Jag fascineras emellanåt lite över hur vissa personer, organisationer eller politiska partier från tid till annan gör anspråk på tolkningsrätten kring vissa begrepp. Ett favoritexempel är arbetare. Enligt Socialdemokraternas definition är en arbetare en arbetstagare som är fackligt ansluten till (helst) ett LO-förbund, en definition som jag kraftigt ifrågasätter. Alla som tvingas sälja sin arbetskraft för att tjäna sitt uppehälle är rimligen arbetare (jag vill minnas att det t.o.m. är den definition som Marx använder). Dvs. om du inte är ekonomiskt oberoende och har en anställning för att klara ditt uppehälle är du en arbetare. Så varför räknas inte ej LO-anslutna som arbetare i Socialdemokraternas värld? Är det arbete jag utför på något sätt mindre värt?

Ett annat bra exempel är rättvisa. Det är tydligen rättvist att i solidaritetens namn omfördela pengar mellan fattiga och rika, något som de flesta – även jag – håller med om. Frågan är dock i vilken utsträckning och vilka krav på motprestationer som ställs. Det kan ju t.ex. tyckas vara självklart att om man lever på andra människors bekostnad så gör man det med mössan i hand och under en begränsad tid. Om man jobbar mycket ska man tjäna mycket och om man jobbar lite ska man tjäna lite. Det tycker jag är rättvist.

Gratis är också en favorit. Gratis i som att en del människor propagerar för gratis kollektivtrafik och/eller gratis förskola när de i själva verket – med mycket stor sannolikhet – egentligen menar avgiftsfri; det är trots allt få människor som inbillar sig att busschaufförer, konduktörer, spärrvakter, m.fl. jobbar helt ideellt, att bussar, tåg m.m. servas och tankas gratis, osv. Så för vem är det gratis? Egentligen. Är gratis i det här sammanhanget måhända en förskönande omskrivning för skattefinansierad? Jag skulle tro det. Varför ska inte de människor som utnyttjar en tjänst också vara de som betalar den?

Det är idag svårt att ducka för begreppet jämlik men förbluffande många har svårt att förstå skillnaden mellan jämlik och lik. Det är trots allt en ganska stor skillnad. Påfallande ofta ser man framträdande genusteoretiker, ibland på akademisk nivå, ha tydliga problem att förstå denna skillnad. Män och kvinnor ska vara jämlika, det håller de flesta med om, men män och kvinnor är allt annat än lika. Om jag ger mina döttrar en leksaksbil att leka med så kommer de genast att bädda ned den i sin docksäng, köra runt med den i sin dockvagn, osv. medan min systerson garanterat genast skulle sätta sig ned och leka bil med leksaksbilen. Detta vet alla föräldrar. Det bara är så och har inte ett skvatt med jämlikhet att göra. Det har med likhet att göra. Så hur länge ska jag behöva finna mig i att vara med och finansiera en professur vid anrika Uppsala Universitet där den uppenbart könskvoterade professorn inte förstått ens detta? Allvarligt.