fredriklofter.com Twitter Facebook LinkedIn

Tag: Volvo 121

LED-lampor i Volvo Amazon

by on May.22, 2017, under Volvo Amazon


Att byta ut samtliga lampor i Volvo Amazon till LED-lampor är med två undantag enkelt och rakt på sak. Det är bara att vrida ur den gamla glödlampan och vrida dit den nya LED-lampan och sedan är det klart. Invändigt inne i bilen kan det vara lite pilligt att komma åt alla lampor bakom/under instrumentpanelen, men så svårt är det inte. Det svåra är att hitta bra LED-lampor att byta till.

Med samtliga lampor avses alla lampor utom strålkastarna (hel- och halvlljus). Det kommer säkert, men än så länge verkar det inte finnas några rimliga alternativ till dessa. Under tiden kan kanske konvertering till halogen och H4-insatser vara av intresse? Läs här i så fall.

Angående de två undantagen visar det sig att blinkerslamporna och dess indikeringslampa på instrumentpanelen kommer kräva att du läser på lite, vilket du till exempel kan göra i denna artikel. Även AMP-lampan kräver lite speciell tillsyn och det mesta om det kan du läsa i den här artikeln. Men låt dig inte avskräckas! Så svårt är det inte.

Jag har valt att köpa samtliga LED-lampor hos superbrightleds.com därför att de, utöver att de levererar lampor som håller vad namnet antyder, har ett stort utbud av beprövade lampor för fordon, bra tekniska specar med alla relevanta mått tydligt angivna, samt att de skeppar till Sverige. För de lampor som ska sitta i trånga utrymmen, t.ex. dem i instrumentpanelen, är det till exempel relevant att veta innan om lampan du ska byta till är större än originallampan (oversized). De har även andra relevanta produkter, som elektroniska blinkdon.

Väl medveten om att det hela tiden kommer nya och bättre lampor följer här en förteckning över vilka lampor hos superbrightleds.com jag valde:

Ett annat tips är att välja färg på LED-lamporna efter linsen framför lampan så att de får samma färg. Har du gula blinkersglas? Välj gul LED-lampa till dessa. Och så vidare. Ingen regel utan undantag dock för som du vet måste blinkerslampan fram blinka gult även om du har vita glas.

En del har fortfarande fungerande rheostater till instrumentpanelsbelysningen och hör du till dem kan det vara intressant med dimbara lampor till denna belysning. Likt blinkdonen förväntar sig rheostaten dock en viss lägsta belastning innan den dimmar några lampor och det är inte säkert att du kommer upp i den belastningen med dina nya LED-lampor. Är detta viktigt kan du överväga antingen fler lampor (t.ex. fler instrument), starkare LED-lampor eller parallellkoppling av motstånd som diskuteras i artiklarna ovan. Jag har inte räknat på det då jag ersatt rheostaten med en vippströmbrytare för all instrumentbelysning (har den oftast frånslagen dagtid), men det är inte våldsamt svårt att räkna på om du vill göra det – följ bara exemplen ovan.

Bilder på resultatet nedan:


Parkeringsljus fram

Parkeringsljus bak

Blinkers fram

Blinkers bak

Backljus

Bromsljus

Varför byta till LED? En LED-lampa drar i storleksordningen tio gånger mindre ström än vad motsvarande glödlampa gör, men framförallt syns de mycket bättre. Strömbesparingen i en standardvagn som körs med laglig belysning dagtid ligger på strax under 3 A:

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!


Comments Off on LED-lampor i Volvo Amazon :, , , , more...

Min bil

by on May.15, 2001, under Volvo Amazon



På min 25-års dag i juni 1998 fick jag mormors bil. Av olika anledningar så skrevs den över på mig först i maj 2000 av hennes dödsbo, vilket är anledningen till att jag brukar säga att jag har ärvt den. Sedan min morfar, som jag tyvärr aldrig träffat, gick ur tiden i september 1971 har bilen stått oanvänd i garage under vintrarna och använts av mormor för att ta sig till sommarstugan sex mil hemifrån på vårarna och hem igen på höstarna. Den är med andra ord inte vinterkörd efter 1971. Det hände att mormor fick bud på bilen av besiktningsmännen på Svensk Bilprovning under 1970- och 1980-talen. Sommaren 1995 var min mor och jag på väg till sommarstugan, och fick precis innan vi var framme möte med en galning som körde på fel sida av vägen. Det var mormor. Bilen stod sedan avställd från augusti 1995 till maj 2001.

Det är en Volvo Amazon 121 tvådörrars sedan av årsmodell 1969 med typbeteckningen P 131341 S och chassinummer 324684, tillverkad i december 1968 vid Torslandaverken utanför Göteborg. Färgen är ljusgul (97) med beige inredning (430-595). Bilen köptes ny genom Forslunds Motor AB i Gävle i april 1969 av min morfar för 17 100kr (varav 3 872kr var accis och moms), och hade vid tidpunkten för överskrivandet på mig gått 8 054 mil. Registreringsbeviset är utfärdat av Länsstyrelsen i Gävle och daterat den 13:e maj 1969. Skattekvitto 1971

Motorn, nummer 10 919, är den för 1969 års modell nya B20 A om 82 hk (DIN) / 90 hk (SAE), och var ursprungligen försedd med en M40, fyrväxlad manuell växellåda. Även sådana nymodigheter som tvåkrets triangulärt bromssystem var standard med 1969 års modell. Bilen levererades med dubbade vinterdäck, grå gummimattor i kupén (277215) och motorvärmare (281551) med tillhörande tidur (282945) och kupévärmare (282932) som enda tillbehör. Enligt farsan fanns det även takräcke till, men jag tror han blandade ihop det med det han själv hade kvar från sin 142:a. Radio från Blaupunkt sattes in 1974, tyvärr inte helt fackmässigt då hålet i framskärmen för radioantennen resulterade i en hel del rost.

Jag ställde på och försäkrade bilen från och med den 15:e maj 2001, och två veckor senare var vi och rullade fram den ur det provisoriska garaget bakom vedboden där den stått de senaste sex åren. Efter att ha bytt alla fyra hjulen, satt in ett nytt batteri, bytt tändstift och säkringar, fyllt på olja, kylarvätska och bensin samt tvättat av det värsta så gjorde vi ett försök att starta den. Förgäves. Startmotorn ville inte, så vi fick dra igång bilen med bogserlina. På en liten skogsväg i svagt motlut gick den så igång, och färden gick mot närmaste bensinmack för tankning. I de många och tappra försöken att rulla igång den efter stoppet på macken upptäckte vi att tanken läckte, men vi chansade och det höll de dryga 20 milen hem. Allt och alla som vistats i närheten av bilen den dagen luktade gammal sur gymnastiksko efteråt…

Tanken är sedan dess lagad och hela bilen är tvättad såväl invändigt som utvändigt. Startmotorns kontakter behövde putsas lite, annars var det inget fel. En del saker fick jag hjälp med att ordna, fixa och laga. Jag kunde vid den här tiden ingenting om bilar, utan fick lära mig efter hand. Jag ville veta allt om min bil och började lusläsa allt som gick att få tag på.

2001 byttes delar av avgassystemet och ett nytt grenrör åkte i samtidigt. Fälgarna fick nya däck och bättringsmålades samtidigt. Bränslepumpen byttes, liksom bränsleledningarna. Ungefär samtidigt besiktigade jag bilen för MHRF-försäkring hemma hos Claes Nylund i Täby (Claes är medgrundare till Svenska Amazonklubben), men Claes var inte så imponerad. “Den ska se ut som den gjorde när den lämnade bandet i Torslanda, Fredrik”. Och det gjorde den ju inte.

2003 satte jag dit ett förfilter innan bränslepumpen (jag har sett att en del sätter filtret efter pumpen, men de inser nog inte vad bensin under tryck i kombination med ett hett motorblock kan orsaka). Registreringsskyltarna är utbytta i omgångar, men just nu funderar jag på att byta tillbaka till de som satt original (från 1972). Instrumentpanelsstoppningen fick jag byta tidigt, också 2001, då den gamla spruckit på de klassiska ställena så det gula skumgummit under lyste igenom. I augusti 2001 renoverade jag hela kylsystemet och bytte samtliga slangar, slangklämmor, expansionskärlet och naturligtvis kylarvätskan. Detta eftersom temperaturmätaren oroande ofta ville krypa upp på det röda fältet.


Tidstypiska modifieringar såsom varvräknare, overdrive, varningsblinkers och knäskydd har tillkommit sedan jag ärvde bilen. Radio sattes in 1974, men är sedan dess utbytt mot en ny i retrostil från RetroSound.

Sommaren 2003 fick jag tag på varvräknare till bilen. Den för många välbekanta Lennart Johansson i Rinkaby-Solberga utanför Örebro (“Volvo-Lelle” som driver Motoroldies) hade enligt rykten flera stycken till salu, vilket visade sig stämma när jag ringde och kollade. Så det blev ett varv om Rinkaby-Solberga på vägen till sommarstugan, en liten omväg på 20 mil. Perfekt för en Amazon-entusiast! När jag frågade Lennart vilken av de varvräknare han hade som var i bäst skick pekade han utan att blinka ut en av dem och då den visade sig stämma med bilden i tillbehörskatalogen som låg i bilen när jag fick den slog jag till på den. 750 kr ville han ha. Fullt rimligt (de säljs numera på Tradera för tio gånger det priset).

Ungefär vid denna tid, 2003, besiktigade jag Amazonen för Länsförsäkringars entusiastbilsförsäkring vid deras station i Västberga. Jag fick söka (och fick) dispens från kravet att även ha en bruksbil. Jag hade ingen bruksbil. Jag hade en Amazon, en cykel och ett SL-kort.

När man kör en veteranbil framstår alla hastighetsbegränsningar som fullständigt rimliga på ett sätt som de verkligen inte gör i en modern bil och man kommer på sig själv med att omedvetet undvika motorvägar eller till och med 2+1-vägar. En lagom kurvig 70-väg, helst utan målade mittstreck, genom ett böljande svenskt sommarlandskap är den optimala Amazonvägen. Men färre och färre vägar ser ju faktiskt ut så, och ganska tidigt insåg jag behovet av en femte växel. En Amazon är helt enkelt inte anpassad för dagens trafikrytm, inte ens en senare Amazon med B20. Men jag ville ha det så original som möjligt. Sommaren 2004 fick jag via annons tag på en M41 med överväxel typ D för 3 500 kr som ankom Stockholms Central med bussgods. Den visade sig tyvärr inte alls vara i det skick som säljaren påstod. Den gick knappt att köra med och om man ändå gjorde det så lät det alldeles förskräckligt om den. Jag fick våren 2005 köpa en nyrenoverad M41-växellåda med Laycock de Normanville överväxel typ J genom SVIS utanför Köping. I en hyrbil tajmade jag SVIS öppettider och körde 30 mil till Munktorp utanför Köping och tillbaka. Drog all el och så själv, men själva lådbytet gjorde Robert Scherman (ordförande i Svenska Volvo 140-klubben). Överväxel är som en femte växel och tar ned varvtalet med c:a 20%. Med M40:an hade jag 90 km/h vid 3 000 rpm och med M41:an har jag nu 110 km/h vid samma varvtal. Lite mer anpassad för dagens trafiksituation, kan man säga: lägre varvtal, bekvämare körning och bättre bränsleekonomi. Så det blev bra till slut, och typ J är ju egentligen mer rätt till en B20 än vad typ D är. Typ D-lådan skänkte jag till SVIS mot löfte om att de inte fick skrota den utan istället skulle renovera upp den.

De första åren var bilen både försäkrad som och användes som en bruksbil på somrarna. Den stod mest i mina föräldrars garage i en radhuslänga i Åkersberga, men även enstaka nätter på Heleneborgsgatan i Stockholm där vi bodde då. På vintern ville farsan ha sitt garage själv så då hyrde jag en uppställningsplats hos Christian Virgin ute på Hakunge Säteri. Där fick den tyvärr inte stå i fred, så jag såg mig om efter någonstans att ha den. Frågan gick till svärföräldrarna i Skåne, som köpte sitt hus 1976 av en bilmekaniker. Garaget: 80 m2 varmgarage med smörjgrop och plats för fem större bilar. Inga problem! Jag var så välkommen! Jag körde ner Amazonen till Skåne på Allhelgonahelgen 2007 och den stod sedan tryggt och bra där under tio år. Men jag hade såklart inte lika mycket tid att lägga på den nu, eftersom den stod 60 mil hemifrån. Nu stod Amazonen undanställd större delen av året och finkördes någon gång på våren, någon gång på hösten och någon vecka eller två på sommaren. Övrig tid stod den undanställd och övertäckt i svärföräldrarnas jättegarage. Tiden till nästa Amazonsäsong ägnades åt jakt på delar, tillbehör och kompetenta och pålitliga mekaniker och hantverkare (växer som bekant inte på träd) för de arbeten som jag inte kan och/eller vill göra själv. Svärmor brukade hämta ut paketen med delar jag beställde och sedan stod allt i garaget och väntade på mig när vi kom ner.

Då mormor varit i ett och annat dike med bilen så har det varit en del bucklor i karossen och en del repor i lacken. Generellt på min mammas sida av släkten är filosofin och livsåskådningen sådan att om man råkar ha sönder något så mörkar man det så långt det är möjligt. Man säger inget till någon, man pratar inte om det och framförallt gör man inget eller – om ändå tvunget – så lite som möjligt åt saken. Personligen får jag utslag bara jag tänker på det. Problem ska lösas. Har man sönder något så ser man till att fixa det så snabbt det bara går, proffsigt och korrekt. Det hör till normal uppfostran. Jag har därför bytt höger kattöga bak, en och annan kromlist, liksom hela bagagehandtaget (där kromet hade ärgat sönder). Exteriört var det dock en hel del arbete kvar, inklusive en tröskelplåt som behövde bytas, en buckla baktill som behövde knackas ut samt en del mindre plåt-, rost- och lackskador, inklusive det där rosthålet från radioantennens infästning i skärmen. Stötfångarna byttes bak 2009 och fram 2010, vilket var en ganska svettig investering men som kraftigt förhöjde bilens intryck.

Under 2013 fick jag upp ögonen för elektrisk servostyrning. En holländsk firma som heter EZ Power Steering tillverkade inte bara modelanpassade servostyrningar utan även mindre replika-rattar till Amazon. Jag kontaktade Roy Palm på Autoservo utanför Växjö och han genomförde sin första Amazon-installation i min bil under påsken 2014. Från svärföräldrarnas garage blev det en lagom dagsutflykt till Roy, som ordnade med elservo under tiden vi turistade i Växjö. Autoservo har två replikor av Volvo-rattar i sitt utbud: en för P1800 och en för 123GT. Av dessa är den för 123GT mest rätt (eller minst fel, beroende på hur du ser på det) och dessutom snygg, så valet föll på den. Dessa replikor är 15″ och mindre än original, något som är helt nödvändigt med elservo. Är man dessutom en normalstor, svensk man uppskattar man även det större benutrymmet som en mindre ratt ger.

Sommaren 2016 var det i princip klart att det stora huset på den stora tomten med det stora garaget helt enkelt var för stort för två pensionärer. “Vi blir inte yngre, Fredrik”, som svärfar konstaterade. De tänkte sälja huset och såg sig om efter en lägenhet inne i byn istället. Skåne-eran för Amazonen led mot sitt slut. Jag insåg att BE-kort kan vara bra att ha av en massa andra skäl också, annat än att dra upp en Amazon till Stockholm, så jag ordnade med det under hösten 2016 och trailade sedan hem Amazonen i juli 2017. Klockan 08:00 en måndagmorgon i juli hämtade jag ut ett förbokat bilsläp på Circle K i Helsingborg och lämnade sedan in det på samma station igen klockan 10:20 dagen efter. Däremellan körde jag 130 mil med släp. Nu var Amazonen hemma i stan igen. Här parkerar man dock ingalunda gratis och garageplats blev därför en het fråga att lösa. Men det löste sig det också. Dock inte gratis.

Det blev varteftersom allt tydligare att nästa steg var att antingen sälja Amazonen eller renovera upp den och få ordning på nämnda plåt-, rost- och lackskador. Ett inte helt lätt val. Garageplatsen är dyr och några andra realistiska alternativ finns inte så länge vi bor kvar, och att flytta är inte aktuellt. Att renovera upp bilen är också väldigt dyrt men samtidigt en engångskostnad. Samtidigt har bilen ett högt nostalgivärde för mig personligen, givet historiken, och det är och har blivit min hobby. Så jag landade i rätt beslut till slut. Jag hade den enorma förmånen att lära känna Staffan Kraft, medgrundare av Svenska Amazonklubben, lite grann och fick också möjligheten att fråga honom lite kring renovering. Det visade sig att han hade tid personligen. Under senhösten och vintern 2019/2020 genomgick bilen utvändig plåt- och rostlagning där alla skador, rostangrepp, m.m. åtgärdades av Ekerö Bilskadecenter. Även den där tröskelplåten byttes. Efter det lackades bilen om exteriört av samma firma och i originalkulören 97 ljusgul. Staffan demonterade bilen innan och satte sedan ihop den igen med ett synnerligen gott resultat. Vägmätaren stod på 104 597 km när jag lämnade in den hos Staffan i november 2019 och på 104 598 km när jag hämtade ut den i april 2020. Även Christer Sundin, Jonas Rasmusson och Robert Ragnarsson hjälpte till. Bilen är efter det i nyskick och MHRF-försäkrad efter besiktning av Anders Tengner.

Tillbehör jag själv har satt in (osorterat):

  • Ray-Ban Wayfarer =))
  • 277249 Bagagerumskorg med tillhörande hållare
  • 279371 Reservhjulsöverdrag
  • 277178-0 Avgasrörsförlängare
  • Rullbälten (273341 fram och 274013 bak)
  • 281394-7 Nackstöd (beige klädsel)
  • 281430-9 Varningsblinkers
  • 277584-9 Eloxerade hjulsidor (Tack Jerry som skänkte mig dessa!)
  • 281374 Tunnelfack med 277988-2 bilur (60 mm)
  • 281047 Smith varvräknare (1×1000 gradering, matt silverring, vit nål)
  • 282019-9 Extraljus (Bosch) 168 mm med stag (281054-7) och överdragsskydd (281056-2)
  • 282040-5 Mattsats (svart)
  • 277216 Svarta gummimattor i kupén
  • 279769 Stålgrå filtsats, framsäten (anpassade för nackstöd)
  • 279765 Stålgrå filt, baksäte (anpassad för bilbälten)
  • 279765 Stålgrå filt, picknick
  • 277360-4 Låsbart tanklock (Volvo)
  • 281129-7 Biltermometer
  • 277386-7 Recaro fällbeslag
  • 277351 Ratthandske, svart läder
  • 1167 Kardantunnelkorg, baksäte
  • 281377-2 Ljussummer, Hella
  • 281460-6 Askkoppsbelysning (Tack Kalle som skänkte mig denna!)
  • 279712 Trebladig fläkt till bakrutan
  • 418862 Kromad ventilkåpa
  • AM/FM/DAB-radio, RetroSound San Diego med
    • USB-ingång placerad i mittkonsolen
    • 50W RetroSound-högtalare i kickpanelerna
    • 60W RetroSound DVC-högtalare (stereo) i hatthyllan
    • RetroSound 8″ subwoofer
    • RetroSound slutsteg
    • Elektrisk AM/FM/DAB-antenn från RetroSound
  • 279251 Backlampa
  • 279894 Motor- och bagagerumsbelysning (med 281130 Skyddsgaller)
  • 667208 Kartläsningslampa
  • 282616 Intervallomkopplare för vindrutetorkare
  • 277499 Förvaringshylla under instrumentpanelen (förarsidan)
  • 277428 Stänkskydd och stenskydd bak
  • 277002 Reservdunk, 5,5l
  • 279136 Hållare för skattekvitto, namnplåt, radiolicens och besiktningsinstrument
  • 79619 Make-upspegel med termometer för passagerarsidans solskydd (ersatte 279526-8)
  • 279588 Högtalargaller, bak (Philips)
  • 281034 Kylarmaskering med extraljus
  • Lokari innerskärmar fram och bak
  • Gradulux solpersienn i bakrutan

Med på färden är i regel alltid en klassisk radio från RoadStar, en 12V kaffebryggare från Waeco, två fällstolar, en picknick-filt samt ett mindre termoelektriskt Coca-Cola-kylskåp. Det fikas mycket på bilträffar och då kan man lika gärna fika med stil.

I sann Volvo-anda låter jag säkerhet gå före en annars ganska långt utvecklad originalskicksbevarandemani, vilket flera tidstypiska modifieringar vittnar om. T.ex. har jag satt in rullbälten fram och bak (2001), nackstöd (2002), de flesta specialdetaljer från 122S årsmodell 1968 i USA-utförande (inkl. 673017 knäskydd, 673469 vristskydd, instrumentpanelsreglage och rundad knopp till askkoppen samt 281430 varningsblinkers). Även förbättringar på bilens drivlina i termer av överväxel (2005, vid 92 868 km), brytarlöst tändsystem från 123Ignition (2007, vid 96 312 km), kupéfläkt med lite mer snurr från en Volvo 240 samt en bättre växelströmsgenerator från Bosch som levererar lite mer ström (80A istället för original 35A). Bilen är rekonditionerad invändigt med MrCaps SmellStop program (2007). Elektrisk servostyrning och 15″ GT-ratt replica (2014, vid 100 497 km) från EZ Power Steering. Elektrisk, termostatstyrd kylfläkt från Kenlowe framför kylaren (2014, vid 100 785 km). Relästyrt eluttag i bagageutrymmet 2015. Nya lyktinsatser för H4-lampor, Volvo original, kom julen 2015. Ny radio från RetroSound (med högtalare i kickpanelerna samt i avsett uttag i hatthyllan och givetvis med slutsteg och subwoofer) kom 2016 liksom komplett (förutom hel-, halv- och extraljus) LED-konvertering med samtliga lampor från superbrightleds.com. Voltmeter från Volvo 240 sattes in 2016 och kompletterades med yttertemperaturmätare och oljetrycksmätare i samma serie 2017. Renoverat grenrör åkte in sommaren 2017 tillsammans med ett rostfritt 2″ avgassystem från svenska Ferrita vid 102 124 km. Slitdelar som motorolja, oljefilter, luftfilter, tändstift, osv. är kontinuerligt bytta i enlighet med de intervall som framgår av serviceboken (lite oftare ska erkännas). För tillfället kör jag med röda bakljus (USA: röd-röd-vit) och helvita blinkersglas (med kromade gula blinklampor).

Däcken som satt på bilen när jag fick den bytte jag genast ut mot Michelin XZX i originaldimensionen 165SR15 på fälgarna till vinterdäcken (de däcken gick i sin tur till återvinningen). Originaldäcken var helt enkelt för gamla och gummit var grått och stelt/uttorkat. Fälgarna från sommardäcken låg på hyllan några år innan jag sålde dem. Efter 20 år var det dags att byta till nya däck igen och valet föll på lite bredare Vitour Galaxy R1 däck med smal vit rand i dimensionen 205/70R15 på 5,5”-fälgar. De får plats utan problem och de fyller ut hjulhusen bra, men sänkning kan aldrig bli aktuellt med de däcken och större än så får nog helt enkelt inte plats om man samtidigt vill kunna styra bilen. Dessutom kräver de anpassning för att innerskärmarna (Lokari) fram ska få plats därför att annars tar däcken i.

Produktutvecklingen av Volvo Amazon avstannade i princip helt med årsmodell 1968 och de två följande och sista årsmodellerna präglades av flertalet förenklingar. Några av dessa har jag uppgraderat bilen med:

  • Knäskydd (673017) från 1968 122S exportbil
  • Vristskydd (673469) från 1968 122S exportbil
  • Rundade reglage på instrumentpanelen från 1968 122S exportbil
  • Askkopp med rundad knopp från 1968 122S exportbil
  • Signalhorn, hög ton, Bosch (ej standard 1969)
  • Ny, speciellt uppsydd klädsel (430-595) på dörrarna med kartfickor (ej standard 1969)
  • Baksäte 1965-1968 med mittarmstöd och ny, speciellt uppsydd (430-595) klädsel
  • Hatthylla (matta och panel) 1965-1968
  • Volvo-emblem i vänster grillhalva (1965-1968)
  • Eluppvärmd bakruta med rätt reglage och relä
  • Vindruta med blå solskyddsrand

Vän av ordning noterar att det är ytterligare detaljer som försvann 1969 som t.ex. kromlisten längst fram i mitten på motorhuven, kromade dropplister, kromad handbromsspak m.m. men den har jag inga planer på att sätta dit. Det är även en del saker unika för 1968 Volvo 122S i exportutförande som jag medvetet undviker, t.ex. de svarta handtagen till dörröppnarna (jag har en uppsättning, men monterar dem inte) eller de fyra sidolamporna på karossen (gula fram, röda bak). De sistnämnda finns hos VP Autoparts.

Sommaren 2020 hade jag bilen inne hos Robert Scherman igen. Mätarställningen stod nu på 105777 km och temat var förbättrad väghållning. Robban satte i krängningshämmare från IPD fram och bak, bytte fjädrarna runt om, bytte till lite hårdare stötdämpare från Bilstein, renoverade framvagnen (nya styrleder, parallellstag och kulleder), bytte dämparband till bakaxeln samt bytte alla bussningar (fram och bak) till polyuretan. Gällande fjädrarna kan det vara värt att notera att då jag passerat puberteten för länge sedan absolut inte var ute efter någon sänkningssats (Amazonen är låg nog som den är), men gärna kvalitetsfjädrar från exempelvis svenska Lesjöfors i standardlängd. Just det, Robban bytte bromsvätska också (det behövdes). Tillsammans med de bredare däcken blev det en väsentlig skillnad på väghållningen! Skönt att slippa vobbla in bilen i rätt fil vid exempelvis en omkörning.

Lösa planer på fortsatta tidstypiska modifieringar:

  • Renovering av bromsar samt möjligen skivbromsar bak
  • Blyfri cylindertopp
  • Lätt motortrim med dubbla SU-förgasare och C-kamaxel (i nivå med B20B, c:a 125hk SAE – bilen har ju 2″-blås så några fler hästar än de 118 som är original på B20B lär det bli)
  • Diffad bakaxel

Elschema

Tillägg till instruktionsboken

Specifikation

Alla förändringar som påverkat elschemat är givetvis inritade. Klicka på bilden ovan (missa inte baksidan). Det finns även ett tillägg till instruktionsboken samt en teknisk specifikation.


Bilden ovan är från svärfars garage där bilen tidigare stod vinterförvarad. Ett litet drömtillhåll för en Amazonentusiast – 80 kvadratmeter varmgarage med smörjgrop. Håller på bilden som bäst på att dra åt rullarna till bilbältena bak. Det måste ha varit Allhelgonahelgen 2001.

Jag hade tidigare problem med förgasaren, i vilken det på grund av värmestrålning från grenröret uppstod kondens vilket i sin tur gjorde motorn riktigt svårstartad då den var varm. Ett känt Volvoproblem sades det, och lösningen var att byta pinbultar mellan grenrör och förgasare och sätta dit en distansbricka (“isolerfläns”, 419888) för 150 kr. Nu slipper man skämmas då man ska iväg från t.ex. macken och bilen bara blåvägrar starta…

Min körjournal
År Mätarställning (km) Körsträcka (km) Bränsleförbrukning (l/mil) Bensinpris (kr/l)
2001 80 540 4 668 0,90 9,63
2002 85 208 3 284 0,91 9,74
2003 88 492 2 779 0,89 9,80
2004 91 271 1 507 0,86 10,24
2005 92 778 1 819 0,90 11,69
2006 94 597 1 368 0,85 11,93
2007 95 965 3 002 0,87 12,10
2008 98 967 189 1,11 * 13,04
2009 99 156 111 1,10 * 12,73
2010 99 267 262 0,86 13,04
2011 99 529 167 1,42 * 14,59
2012 99 696 359 0,88 15,40
2013 100 055 207 1,09 * 15,22
2014 100 262 606 1,06 * 15,05
2015 100 868 261 0,95 14,80
2016 101 129 995 1,01 13,59
2017 102 124 723 1,11 14,68
2018 102 847 760 0,96 16,47
2019 103 607 991 0,92 16,30
2020 104 598

* Många kortare turer.

Totalt har jag kört 2 406 mil med bilen sedan jag ärvde den. Jag minns i och för sig hur jag som liten (på privat väg) fick sitta i mormors knä och styra medan hon körde, men det räknar jag inte. De senaste tio åren har jag kört totalt 490 mil.

Så gott som all dokumentation till bilen finns bevarad, inklusive det första registreringsbeviset, den medföljande garantisedeln, de flesta besiktningsprotokollen åren 1971 fram till idag, service- och skattekvitton, m.m. Till och med ett oanvänt standardkort för bensin. Tack vare besiktningsprotokollen är det möjligt att år för år följa den totala körsträckan – nästan hälften av de 8 054 mil bilen hade gått när jag tog över den kördes innan morfar gick ur tiden, dvs under de två första åren. Eftersom bilen är mer än 30 år gammal är den befriad från fordonsskatt, är endast besiktningspliktig var 24:e månad samt kostar en spottstyver att försäkra; givetvis är den försäkrad som entusiastbil. Bilen är även undantagen lagen om säkerhetsbälten bak samt kraven om vinterdäck under vinterhalvåret (inte för jag kör med den under vinterhalvåret, men ändå). Givet bilens ursprung, historia och det affektionsvärde den har för mig så är en värdering endast av hypotetiskt, försäkringstekniskt intresse. Jag säljer den aldrig. Jag hoppas tvärtom en dag kunna väcka ett intresse för bilen hos mina barn.

Klicka här för fler bilder.

Volvo Amazon är ett praktexempel på svensk exportframgång, där inte ens hälften av 667 791 tillverkade bilar var avsedda för den svenska marknaden. Det finns än idag gott om Amazonentusiaster i hela världen – nämnas kan t.ex. fotomodellen Cindy Crawford och USA:s förre försvarsminister Colin Powell – och även om de nya originaldelarna börjar att ta slut i lagren så finns det mycket nyproducerat. Nedan finns länkar till ett antal företag och föreningar som jag har funnit särskilt nyttiga i arbetet med min bil:

  • SVIS – Svenska Volvoklubbar i Samverkan.
  • VP Autoparts – f.d. Veteranprodukter.
  • CVI Autoparts – bra utbud men skumma öppettider (ibland stängt månader i sträck).
  • Genuine Classic Parts (GCP) – har med Volvo som minoritetsägare reservdelslager för Volvos veteranbilar. Beställer gör man via sin lokala Volvohandlare.
  • MotorOldies – “Volvo Lelle” utanför Örebro.
  • Svenska Volvo Amazonklubben – bra och kunnigt forum.
  • Brickboard – bra amerikanskt forum.
  • VClassics – uppdateras inte längre, men artikelarkivet är bra.
  • Rapps Car – har nytillverkade Volvofiltar till fram- och baksäte.

Det material jag har sammanställt om Volvo Amazon har visat sig mycket uppskattat och de sidorna som tidigare fanns länkade från denna sida har haft extremt många besökare (hundratusentals) under de år de har legat ute för allmän beskådning. Jag skrev dem till en början mest för min egen skull. Jag har nu valt att flytta det innehållet till den site jag och Karl Eric-Målbergs driver tillsammans: Volvo Amazon Pictures. Välkommen dit!

Mina egna instruktioner om hur jag löst olika tidstypiska modifieringar i min bil:

Första bilden av mig tillsammans med bilen, sommaren 1975:

Det finns svenska bilar som tillverkats längre och i fler exemplar än Volvo Amazon. Det finns bilar som är snyggare, snabbare, säkrare… …vad du vill. Men trots det är Volvo Amazon Den Svenska Bilen. Volvos odödliga bil har inte tillverkats på över 50 år, men är fortfarande aktuell som begagnad. Sportvarianterna 122 S och 123 GT är rariteter som kostar mycket pengar, om man har turen att lyckas få tag på någon som är till salu. Redan en klassiker och samlarbil.


Comments Off on Min bil :, , more...

Looking for something?

Google is your friend. All smart people use Google. Use the form below to search the site:

Custom Search

Visit my friends!

A few highly recommended friends...

Archives