjutmärken i form av runda hål som naturligtvis inte finns på originalrattar. Mindre detaljer, men ändå. Nedan en inlänkad bild som visar på skillnaden mellan original och replica vad gäller 123GT-ratten:

Efter ett besök i Billesholms Folkets Park och en av sommarens veteranbilsträffar där blev jag inspirerad (av amerikanska bilar, ska erkännas) att hitta en bra lösning för kopphållare i Volvo Amazon. Våra kompisar i Amerika har som bekant fattat innebörden av begreppet bekvämt och deras bilar är inget undantag. Så var i din Volvo Amazon ställer du din kopp från Starbucks när bägge labbarna krävs för att ratta (servo har vi ju inte heller…)? Kanske kan dessa bilder inspirera:

Mittkonsolen med 60mm bilur är tillbehör och var sedan tidigare moddad med (Volvo-)brytare från P1800/Lucas och med USB-uttag till stereon. Textilen i konsolen bytte jag till samma som i hatthyllan. Kopphållarna är för infällning och vanliga som tillbehör till fritidsbåtar och tillverkas av svenska Roca, och finns bl.a. hos Hjertmans (art.nr. 6938-4). En 70mm hålsåg och lite epoxy gör jobbet, men då moddningen innebär att konsolen nu vilar på den främre kopphållaren (mot kardantunneln) så kan/bör man sätta en träkloss eller liknande i bakkant på konsolen för att växla vikten till klossen istället. Detta gör också att konsolen kommer upp en bit från kardantunneln, vilket i alla fall jag upplever som ett plus.

Produktbilder från Roca:

Ytterligare inspiration om eftermarknadskopphållare för bilar i allmänhet finns här.

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!