Löpande underhåll på en bil är viktigt och ännu viktigare på en klassiker. I det här fallet har det lämnat all rim och reson för länge sedan, men så är det en hobby och inte en bruksbil. Den här gången handlade det om en sedan länge noga planerad motorrenovering. Planen var att nästa stora grej efter det skulle vara motsvarande renovering av bromsarna på bilen, men det blev så att vi gjorde båda på samma gång. Och lite till.
Utgångsläget såg ut ungefär så här på en bild från januari 2008:
Ett nästan helt orört originalskick och garanterat ingen ovanlig syn i ett motorrum efter 41 år. Det fanns ingen som helst anledning att tro att bromsarna skulle vara i något annat skick.
För mig handlar en motorrenovering om två saker. Dels att gå igenom motorn i syfte att byta ut slitdelar utöver dem som ingår i en vanlig service, kolla igenom att allt ser OK ut och är klart för minst 50 år till. Förebyggande underhåll. Dels också att byta ut en del delar mot lite bättre. Jag har första årsmodellen B20 i min bil och det finns många förbättringar att uppgradera till. Syftet är att få en bättre motor som är bättre anpassad efter dagens väg- och trafikförhållanden.
2005 fick jag hjälp av Robert Scherman att byta växellåda från original M40 till en av SVIS renoverad M41J och 2020 fick jag åter hjälp av Robban med bättre väghållning då vi bytte fjädrar runt om, satte dit Bilstein dämpare, IPD krängningshämmare och polyuretanbussningar från SuperPro. Förtroendet för Robban är högt och även om jag fick vänta en stund på att han skulle ha tid så var det värt att vänta på, och medan man väntar kan man ju alltid jaga delar.
Motorn plockades delvis ned, tvättades och lackades om i Volvos klassiska röda färg. Toppen byttes ut till en renoverad och blyfrikonverterad med lite större ventiler (46/35 mot original 42/35), lite tunnare topplockspackning (0,8mm mot original 2,0mm). Kamaxeln byttes ut från “A” till “K” och kördes in med nya lyftare och den gamla förgasaren i 20 minuter på 2,000 varv/min. Kamdrevet byttes till ett nytt i stål och kamdrevskåpan till en med packbox. Motorkuddarna är nu av den kraftigare och förstärkta typen som Volvo använde till den större B30-motorn. Vattenpumpen byttes till en ny (NOS). Förgasarbestyckningen byttes från original Zenith-Stromberg 175CD2 till dubbla SU HS6 med KD-nålar och punkteringsfria flottörer, tillhörande grenrör, gasstag, värmesköld och bakelitbrickor. Remskivan byttes till en med dubbla spår och med märkningar för tändinställning, även den NOS, för att underlätta framtida planer på ex.vis. AC. Motorvärmaren plockades bort då den inte används längre.
Med allt detta blev motorn såklart även servad med nya (hårdare) tändstift, tändkablar, motorolja och -filter, kylarvätska, osv. och när vi ändå höll på så byttes slangarna till värmepaketet. Tändkurvan på 123Ignition-fördelaren byttes från “4” (B20A) till “5” (vilket motsvarar alufördelaren 085) och tändningen ställdes till 10° med stroboskoplampa, tomgången justerades till 8-900 rpm och förgasarna ställdes av Leif Sundin.
Bromsarna renoverades samtidigt med ny bromsservo, ny huvudbromscylinder, armerade bromsslangar från Goodrich, keramiska bromsbelägg fram, nya bromsbackar samt hjulcylindrar (NOS) bak.
Med stora delar av motorn nedplockat uppenbarar sig ett svårslaget tillfälle att tvätta, polera och delvis måla om såväl motor som motorrum och det tillfället missades inte. Så ett tillsnyggat motorrum kan se ut så här:
