Lite fånigt

By | January 13, 2011

Mina döttrars förskola har, liksom – är jag övertygad – de flesta andra förskolor, en sjukdomspolicy. Sjukdomspolicyn utgör riktlinjer för vad som gäller när barnen är sjuka. Enligt den ska barn vara fortsatt hemma från förskolan i X timmar efter att de blivit friska. X varierar med åkomma, men är typiskt 24 vid feber, 48 vid kräksjuka, osv. Syftet, får man anta, är att skydda personal och andra (förhoppningsvis friska) barn på förskolan men frågan är om detta i sig självt inte är symptom på trygghetsnarkomani? Jag påstår det. Jag påstår också att X måste ställas i relation till BNP, dvs. vad kostar det ha mig sittandes hemma en hel dag (eller mer) och vad är nyttan med det. Det känns inte så lite fånigt att sitta hemma med fullt friska barn för att… …eh… …för att… …hmmm… …ja, varför då egentligen? Är de friska så är de friska. Att jag får sitta hemma under parollen “vård av sjukt barn” (a.k.a. VAB, tillfällig föräldrapenning, m.m.) trots att mina barn inte är sjuka är dåligt för mig, dåligt för dig och dåligt för BNP. Så är det. Är det att hoppas på för mycket om jag hoppas på en mer rättvisande och balanserad sjukdomspolicy? I dagsläget är det lite för lätt att sympatisera med Fredde i TV4:s Solsidan

Mer om pengar

By | January 4, 2011

Trots att titeln på denna bok ger en tydlig vink om avsedd målgrupp är den klart läsvärd och i likhet med andra böcker på samma tema belyser den en rad enkla tips och knep som med liten insats har hög sannolikhet att ge stor utdelning. Sådana tips och knep förtjänar naturligtvis vår fulla uppmärksamhet. För som författarna, snubbarna i TV3:s Lyxfällan, själva frågar: varför ägnar de flesta människor mer tid åt att borsta tänderna än vad de gör åt sin ekonomi?

Kulor, ca$h & kosing : konsten att få ut mer av sina pengar av Mathias Andersson och Charlie Söderberg (2010). Ica Bokförlag. ISBN 9789153435709.

Mumma!

By | December 7, 2010

Det sägs att receptet på denna mumma är från självaste Christer Ljungström på Edsbacka Krog, men det ska jag låta vara osagt. Bra är det i alla fall. Den bästa jag har provat, till och med.

Ingredienser

  • 5 cl Madeira
  • 5 cl Gin
  • ½ 33 cl flaska porter
  • 1 33 cl flaska starköl
  • 1 33 cl flaska sockerdricka

Gör så här
Blanda ingredienserna i en tillbringare. Kyl ordentligt och servera. Använd ljus lager om du föredrar en lättare mumma, mörk lager för en mer fyllig smak. Pudra riven muskot efter servering.

Hamburgare

By | November 21, 2010

Har du någon gång varit i USA har du garanterat lagt märke till att hamburgarna där spelar i en helt annan liga än här hemma (tafatta försök från bl.a. Max till trots). Hemligheten ligger dock inte i ingredienserna utan i vad man inte tillsätter. En bra hamburgare innehåller nötkött, peppar och eventuellt kanske lite salt. Inget mer. I Sverige innehåller färdigmalen nötfärs fjolliga 10% fett vilket gör att man måste tillsätta en massa annat för att hamburgaren ska hålla ihop på grillen (ägg, mjölk, ströbröd och andra hemskheter), vilket i sin tur leder till att hamburgaren smakar vad den egentligen är: pannbiff.

Ingredienser (4 portioner)

  • 1 kg kött
  • Peppar och eventuellt lite salt
  • Hamburgerbröd
  • Skivad cheddar
  • Sidfläsk
  • Tillbehör

Gör så här
Välj ut en ganska fet (25-30%) bit högrev, bringa eller flankstek och be antingen slaktaren mala köttet till en grov färs eller mal köttet grovt i en köttkvarn hemma. Blanda i en bunke och forma sex stycken köttbullar med händerna. Pressa köttbullarna i en hamburgerpress, c:a en centimeter tjocka. Spraya grillgallren och gjutjärnshällen med matolja och värm grillen. Grilla hamburgarna på hög värme i fyra till fem minuter per sida, beroende på hur du vill ha dem. Rotera 90 grader efter halva tiden så att de inte bränner fast. Peppra. När du vänt på burgarna är det dags att steka fläsket. Använd en baconpress för att få det rakt och snyggt. Efter sista vridningen lägger du på cheddarosten. Ta av hamburgarna, lägg på fläsket och täck under folie i ett par minuter innan servering. Violá!

Begreppsförvirring

By | October 28, 2010

Jag fascineras emellanåt lite över hur vissa personer, organisationer eller politiska partier från tid till annan gör anspråk på tolkningsrätten kring vissa begrepp. Ett favoritexempel är arbetare. Enligt Socialdemokraternas definition är en arbetare en arbetstagare som är fackligt ansluten till (helst) ett LO-förbund, en definition som jag kraftigt ifrågasätter. Alla som tvingas sälja sin arbetskraft för att tjäna sitt uppehälle är rimligen arbetare (jag vill minnas att det t.o.m. är den definition som Marx använder). Dvs. om du inte är ekonomiskt oberoende och har en anställning för att klara ditt uppehälle är du en arbetare. Så varför räknas inte ej LO-anslutna som arbetare i Socialdemokraternas värld? Är det arbete jag utför på något sätt mindre värt?

Ett annat bra exempel är rättvisa. Det är tydligen rättvist att i solidaritetens namn omfördela pengar mellan fattiga och rika, något som de flesta – även jag – håller med om. Frågan är dock i vilken utsträckning och vilka krav på motprestationer som ställs. Det kan ju t.ex. tyckas vara självklart att om man lever på andra människors bekostnad så gör man det med mössan i hand och under en begränsad tid. Om man jobbar mycket ska man tjäna mycket och om man jobbar lite ska man tjäna lite. Det tycker jag är rättvist.

Gratis är också en favorit. Gratis i som att en del människor propagerar för gratis kollektivtrafik och/eller gratis förskola när de i själva verket – med mycket stor sannolikhet – egentligen menar avgiftsfri; det är trots allt få människor som inbillar sig att busschaufförer, konduktörer, spärrvakter, m.fl. jobbar helt ideellt, att bussar, tåg m.m. servas och tankas gratis, osv. Så för vem är det gratis? Egentligen. Är gratis i det här sammanhanget måhända en förskönande omskrivning för skattefinansierad? Jag skulle tro det. Varför ska inte de människor som utnyttjar en tjänst också vara de som betalar den?

Det är idag svårt att ducka för begreppet jämlik men förbluffande många har svårt att förstå skillnaden mellan jämlik och lik. Det är trots allt en ganska stor skillnad. Påfallande ofta ser man framträdande genusteoretiker, ibland på akademisk nivå, ha tydliga problem att förstå denna skillnad. Män och kvinnor ska vara jämlika, det håller de flesta med om, men män och kvinnor är allt annat än lika. Om jag ger mina döttrar en leksaksbil att leka med så kommer de genast att bädda ned den i sin docksäng, köra runt med den i sin dockvagn, osv. medan min systerson garanterat genast skulle sätta sig ned och leka bil med leksaksbilen. Detta vet alla föräldrar. Det bara är så och har inte ett skvatt med jämlikhet att göra. Det har med likhet att göra. Så hur länge ska jag behöva finna mig i att vara med och finansiera en professur vid anrika Uppsala Universitet där den uppenbart könskvoterade professorn inte förstått ens detta? Allvarligt.

Getting it right

By | October 20, 2010

“I believe in the supreme width of the individual and in his right to life, liberty and the pursuit of happiness. I believe that every right implies a responsibility, every opportunity, an obligation; every possession a duty.

I believe that the law was made for man and not man for the law; that government is the servant of the people and not their master.

I believe in the dignity of labor, whether with head or hand; that the world owes no man a living but it owes every man an opportunity to make a living.

I believe that thrift is essential to well-ordered living and that economy is a prime request of a sound financial structure, whether in government, business or personal affairs.

I believe in the sacredness of a promise, that a man’s word should be as good as his bond; that character – not wealth or power or position – is of supreme worth.

I believe that the rendering of useful service is the common duty of mankind and that only in the purifying fire of sacrifice is the dross (waste matter) of selfishness consumed and the greatness of the human soul set free.

[..]

I believe that love is the greatest thing in the world; that it alone can overcome hate; that right can and will triumph over might.”

– John D. Rockefeller, Jr.