När jag ärvde min Volvo Amazon 121 efter min mormor 1998 var det min första bil. Jag var 25 år gammal och visste i princip ingenting om bilar. Jag hade ju körkort såklart och pappa hade fostrat min bilkörning på Det Rätta Sättet i familjens 245:a – bicepsservo, choke, manuell låda, stel bakaxel och bakhjulsdrift. Men vad är en förgasare? Hur ställer man tändningen? Vilken utväxling har bakaxeln? Jag fick lära mig längs vägen och såg till att besiktiga och försäkra min nya bil. Den användes på den tiden mestadels som finbil men delvis också som bruksbil. Dock endast sommartid. Den stod för det mesta parkerad i mina föräldrars garage i Åkersberga, men det hände att den stod några enstaka dagar och nätter på gatan hemma på Söder också. Jag och Anna, min bedårande och förtjusande hustru, körde runt med den en del i Sverige, bland annat till Skåne och till Dalarna. Vilken frihet! Vilken bil! Min bedårande och förtjusande hustru var dock inte lika begeistrad och refererade till den som “möget” – mest för den där egenheten äldre Volvobilar kan ha att de inte vill starta igen när de är varmkörda (på grund av ånglås), men det var ju lätt fixat å andra sidan. Vintertid stod den undanställd i en lada hos Christian Virgin ute på Hakunge Säteri utanför Brottby. C:a 2002 försäkrade jag den om som entusiastbil hos Länsförsäkringar efter besiktning vid deras skadecenter i Västberga, och efter dispens beviljades den. Jag hade ingen annan bil, vilket egentligen var kravet, därav att jag behövde dispens – jag hade en Amazon, en cykel och ett SL-kort. Den användes därefter endast som finbil.

Vy norrut från Söderåsen, på väg hem från Billesholm sommaren 2017.

Under Allhelgonahelgen 2007 körde jag ned Amazonen till mina svärföräldrar i Skåne. Det är inga som helst problem att sträckköra 60 mil i en Amazon, ja bortsett från att den drar 1,0 l/mil och att tanken bara rymmer 45 l (d.v.s. man måste stanna och tanka på vägen). Huset som svärföräldrarna köpte på 1970-talet ägdes innan av en man som bedrev bilverkstad i det till huset tillhörande garaget och följaktligen var deras garage drygt 80 m² stort (det gick utan problem in fem stora bilar där) – komplett med smörjgrop. Ungefär samtidigt, i mars 2008, köpte vi en bruksbil. Amazonen stod sedan förvarad i Skåne och användes sommartid för nöjesturer på nordvästra Skånes fina landsvägar och diverse bilträffar. Inte minst torsdagsträffarna i Billesholm blev en riktig sommarklassiker och till väldigt fina minnen. Men 2017 var det dags för svärföräldrarna att sälja det stora huset på den stora tomten med det stora garaget och flytta till lägenhet i stället. Så jag tog BE-kort hösten 2016 och trailade sedan upp Amazonen till Stockholm igen. Det var i mitten av juli 2017.

Detta var första och hittills enda gången jag funderade på att sälja Amazonen. Jag hade ingenstans att ha den. Jag kände inga andra entusiaster. Jag hade inte riktigt tiden. Men jag tog mig i kragen och fick efter en kortare sejour i AHK:s veteranbilsgarage i Bromma (som kort därefter upphörde p.g.a. dispyter med hyresvärden) fatt på en garageplats ett par kvarter hemifrån, började åka på bilträffar och lärde känna folk. Mitt arbete med volvoamazonpictures.se samt att jag i regel hade någon av våra två döttrar med mig fungerade lite som icebreaker och jag lärde snabbt känna andra entusiaster. Båda våra döttrar är otroligt mycket mer sociala och extroverta än vad jag är, särskilt vår yngsta – hon skulle utan vidare kunna konversera en lyktstolpe. Volvoentusiasterna i Stockholmsområdet är dessutom genuint skittrevliga, inkluderande och helt fantastiska. Jag bestämde mig för att behålla bilen som veteranbil.

Beslutet att då satsa på den och att åtgärda både en del begynnande rost och en del av tidigare ägare (mormor) orsakade skador blev därmed ganska logiskt och lätt att fatta. Det fanns vid det här laget tendenser till rost på framskärmarnas ovansidor ovanför lamporna, under dörrlisterna, runt sidobak-rutornas nederkanter, i underkant på karossen fram- och baktill ovanför stötfångarna och längs hjulhusen bak – de flesta av de klassiska ställena. På plåtsidan hade mormor besökt Nordansjödiket med bilen vid minst ett tillfälle med ordentligt bucklig tröskelplåt på höger sida som följd och bilen hade även flera parkeringsskador där bland annat vänster bakskärm var intryckt, höger kofångarhorn bak var skadat och hade dessutom tryckt in i plåten på bilen, otaliga bulor och stenskott i lacken, m.m. Helt traditionsenligt på den sidan av släkten så strutsar man när något går sönder – man försöker sopa det under mattan, åtgärdar ingenting och pratar absolut inte om det. Frågan för mig handlade mer om vem som var betrodd nog att utföra detta arbete och som också hade tiden att göra det till en kostnad som jag kunde hantera.

Rost- och plåtskador på bilen. Foton från besiktning hos Ekerö Bilskadecenter i september 2019.

Frågan gick till Staffan Kraft, en nyvunnen bekantskap genom olika bilträffar och också erfarenhetsutbyten. Vi befann oss på samma våglängd och hade samma syn på hur man renoverar en bil (och inte minst hur man inte renoverar en bil). Staffan var med och grundade Svenska Volvo Amazonklubben och hade renoverat ett flertal Amazoner tidigare. Min blev nummer nio. Han kunde modellen utan och innan och visste precis vad man skulle göra i vilken ordning och vad man skulle se upp med. Han kunde åta sig att plocka ned bilen och sedan sätta ihop den igen med undantag för fram- och bakruta (vilka på en Amazon kräver speciellt kunnande och erfarenhet) i sin egen lokal på Färingsö. Staffan hade tiden, lokalen och kunnandet – allt det jag själv saknade. För plåt-, rost- och lackjobben rekommenderade han Ekerö Bilskadecenter, vilka hade renoverat flera Amazoner tidigare med utmärkt resultat, bland annat en av Staffans Amazoner.

Bilen besiktigades av ägaren Leif Bertils på Ekerö Bilskadecenter onsdagen den 25:e september 2019. Leif kunde åta sig jobbet under förutsättning att Staffan plockade ned den först och satte ihop den efteråt. Saker och ting var på rull.

Demontering hos Staffan Kraft på Färingsö i december 2019.

Lördagen den 23:e november 2019 körde jag ut Amazonen till Staffan på Färingsö. Mätarställningen stod på 104597 km när jag lämnade in den tillsammans med nycklarna. Bilen var såklart tömd på allt utom varningstrianglar. Han hade då pausat sin linoljeverksamhet i Kraftoljan HB för vintern (då det normalt är för kallt). Staffan började plocka ned bilen följande måndag och ganska snart blev det tydligt vilka delar som var i så pass bra skick att de var rimliga att återmontera på en renoverad bil (kraven för detta var höga) och vilka som behövde bytas ut. Jag började anskaffa dessa delar så snart jag och Staffan hade gått igenom vilka delar det gällde och VP Autoparts nere i Fristad fick sig därmed ett rejält kapitaltillskott lagom till jul. Staffan dokumenterade noggrant allt arbete och spenderade veckorna fram till jul med att plocka ned bilen för rost- och plåtlagning. Även Christer Sundin hjälpte till, framförallt med moment som kräver att man är två personer (som att ta ur fram- och bakruta och att demontera stötfångarna). Sen hör det till saken att Christer också är pensionär och gillar Amazoner, så han hängde nog en hel del mer än vanligt med Staffan denna tid. Arbetet var klart precis innan jul och fredagen den 20:e december 2019 körde Staffan ned bilen till Leif på Ekerö Bilskadecenter.

Riktning av plåtskador, rostlagning och byte av tröskelplåt hos Ekerö Bilskadecenter i januari 2020.

Raoul på Ekerö Bilskadecenter var handplockad av Staffan för jobbet och den som nu jobbade med bilen fram tills dess att den var omlackad. Raoul började måndagen den 23:e december 2019 och arbetena med rostlagning, plåtlagning, riktning och slipning av karossen var klara i mitten av januari, närmare bestämt den onsdagen den 15:e januari 2020. Jag var fortsatt fast besluten om en riktig och korrekt utförd renovering enligt konstens alla regler. Någon amerikalagning fanns inte på världskartan (något som både Staffan och Leif genast hade backat från, dessutom).

Nya fram- och bakrutor från Robert Ragnarsson. Passade på att byta dessa när de ändå skulle ur bilen.

Ungefär samtidigt, någon vecka innan till och med, hade jag fått fatt på de sista delarna till bilen. Det visade sig att Volvoentusiasten Jonas Rasmusson satt på de sista pusselbitarna: en uppsättning elförzinkade detaljer inklusive huvlås och nummerskylthållare samt vänster sidobakruta. Precis efter julhelgerna fick jag även bekräftat att Robert Ragnarsson, med ett helt yrkeslivs erfarenhet av bilglas, kunde åta sig att sätta i ny fram- och bakruta. De gamla behövde ändå tas ut för renoveringen och då passade jag på att byta framrutan till en med blå solskyddsrand i överkant (raggarrand som Ragnarsson kallar det) och bakrutan till en med värmeslingor (vilket faktiskt var tillval på årsmodell 1969).

Delar som demonterats antingen renoverades till nyskick eller byttes ut. Ovan elförzinkat huvlås.

Under tiden renoverade Staffan merparten av de delar som demonterats från bilen och som var fina nog att återmontera. Tröskelplåtar, sidolister, dörrlås, m.m. fick sig en genomgång upp till nyskick. Staffan hade även en del delar själv i sitt egna lager som reflektorer bak, fina dörrhandtag, blinkerssarg fram, m.m.

Utvändig omlackering hos Ekerö Bilskadecenter i februari 2020.

Nu väntade utvändig lackering av bilen och den var klar en månad senare. Måndagen den 17:e februari 2020 kördes bilen upp till Staffan igen. Båda framskärmarna hörde till de delar som behövde bytas och dessa lackades vid sidan av bilen. Bagagelucka, motorhuv och båda dörrarna lackades också separat. Skärmar, motorhuv och bagagelucka var klara en vecka senare, och sista veckan i februari var alla karossdelar utom skärmarna återmonterade.

Varteftersom förstod jag på Staffan att det inte bara var Christer Sundin som visade stort intresse för renoveringen av min Amazon utan det gällde de flesta Amazonprofilerna i Stockholmsområdet, inklusive Clas Nylund, Anders Tengner och Hans Scherman. Alla har de ”tittat förbi” hos Staffan och ”kollat lite” under olika skeenden av renoveringen. Både Nylund och Tengner är besiktningsmän för Amazonklubben och gav renoveringen godkänt för veteranbilsförsäkring hos MHRF, vilket är ett mycket gott betyg (något inte minst Staffan själv var mycket nöjd med). Enda anmärkningar, men som inte påverkar godkännandet, var motorrummet som på sikt kan behöva snyggas till lite samt bagageluckans handtag som har börjat få noppor i kromet.

Åter hos Staffan efter lackering i februari 2020.

Utsatta delar linoljebehandlades när bilen ändå var demonterad, framskärmsbalkarna rostskyddsmålades och reservhjulsbaljan slipades ren innan den mönjades och pensellackades, de nya framskärmarna fick därefter dessutom Tectylbehandling och som extra skydd monterades innerskärmar från Lokari både fram och bak. Radioantennens fäste var för skadat för att återanvända och valet föll därför på en elantenn från RetroSound (samma fabrikat som radion).

Fram- och bakruta monterades av Robert Ragnarsson lördagen den 14:e mars 2020. Han var väldigt nöjd med resultatet men inte helt nöjd med passformen på de gummilister för bakrutan som VP Autoparts nytillverkar. Samma problem menar han finns på alla lister och han har sett problemet på många bilar. Dock var det tvunget att ta ut bakrutan för att komma åt och renovera under den ordentligt, och enligt Robert sitter både fram- och bakruta så bra som det möjligen går att få det. Samma kommentar gäller för övrigt karossanpassningarna med dörrar, motorhuv, bagagelucka och inte minst framskärmarna (som ju är nytillverkade). De är riktade och inpassade så bra det bara är möjligt men man måste ha i åtanke att nytillverkade delar inte alltid har precis samma passning som originaldelar. Som referens spenderade Staffan och Christer en hel dag med att passa in framskärmarna, och då har de ändå lång erfarenhet båda två.

Början av mars 2020. Motorhuv, bagagelucka, framskärmar och dörrar kommer på plats.

Jag besökte Staffan på Färingsö löpande under tiden mellan den lördagen 23:e november 2019 och söndagen den 5:e april 2020 då jobbet var klart, självklart för att titta till bilen och hur arbetet fortlöpte men också för att leverera delar och för att, mot slutet, utföra en del arbete själv (det gällde främst att återmontera vissa detaljer, främst el). Lackförseglingen var det avslutande arbetet och utfördes av Fredrik Nyström en lördag (rubbing och polering) och en söndag (slutpolering och lackskydd) med torktid över natten.

Slutet av mars 2020. Detaljer börja komma på plats.

Framljus och extraljus inkopplade och väntar på att riktas in rätt. I övrigt nästan klar.

När jag hämtade ut bilen den 5:e april 2020 efter renoveringen var den i princip i nyskick. Sammantaget fick bilen ett antal förbättringar som jag funderat på att införa på sikt men som passade ypperligt att ta nu när bilen ändå var nedplockad. Dessa innefattar redan nämnda fram- och bakruta men även Lokari-innerskärmar i alla fyra hjulhusen, elektrisk radioantenn samt byte av textillisten mellan dörr och kaross.

Renoveringen tog totalt 4,5 månader. Även med bilen hemma igen återstod en del småplock, inte minst för att grundligt dammsuga och torka av bilen invändigt men även en del plock som att återmontera högtalaren bak, ansluta den nya elantennen inne i bilen, nya dekaler på rutorna, osv.

I soluppgången den 6:e april togs bilderna nedan hemma i Hammarby Sjöstad på min nyrenoverade Amazon. Samma bilder låg till grund för ansökan av MHRF-försäkringen och senare samma eftermiddag körde jag ut till Anders Tengner i Hässelby Villastad för en MHRF-besiktning.

Staffans detaljerade dokumentation har jag såklart sparat, tillsammans med en förteckning över de delar som har bytts ut på bilen. En del av dessa införskaffades nästan 20 år innan renoveringen påbörjades och blev liggandes därför att det visade sig vara ett för omfattande jobb att göra utan att hamna i en större renovering. Höger tröskelplåt är ett bra exempel.