Min bil – fredriklofter.com

På min 25-års dag i juni 1998 fick jag mormors bil. Av olika anledningar så skrevs den över på mig först i maj 2000 av hennes dödsbo, vilket är anledningen till att jag brukar säga att jag har ärvt den. Sedan min morfar, som jag tyvärr aldrig träffat, gick ur tiden i september 1971 har bilen stått oanvänd i garage under vintrarna och använts av mormor för att ta sig till sommarstugan sex mil hemifrån på vårarna och hem igen på höstarna. Den är med andra ord inte vinterkörd efter 1971. Det hände att mormor fick bud på bilen av besiktningsmännen på Svensk Bilprovning under 1970- och 1980-talen. Sommaren 1995 var min mor och jag på väg till sommarstugan, och fick precis innan vi var framme möte med en galning som körde på fel sida av vägen. Det var mormor. Bilen stod sedan avställd från augusti 1995 till maj 2001.

Motorn, nummer 10 919, är den för 1969 års modell nya B20 A om 82 hk (DIN) / 90 hk (SAE), och var ursprungligen försedd med en M40, fyrväxlad manuell växellåda. Även sådana nymodigheter som tvåkrets triangulärt bromssystem var standard med 1969 års modell. Bilen levererades med dubbade vinterdäck, grå gummimattor i kupén (277215) och motorvärmare (281551) med tillhörande tidur (282945) och kupévärmare (282932) som enda tillbehör. Enligt farsan fanns det även takräcke till, men jag tror han blandade ihop det med det han själv hade kvar från sin 142:a. Radio från Blaupunkt sattes in 1974, tyvärr inte helt fackmässigt då hålet i framskärmen för radioantennen resulterade i en hel del rost.

Jag ställde på och försäkrade bilen från och med den 15:e maj 2001, och två veckor senare var vi och rullade fram den ur det provisoriska garaget bakom vedboden där den stått de senaste sex åren. Efter att ha bytt alla fyra hjulen, satt in ett nytt batteri, bytt tändstift och säkringar, fyllt på olja, kylarvätska och bensin samt tvättat av det värsta så gjorde vi ett försök att starta den. Förgäves. Startmotorn ville inte, så vi fick dra igång bilen med bogserlina. På en liten skogsväg i svagt motlut gick den så igång, och färden gick mot närmaste bensinmack för tankning. I de många och tappra försöken att rulla igång den efter stoppet på macken upptäckte vi att tanken läckte, men vi chansade och det höll de dryga 20 milen hem. Allt och alla som vistats i närheten av bilen den dagen luktade gammal sur gymnastiksko efteråt…

Sommaren 2003 fick jag tag på varvräknare till bilen. Den för många välbekanta Lennart Johansson i Rinkaby-Solberga utanför Örebro (“Volvo-Lelle” som driver Motoroldies) hade enligt rykten flera stycken till salu, vilket visade sig stämma när jag ringde och kollade. Så det blev ett varv om Rinkaby-Solberga på vägen till sommarstugan, en liten omväg på 20 mil. Perfekt för en Amazon-entusiast! När jag frågade Lennart vilken av de varvräknare han hade som var i bäst skick pekade han utan att blinka ut en av dem och då den visade sig stämma med bilden i tillbehörskatalogen som låg i bilen när jag fick den slog jag till på den. 750 kr ville han ha. Fullt rimligt (de säljs numera på Tradera för tio gånger det priset).

Ungefär vid denna tid, 2003, besiktigade jag Amazonen för Länsförsäkringars entusiastbilsförsäkring vid deras station i Västberga. Jag fick söka (och fick) dispens från kravet att även ha en bruksbil. Jag hade ingen bruksbil. Jag hade en cykel, ett SL-kort och en Volvo Amazon.

När man kör en veteranbil framstår alla hastighetsbegränsningar som fullständigt rimliga på ett sätt som de verkligen inte gör i en modern bil och man kommer på sig själv med att omedvetet undvika motorvägar eller till och med 2+1-vägar. En lagom kurvig 70-väg, helst utan målade mittstreck, genom ett böljande svenskt sommarlandskap är den optimala Amazonvägen. Men färre och färre vägar ser ju faktiskt ut så, och ganska tidigt insåg jag behovet av en femte växel. En Amazon är helt enkelt inte anpassad för dagens trafikrytm, inte ens en senare Amazon med B20. Men jag ville ha det så original som möjligt. Sommaren 2004 fick jag via annons tag på en M41 med överväxel typ D för 3 500 kr som ankom Stockholms Central med bussgods. Den visade sig tyvärr inte vara ens i närheten av det skick som säljaren påstod. Han ljög helt enkelt. Den gick knappt att köra med och om man ändå gjorde det så lät det alldeles förskräckligt om den. Jag fick våren 2005 köpa en nyrenoverad M41-växellåda med Laycock de Normanville överväxel typ J genom SVIS utanför Köping. I en hyrbil tajmade jag SVIS öppettider och körde 30 mil till Munktorp utanför Köping och tillbaka. Drog all el och så själv, men själva lådbytet gjorde Robert Scherman (vid tiden ordförande i Svenska Volvo 140-klubben). Överväxel är som en femte växel och tar ned varvtalet med c:a 20%. Med med originallådan (M40) hade jag 90 km/h vid 3 000 rpm och med M41:an har jag nu 110 km/h vid samma varvtal. Lite mer anpassad för dagens trafiksituation, kan man säga: lägre varvtal, bekvämare körning och bättre bränsleekonomi. Så det blev bra till slut, och typ J är ju egentligen mer rätt till en B20 än vad typ D är. Typ D-lådan både körde jag till och skänkte till SVIS mot löfte om att de inte fick skrota den utan istället skulle renovera upp den. Det gjorde de gärna.

De första åren var bilen både försäkrad som och användes som en bruksbil på somrarna. Den stod mest i mina föräldrars garage i en radhuslänga i Åkersberga, men även enstaka nätter på Heleneborgsgatan i Stockholm där vi bodde då. På vintern ville farsan ha sitt garage själv så då hyrde jag en uppställningsplats hos Christian Virgin ute på Hakunge Säteri. Där fick den tyvärr inte stå i fred, så jag såg mig om efter någonstans att ha den. Andra bilägare som också hade sin bil förvarad hos Virgin bröt sig in i den flera gånger och nån gång roade de sig med att flytta runt tändkablarna på den. Virgin ville inte riktigt ta tag i det utan låtsades vara förvånad, men man såg på honom att han förstod vem det var. Där ville jag inte vara kvar. Frågan gick till svärföräldrarna i Skåne, som köpte sitt hus 1976 av en bilmekaniker. Garaget: 80 m² varmgarage med smörjgrop och plats för fem större bilar. Inga problem! Jag var så välkommen! Jag körde ner Amazonen till Skåne på Allhelgonahelgen 2007 och den stod sedan tryggt och bra där under nästan tio år. Men jag hade såklart inte lika mycket tid att lägga på den nu, eftersom den stod 60 mil hemifrån. Istället stod Amazonen undanställd större delen av året och finkördes någon gång på våren, någon gång på hösten och någon vecka eller två på sommaren. Övrig tid stod den undanställd och övertäckt i svärföräldrarnas jättegarage. Tiden till nästa Amazonsäsong ägnades åt jakt på delar, tillbehör och kompetenta och pålitliga mekaniker och hantverkare (växer som bekant inte på träd) för de arbeten som jag inte kan och/eller vill göra själv. Svärmor brukade hämta ut paketen med delar jag beställde och sedan stod allt i garaget och väntade på mig när vi kom ner.

Då mormor varit i ett och annat dike med bilen så var det en del bucklor i karossen och en del repor i lacken. Generellt på min mammas sida av släkten är filosofin och livsåskådningen sådan att om man råkar ha sönder något så mörkar man det så långt det är möjligt. Man säger inget till någon, man pratar inte om det och framförallt gör man inget eller – om ändå tvunget – så lite som möjligt åt saken. Den typ av människor som i hög grad uppskattar produkter som Plastic Padding. Personligen får jag utslag bara jag tänker på det. Problem ska lösas. Har man sönder något så ser man till att fixa det så snabbt det bara går, proffsigt och korrekt. Det hör till normal uppfostran. Jag har därför bytt höger kattöga bak, en och annan kromlist, liksom hela bagagehandtaget (där kromet hade ärgat sönder). Exteriört var det dock en hel del arbete kvar, inklusive en tröskelplåt som behövde bytas, en buckla baktill som behövde knackas ut samt en del mindre plåt-, rost- och lackskador, inklusive det där rosthålet från radioantennens infästning i skärmen. Stötfångarna byttes bak 2009 och fram 2010, vilket var en ganska svettig investering men som kraftigt förhöjde bilens intryck.

Under 2013 fick jag upp ögonen för elektrisk servostyrning. En holländsk firma som heter EZ Power Steering tillverkade inte bara modelanpassade servostyrningar utan även mindre replika-rattar till Amazon. Jag kontaktade Roy Palm på Autoservo utanför Växjö och han genomförde sin första Amazon-installation i min bil under påsken 2014. Från svärföräldrarnas garage blev det en lagom dagsutflykt till Roy, som ordnade med elservo under tiden vi turistade i Växjö. Autoservo har två replikor av Volvo-rattar i sitt utbud: en för P1800 och en för 123GT. Av dessa är den för 123GT mest rätt (eller minst fel, beroende på hur du ser på det) och dessutom snygg, så valet föll på den. Dessa replikor är 15″ och mindre än original, något som är helt nödvändigt med elservo. Är man dessutom en normalstor, svensk man uppskattar man även det större benutrymmet som en mindre ratt ger.

Sommaren 2016 var det i princip klart att det stora huset på den stora tomten med det stora garaget helt enkelt var för stort för två pensionärer. “Vi blir inte yngre, Fredrik”, som svärfar konstaterade. De tänkte sälja huset och såg sig om efter en lägenhet inne i byn istället. Skåne-eran för Amazonen led mot sitt slut. Jag insåg att BE-kort kan vara bra att ha även av en massa andra skäl, utöver att dra upp en Amazon till Stockholm, så jag ordnade med det under hösten 2016 och trailade sedan hem Amazonen i juli 2017. Klockan 08:00 en måndagmorgon i juli hämtade jag ut ett förbokat bilsläp på Circle K i Helsingborg och lämnade sedan in det på samma station igen klockan 10:20 dagen efter. Däremellan körde jag 130 mil med tungt släp. Nu var Amazonen hemma i stan igen. Här parkerar man dock ingalunda gratis och garageplats blev därför en het fråga att lösa. Men det löste sig det också. Dock inte gratis.

Det blev varteftersom allt tydligare att nästa steg var att antingen sälja Amazonen eller renovera upp den och få ordning på nämnda plåt-, rost- och lackskador. Ett inte helt lätt val. Garageplatsen är dyr och några andra realistiska alternativ finns inte så länge vi bor kvar, och att flytta är inte aktuellt. Att renovera upp bilen är också väldigt dyrt men samtidigt en engångskostnad. Samtidigt har bilen ett högt nostalgivärde för mig personligen, givet historiken, och det är och har blivit min hobby. Så jag landade i rätt beslut till slut. Jag hade den enorma förmånen att lära känna Staffan Kraft, även han medgrundare av Svenska Volvo Amazonklubben, lite grann och fick också möjligheten att fråga honom lite kring renovering. Det visade sig att han hade tid personligen. Under senhösten 2019 och vintern 2020 genomgick bilen utvändig plåt- och rostlagning där alla skador, rostangrepp, m.m. åtgärdades av Ekerö Bilskadecenter. Även den där tröskelplåten byttes, liksom båda framskärmarna. Efter det lackades bilen om exteriört av samma firma i originalkulören 97 ljusgul. Staffan demonterade bilen innan och satte sedan ihop den igen med ett synnerligen gott resultat. Vägmätaren stod på 104 597 km när jag lämnade in den hos Staffan i slutet av november 2019 och på 104 598 km när jag hämtade ut den i början av april 2020. Även Christer Sundin, Jonas Rasmusson och Robert Ragnarsson hjälpte till. Bilen är efter det i nyskick och MHRF-försäkrad efter besiktning av Anders Tengner.

Tillbehör jag själv har satt in (i den ordning de sattes in):

Ray-Ban Wayfarer =))
277249 Bagagerumskorg med tillhörande hållare
279371 Reservhjulsöverdrag
277178 Avgasrörsförlängare (numera ersatt av Ferrita)
Rullbälten (273341 fram och 274013 bak)
277586 Nackstöd fram, beige klädsel (281394)
281430 Varningsblinkers
277584 Eloxerade hjulsidor (passar ej 5,5″-fälg så ersatta av 1515)
281374 Tunnelfack med 277988 bilur (60 mm)
281046 Smiths varvräknare (1×1000 gradering, matt silverring, vit nål)
281052 Dimstrålkastare (Hella) 162 mm med stag (281054) och överdragsskydd (281056)
281053 Fjärrstrålkastare (Hella) 162 mm med stag (281054) och överdragsskydd (281056)
282040 Mattsats (svart)
277216 Svarta gummimattor i kupén
279769 Stålgrå filtsats, framsäten (anpassade för nackstöd)
279765 Stålgrå filt, baksäte (anpassad för bilbälten och nackstöd)
279765 Stålgrå filt, picknick
277360 Låsbart Volvo-brandat tanklock från Waso
281129 Biltermometer
277386 Recaro fällbeslag
277351 Ratthandske, svart skinn (anpassad för mindre ratt)
1167 Kardantunnelkorg, baksäte
281377 Ljussummer, Hella
281460 Askkoppsbelysning (Tack Kalle som skänkte mig denna!)
279712 Trebladig fläkt till bakrutan
418862 Kromad ventilkåpa
AM/FM/DAB-radio, RetroSound San Diego med
- USB-ingång placerad i mittkonsolen
- 50W RetroSound-högtalare i kickpanelerna
- 60W RetroSound DVC-högtalare (stereo) i hatthyllan
- RetroSound 8″ subwoofer
- RetroSound slutsteg
- Elektrisk AM/FM/DAB-antenn från RetroSound
279251 Backlampa
279894 Motor- och bagagerumsbelysning (med 281130 Skyddsgaller)
283651 Kartläsningslampa och läslampor i baksätet
282616 Intervallomkopplare för vindrutetorkare
277499 Förvaringshylla under instrumentpanelen (förarsidan)
277428 Stänkskydd och stenskydd bak
283308 Reservdunk, 6l
279136 Hållare för skattekvitto, namnplåt, radiolicens och besiktningsinstrument
79619 Make-upspegel med termometer för passagerarsidans solskydd (ersatte 279526)
279588 Högtalargaller, bak (Philips)
281034 Kylarmaskering med extraljus (Hella 140 mm)
277474 Självhäftande isolermattor (ljuddämpande, butyl/aluminium)
1515 Hjulringar i rostfritt
282098 Bakre nackstöd (Volvo 140/164) med beige klädsel
277911 Komfortnackstöd fram, med beige klädsel (ersatte 277586)
281059 Carter skyddsplåt under motorn, rostfritt stål
Lokari innerskärmar i aluminium fram och bak
Gradulux solpersienn i bakrutan
Pepitarutig bilhjälm från Tretorn

Dimljuset var kopplat som ett kurvljus, dvs. det användes tillsammans med helljuset, men jag har bytt ut det helt på senare tid mot ett till fjärrljus (Hella 162mm) precis som Polisen i Sverige hade på en del av sina Amazoner.

Med på färden är i regel alltid en klassisk radio från RoadStar, en 12V kaffebryggare från Waeco, två fällstolar, en picknick-filt samt ett mindre termoelektriskt Coca-Cola-kylskåp. Det fikas mycket på bilträffar och då kan man lika gärna fika med stil.

I sann Volvo-anda låter jag säkerhet gå före en annars ganska långt utvecklad originalskicksbevarandemani, vilket flera tidstypiska modifieringar vittnar om. T.ex. har jag satt in rullbälten fram och bak (2001), nackstöd fram (2002), nackstöd bak (2020), de flesta specialdetaljer från 122S årsmodell 1968 i USA-utförande (inkl. 673017 knäskydd, 673469 vristskydd, instrumentpanelsreglage och rundad knopp till askkoppen samt 281430 varningsblinkers). Även förbättringar på bilens drivlina i termer av överväxel (2005, vid 92 868 km), brytarlöst tändsystem från 123Ignition (2007, vid 96 312 km), kupéfläkt med lite mer snurr från en Volvo 240 samt en bättre växelströmsgenerator från Bosch som levererar lite mer ström (80A istället för original 35A). Bilen är rekonditionerad invändigt med MrCaps SmellStop program (2007). Elektrisk servostyrning och 15″ GT-ratt replica (2014, vid 100 497 km) från EZ Power Steering. Elektrisk, termostatstyrd kylfläkt från Kenlowe framför kylaren (2014, vid 100 785 km). Relästyrt eluttag i bagageutrymmet 2015. Nya lyktinsatser för H4-lampor, Volvo original, kom julen 2015. Ny radio från RetroSound (med högtalare i kickpanelerna samt i avsett uttag i hatthyllan och givetvis med slutsteg och subwoofer) kom 2016 liksom komplett (förutom hel-, halv- och extraljus) LED-konvertering med samtliga lampor från superbrightleds.com. Voltmeter från Volvo 240 sattes in 2016 och kompletterades med yttertemperaturmätare och oljetrycksmätare i samma serie 2017. Renoverat grenrör åkte in sommaren 2017 tillsammans med ett rostfritt 2″ avgassystem från svenska Ferrita vid 102 124 km. Jag servar bilen vart femte år eller 500 mil, vilket som kommer först, med motorolja, oljefilter, luftfilter, tändstift, osv. enligt tillverkarens rekommendationer.

Inredningsmässigt har jag låtit VP Autoparts specialtillverka ett par inredningsdetaljer åt mig. Det gäller nya dörrsidor med fickor, vilket egentligen är en detalj som utgick på årsmodell 1969 men som är sjukt praktiska. Samma sak gäller baksäte med mittarmstöd, helt korrekt utfört utan svetsränder på sidorna av präglingen i mitten. De har även hjälpt mig att sy upp klädsel till de bakre nackstöden. Ingen av dessa detaljer existerar egentligen utan det handlar som sagt om specialbeställningar.

Däcken som satt på bilen när jag fick den bytte jag genast ut mot Michelin XZX i originaldimensionen 165SR15 på fälgarna till vinterdäcken (de däcken gick i sin tur till återvinningen). Originaldäcken var helt enkelt för gamla och gummit var grått och stelt/uttorkat. Fälgarna från sommardäcken låg på hyllan några år innan jag sålde dem. Michelin XZX är väldigt bra däck men efter 20 år var det dags att byta till nya däck igen och valet föll denna gång på lite bredare Vitour Galaxy R1 däck med smal vit rand i dimensionen 205/70R15 på 5,5”-fälgar. De får plats utan problem och de fyller ut hjulhusen bra, men sänkning kan aldrig bli aktuellt med de däcken och större än så får nog helt enkelt inte plats om man samtidigt vill kunna styra bilen. Dessutom kräver de anpassning för att innerskärmarna (Lokari) fram ska få plats därför att annars tar däcken i. Den gamla dimensionen 165SR15 finns inte längre men hade profilen 82 (så typ 165/82R15) vilket ger diametern 65,2 cm. De nya däcken har diametern 66,8 cm. Skillnaden på 2,5% är inom de tillåtna ±5% och ger ingen märkbar skillnad på hastighetsmätaren. Att de nya däcken är 4 cm bredare spelar ingen roll alls vad gäller avvikelsen på hastighetsmätaren, dock gör det stor skillnad på väghållningen.

Produktutvecklingen av Volvo Amazon avstannade i princip helt med årsmodell 1968 och de två följande och sista årsmodellerna präglades av flertalet förenklingar. Några av dessa har jag uppgraderat bilen med:

Knäskydd (673017) från 1968 122S exportbil
Vristskydd (673469) från 1968 122S exportbil
Rundade reglage på instrumentpanelen från 1968 122S exportbil
Askkopp med rundad knopp från 1968 122S exportbil
Signalhorn, hög ton, Bosch (ej standard 1969)
Ny, speciellt uppsydd klädsel (430-595) på dörrarna med kartfickor (ej standard 1969)
Baksäte 1965-1968 med mittarmstöd och ny, speciellt uppsydd (430-595) klädsel
Hatthylla (matta och panel) 1965-1968
Volvo-emblem i vänster grillhalva (1965-1968)
Eluppvärmd bakruta med rätt reglage och relä
Vindruta med blå solskyddsrand
Bakre nackstöd (från Volvo 140/164)

Vän av ordning noterar att det är ytterligare detaljer som försvann 1969 som t.ex. kromlisten längst fram i mitten på motorhuven, kromade dropplister, kromad handbromsspak m.m. men de har jag inga planer på att sätta dit. Det är även en del saker unika för 1968 Volvo 122S i exportutförande som jag medvetet undviker, t.ex. de svarta handtagen till dörröppnarna (jag har en uppsättning, men monterar dem inte) eller de fyra sidoreflexerna på karossen (gula fram, röda bak).

Sommaren 2020 hade jag bilen inne hos Robert Scherman igen. Mätarställningen stod nu på 105777 km och temat var förbättrad väghållning. Robban satte i krängningshämmare från IPD fram och bak, bytte fjädrarna runt om, bytte till lite hårdare stötdämpare från Bilstein, renoverade framvagnen (nya styrleder, parallellstag och kulleder), bytte dämparband till bakaxeln samt bytte alla bussningar (fram och bak) till polyuretan från SuperPro. Gällande fjädrarna kan det vara värt att notera att då jag passerat puberteten för länge sedan absolut inte var ute efter någon sänkningssats (Amazonen är låg nog som den är), utan jag bytte rakt av till nya fjädrar i standardlängd. Just det, Robban bytte bromsvätska också (det behövdes). Tillsammans med de bredare däcken blev det en väsentlig skillnad på väghållningen! Skönt att slippa vobbla in bilen i rätt fil vid exempelvis en omkörning i lite högre hastigheter. Med bredare däck och med renoverad framvagn behövs en hjulinställning och det ordnades väldigt proffsigt av Däckspecialen i Västberga.

Robban tog även hand om en planerad renovering av motor och bromsar i oktober 2022 vid 109937 km. Det var dags. Motorn fick en blyfrikonverterad topp med lite större ventiler, tunnare topplockspackning, en lite bättre kam (“K”), nytt kamdrev i stål, kamdrevskåpa med packbox, nya och hårdare motorkuddar (för B30), en NOS vattenpump, nytt grenrör och nyrenoverade SU HS6-förgasare med värmesköld (och bakelitbrickor!) samt gasstag. Den nedre remskivan byttes till en med dubbla spår och med märkningar för tändinställning, även den NOS, för att underlätta framtida planer på exempelvis AC. Vi tog även bort motorvärmaren då den ju inte används längre. Här blev motorn även servad såklart med nya tändstift, tändkablar, motorolja och -filter, kylarvätska, osv. och när vi ändå höll på så byttes slangarna till värmepaketet. Bromsarna renoverades samtidigt med ny bromsservo, ny huvudbromscylinder, armerade bromsslangar från Goodrich, keramiska bromsbelägg fram, nya bromsbackar samt hjulcylindrar (NOS) bak. Tändkurvan på 123Ignition byttes från “4” (B20A) till “7” (B20B) och tändningen ställdes till 10° med stroboskoplampa, tomgången justerades till 8-900 rpm och förgasarna ställdes av Leif Sundin. Med stora delar av motorn nedplockat uppenbarar sig ett svårslaget tillfälle att tvätta, polera och delvis måla om såväl motor som motorrum och det tillfället missades inte. Jag har senare bytt tändkurvan till “5” vilket motsvarar den alu-fördelare (085) som varit så populär på trimmade Amazoner, efter rekommendation av KG Trimning.

I september 2023 fick jag tid hos Mats Persson på AirCond Center nere vid Tanto hemma på Söder. Det var hög tid att göra bilen mer körbar varma sommardagar. Mats satte in kompressor, förångare, kondensor och andra delar för ett litet men effektivt luftkonditioneringssystem. På mätaren hade vi nu 111312 km. Att remskiva med dubbla spår redan fanns underlättade såklart, liksom ordning och reda i elsystemet men det är ganska trångt i bilen nu med alla saker som tillkommit under åren och även om komponenterna är väsentligt mindre än exempelvis FrigiKing 500 som var vanlig på Amazon, PV och P1800 på 60-talet så krävdes lite anpassningar för att få till det. Men nu är det svalt och skönt när man kör! En fiffig lösning är att en magnetventil håller motorn på en lite högre tomgång när kompressorn går, så bilen riskerar inte att tjuvstanna vid rödljus.

Ibland är nödvändiga åtgärder på en bil inte så sexiga eller attraktiva. De kostar pengar men de syns inte och de tillför ingen ny funktion. Ibland känns det lite som att hur noga man än renoverar en gammal Volvo så är den alltid lite, lite inkontinent. Oljematta under bilen är nödvändigt. Men när inkontinensen tilltar är det dags att göra något åt saken. På min Amazon kom det ganska så plötsligt och på alla håll och kanter samtidigt. Plötsligt läckte det bromsvätska från servot, det droppade olja mellan motor och växellåda och från en dag till en annan uppenbarade sig oljedroppar under bakaxeln. Lite småjobbigt men bara att ta tag i och kanske inte så oväntat på en 55 år gammal bil ändå. I oktober 2024 / 112437 km hade Robban lite tid över och han rev ner lådan, plockade bort kopplingen och bytte vevaxeltätningen bak till packbox.

Kopplingen byttes såklart samtidigt (tryckplatta, lamell och urtrampningslager). Även främre packboxen på bakaxeln byttes och originaloljan i axeln från december 1968 byttes. Tanken var att renovera bromsoken fram men kolvarna hade fastnat helt så det blev NOS bromsok istället. Så här i efterhand känns i alla fall denna typ av åtgärder lite mer sexiga än innan – det är otroligt skönt att ha det gjort.

Alla förändringar som påverkat elschemat är givetvis inritade. Klicka på bilden ovan (missa inte baksidan). Det finns även ett tillägg till instruktionsboken samt en teknisk specifikation.

Bilden ovan är från svärfars garage där bilen tidigare stod vinterförvarad. Ett litet drömtillhåll för en Amazonentusiast – 80 kvadratmeter varmgarage med smörjgrop. Håller på bilden som bäst på att dra åt rullarna till bilbältena bak. Det måste ha varit Allhelgonahelgen 2001.

Jag hade tidigare problem med förgasaren, i vilken det på grund av värmestrålning från grenröret uppstod kondens vilket i sin tur gjorde motorn riktigt svårstartad då den var varm. Ett känt Volvoproblem sades det, och lösningen var att byta till längre pinbultar mellan grenrör och förgasare och sätta dit en distansbricka (“isolerfläns”, 419888) för 150 kr. Nu slipper man skämmas då man ska iväg från t.ex. macken och bilen bara blåvägrar starta…

Min körjournal
År	Mätarställning (km)	Körsträcka (km)	Bränsleförbrukning (l/mil)	Bensinpris (kr/l)
2001	80 540	4 668	0,90	9,63
2002	85 208	3 284	0,91	9,74
2003	88 492	2 779	0,89	9,80
2004	91 271	1 507	0,86	10,24
2005	92 778	1 819	0,90	11,69
2006	94 597	1 368	0,85	11,93
2007	95 965	3 002	0,87	12,10
2008	98 967	189	1,11 *	13,04
2009	99 156	111	1,10 *	12,73
2010	99 267	262	0,86	13,04
2011	99 529	167	1,42 *	14,59
2012	99 696	359	0,88	15,40
2013	100 055	207	1,09 *	15,22
2014	100 262	606	1,06 *	15,05
2015	100 868	261	0,95	14,80
2016	101 129	995	1,01	13,59
2017	102 124	723	1,11	14,68
2018	102 847	760	0,96	16,47
2019	103 607	991	0,92	16,30
2020	104 598	2 203	0,93	14,41
2021	106 801	1 854	0,93	18,28
2022	108 655	1 373	0,85	22,84
2023	110 028	1 345	0,96	21,55
2024	111 373	1 116	1,01	18,91
2025	112 489	–	–	–

* Många kortare turer.

Så bruksbilseran 2001-2007: 1 843 mil eller 184 mil om året. Skåneeran 2007-2017: 351 mil eller 37 mil om året. Stockholmseran 2017-nu: 1 001 mil eller 133 mil om året. Totalt har jag kört 3 195 mil med bilen sedan jag ärvde den. Jag minns i och för sig hur jag som liten (på privat väg) fick sitta i mormors knä och styra medan hon körde, men det räknar jag inte. De senaste tio åren har jag kört totalt 1 162 mil. Man ser också tydligt skillnaden i bränsleförbrukning efter motorrenoveringen 2022.

Produktionskortet hos Volvos Historiska Arkiv innehåller följande uppgifter:

Så gott som all dokumentation till bilen finns bevarad, inklusive det första registreringsbeviset, den medföljande garantisedeln, de flesta besiktningsprotokollen åren 1971 fram till idag, service- och skattekvitton, m.m. Till och med ett oanvänt standardkort för bensin. Tack vare besiktningsprotokollen är det möjligt att år för år följa den totala körsträckan – nästan hälften av de 8 054 mil bilen hade gått när jag tog över den kördes innan morfar gick ur tiden, dvs under de två första åren. Av den framgår även att bilen inte är vinterkörd efter vintern 1970, eftersom man kan se precis mellan vilka datum mormor har haft den avställd (vanligtvis september till maj, men någon gång har det dröjt ända till oktober också). Eftersom bilen är mer än 30 år gammal är den befriad från fordonsskatt, är endast besiktningspliktig var 24:e månad samt kostar en spottstyver att försäkra; givetvis är den försäkrad som entusiastbil. Bilen är även undantagen lagen om säkerhetsbälten bak samt kraven om vinterdäck under vinterhalvåret (inte för jag kör med den under vinterhalvåret, men ändå). Givet bilens ursprung, historia och det affektionsvärde den har för mig så är en värdering endast av hypotetiskt, försäkringstekniskt intresse. Jag säljer den aldrig. Jag hoppas tvärtom en dag kunna väcka ett intresse för bilen hos mina barn.

Klicka här för fler bilder.

Volvo Amazon är ett praktexempel på svensk exportframgång, där inte ens hälften av 667 791 tillverkade bilar var avsedda för den svenska marknaden. Det finns än idag gott om Amazonentusiaster i hela världen – nämnas kan t.ex. fotomodellen Cindy Crawford och USA:s förre försvarsminister Colin Powell – och även om de nya originaldelarna börjar att ta slut i lagren så finns det mycket nyproducerat. Nedan finns länkar till ett antal företag och föreningar som jag har funnit särskilt nyttiga i arbetet med min bil:

SVIS – Svenska Volvoklubbar i Samverkan.
VP Autoparts – f.d. Veteranprodukter.
CVI Autoparts – bra utbud men skumma öppettider (ibland stängt månader i sträck).
Genuine Classic Parts (GCP) – har med Volvo som minoritetsägare reservdelslager för Volvos veteranbilar. Beställer gör man via sin lokala Volvohandlare.
MotorOldies – “Volvo Lelle” utanför Örebro.
Svenska Volvo Amazonklubben – bra och kunnigt forum.
Brickboard – bra amerikanskt forum.
VClassics – uppdateras inte längre, men artikelarkivet är bra.
Rapps Car – har nytillverkade Volvofiltar till fram- och baksäte.

Det material jag har sammanställt om Volvo Amazon har visat sig mycket uppskattat och de sidorna som tidigare fanns länkade från denna sida har haft extremt många besökare (hundratusentals) under de år de har legat ute för allmän beskådning. Jag skrev dem till en början mest för min egen skull. Jag har nu valt att flytta det innehållet till den site jag och Karl Eric-Målbergs driver tillsammans: Volvo Amazon Pictures. Välkommen dit!

Mina egna instruktioner om hur jag löst olika tidstypiska modifieringar i min bil:

Min Amazon var den tredje och sista i raden av Amazoner som min morfar köpte. Han köpte alla tre nya. Föregångaren till min var en ljusgrön (91) tvådörrars 66:a med mörkgrön inredning. Den har jag lyckats hitta två bilder på, varav den ena till och med är i färg. Föregångaren till den ska ha varit en skifferblå Amazon men här är det luddigt med årsmodellen (färgkoden fanns på Amazon 1961-1964) och om den hade två eller fyra dörrar. Några bilder på den har jag inte lyckats hitta. Första bilden av mig tillsammans med min Amazon, sommaren 1975:

Det finns svenska bilar som tillverkats längre och i fler exemplar än Volvo Amazon. Det finns bilar som är snyggare, snabbare, säkrare… …vad du vill. Men trots det är Volvo Amazon Den Svenska Bilen. Volvos odödliga bil har inte tillverkats på över 50 år, men är fortfarande aktuell som begagnad. Sportvarianterna 122 S och 123 GT är rariteter som kostar mycket pengar, om man har turen att lyckas få tag på någon som är till salu. Redan en klassiker och samlarbil.