fredriklofter.com

This text is also available as PDF download in English here. Denna text finns även som PDF här.

Då top-of-the-line modellen 123GT lanserades sommaren 1966 (modellåret 1967) var den utrustad med varvräknare. Denna fick detaljnummer 281046 och tillverkades av Smiths åt Volvo. Varvräknaren är transistoriserad och försedd med varningsfält för övervarv. Dess placering på instrumentpanelens stoppning framgår av bilden nedan. Samma varvräknare såldes senare som tillbehör till Volvo Amazon, och finns bland annat med i en tillbehörskatalog tryckt i juni 1967 (RK 2711).

Smiths varvräknare till Amazon har en rektangulärformad fot, till skillnad från andra Volvomodeller där rund fot förekommer. Den förekommer dessutom i två olika utföranden, ett tidigt och ett sent, men där Volvo inte har brytt sig om att lagerföra dessa under olika detaljnummer; båda heter 281046. Det tidiga utförandet har röd nål, x100 gradering och en högblank ring. Det är dessa som sitter på 123GT årsmodell 1967 (och enligt uppgift även på tidiga 123GT årsmodell 1968). Eftersom årsmodell 1967 är överlägset vanligaste årsmodellen för 123GT är det också denna variant av varvräknaren som är vanligast. Det sena utförandet har istället vit nål, x1000 gradering och en silvermatt ring, det sistnämnda för att undvika störande reflexer för föraren (och helt i linje med övriga ändringar i samma anda som gjordes med årsmodell 1968).

Bra val av placering, och följdaktligen också där man oftast ser dem placerade, är ovanpå instrumentbrädan och strax till höger om instrumenthuset (vänster på högerstyrda bilar) i enlighet med bilden ovan. Vill man ha det precis så som den fabriksmonterades på 123GT så ska den till och med sitta lite mer till vänster än vad den gör i bilden ovan, dvs inte i mitten på andra ribban till höger om instrumenthuset utan lite mer åt vänster. Här kan denna officiella bild från Volvo vara till hjälp:

Det går såklart att placera varvräknaren på andra ställen också, men placeras den enligt ovan så räcker garanterat längden på kablarna. Börja med att borra ett mindre hål (6-8mm) uppifrån och genom instrumentpanelsstoppningen vidare genom instrumentbrädan. Bytt till 13mm borr och borra upp hålet. Trä först kablarna genom hålet och fäst därefter varvräknaren i instrumentbrädan. Skruva fast den underifrån.

Smiths varvräknare på fot har fem kablar: en svart, två röda och två vita. Av de två vita är den ena kabeln längre än den andra. Inkoppling går till så att den svarta kabeln ansluts till jord. Den ena av de två röda kablarna kopplas till instrumentbelysningen på ljuskontaktens anslutning 58b. Det är så det är kopplat original på 123GT men betyder att belysningen i varvräknaren inte dimmas med övrig instrumentbelysning. Det går också bra att ansluta denna kabel till ljuskontaktens anslutning 58a, vilket är instrumentbelysningens rheostat. Den andra av de två röda kablarna kopplas till 25A-säkringen (den översta och korta säkringen i säkringsdosan). Den ena vita kabeln (den korta) kopplas in på tändspolens minusanslutning (märkt 1 eller – på spolen) i stället för den svarta (som helt tas bort) och den andra vita kabeln (den längre) ansluts på tändfördelaren (där den nyss bortplockade svarta kabeln satt). Fungerar inte varvräknaren så byt plats på de två vita kablarna.

På bilar med brytarlöst tändsystem (t.ex. 123Ignition) ansluts varvräknaren med de två vita kablarna i serie mellan tändfördelarens jordkabel (vanligtvis svart) och tändspolens minus. Smiths varvräknare fungerar bra med 123Ignition. För andra fabrikat bygger firmor som JDO Instruments och CASU om Smiths varvräknare så att de fungerar med brytarlösa tändsystem.

Den varvräknare från Smiths som fabriksmonterades i 123GT årsmodell 1967 är försedd med en högblank kromring, röd nål och 10 x 100 RPM gradering. Med årsmodell 1968 ändrades detta till en silvermatt ring (för att undvika reflexer), vit nål och 1 x 1000 RPM gradering. Båda har dock samma detaljnummer, 281046, och den senare varianten såldes som tillbehör från 1967. Bilden till vänster är tagen ur tillbehörskatalogen 1969 och visar den tidiga varianten. Enligt Statens Trafiksäkerhetsverk, föreskrifter F8-1968, angående bestämmelser om instrumentpanel gäller att montering av varvräknare på instrumentpanel inte uppfyller gällande krav. Detsamma gäller även klockhållare för bilur. Bestämmelsen skall tillämpas på fordon, som betecknas som 1970 eller senare års modell eller “som eljest upptages i typintyg eller första gången inställs för registreringsbesiktning efter den 1.1.1970”. Det är med andra ord inte tillåtet att placera vare sig varvräknare eller klockor ovanpå instrumentpanelerna efter detta datum.

Referenser

• Elschema

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!

This text is also available as PDF download in English here. Denna text finns även som PDF här.

Varningsblinkers i Volvo Amazon

I slutet av 1960-talet blev nya bilar enligt lag skyldiga att utrustas med varningsblinkers i USA och flera andra länder. Volvo hade därmed inget annat val än att utrusta sina bilar med sådana. De första åren var det återförsäljarna i Nordamerika som själva fick montera dit varningsblinkers innan bilarna lagligen gick att sälja. Dessa reglage skiljer sig därför utseendemässigt från övriga i bilen och såldes även som tillbehör till tidigare årsmodeller (detaljnummer 279901). Vid sammansättningsfabriken i Halifax, Kanada fabriksmonterades varningsblinkers från årsmodell 1967. I den sista årsmodellen av exportbilarna (1968) satt varningsblinkers fabriksmonterat och var av samma typ som återfinns i tidiga årsmodeller av 140-serien (detaljnummer 673380). En annan marknad med fabriksmonterad varningsblinkers var Japan. Även i Sverige försågs Volvo Amazon med varningsblinkers – dock endast i Polisutförandet.

På Volvo Canadian (både 122S och 123GT) sattes reglaget på vänster sidopanel, ovanför huvöppningsreglaget. På Volvo 122S i exportutförande sattes reglaget på instrumentpanelen, ovanför fläktreglaget.

Varningsblinkers, 1968 122S i exportutförande (detaljnummer 673380)

Installeras varningsblinkers på avsedd plats i bilen så är det nödvändigt att ta upp ett hål i instrumentpanelen. Monteras den där är den dock lätt tillgänglig i en nödsituation och smälter väl in i bilens förarmiljö. En annan variant är att ersätta cigarettändaruttaget med reglaget för varningsblinkers. Bilar med tändningslåset i instrumentpanelen som i efterhand utrustats med rattlås (så att tändningslåset i stället sitter i ratthuset) har en lämplig plats för varningsblinkers i det gamla hålet på instrumentpanelen.

Varningsblinkers, 1967 Volvo Canadian GT (detaljnummer okänt)

Varningsblinkers, tillbehör (detaljnummer 279901)
The Roberk Co. Model 800

Varningsblinkers, eftermonterat i 1969 123 GT (detaljnummer okänt)

Erforderliga delar

Listan över erforderliga delar är från reservdelskatalogen för årsmodell 1968 och avser exportbilarnas variant av varningsblinkers.

Position	Antal	Detaljnummer	Benämning
1	1	673380-2	Strömställare
2	1	686452-4	Blinkdon
3	1	673385-1	Bricka, aluminium
4	1	673387-7	Bricka, intryckbar
5	1	673386-9	Bricka, distans
6	1	673388-5	Mutterbricka
7	1	673381-0	Knopp
7	1	277747-2	Glödlampa

Inkoppling

Börja med att koppla ur batteriet och konsultera bilens elschema. Skall strömställaren monteras i det hål som ursprungligen var avsett för cigarettändaren, så måste denna först avlägsnas. Koppla från cigarettändarens strömledning från position 46 i bilens elschema och avlägsna ledningen.

Varningsblinkers med separat blinkdon (279901) kopplas enligt schema nedan. Körriktningsvisaren har position 30 i bilens elschema, och på dess höger (blå ledning) respektive vänster (grön ledning) kopplas ledningar från strömställaren. Blinkdonet kopplas in mellan batteriets plus pol (kraftig svart ledning vid tändningslåset) och strömställaren. På så sätt kommer blinkfunktionen att fungera även då tändningen är frånslagen. En av ledningarna på strömställaren används inte.

Varningsblinkers från exportbil/140-serien (673380) kopplas in på ett liknande sätt. Här sitter blinkdonet på strömställarens baksida, och hela konstruktionen tar därmed lite mer plats bakom instrumentpanelen. Grundprincipen är dock densamma som ovan – två av ledningarna kopplas in på höger respektive vänster körriktningsvisare och den tredje till batteriets pluspol enligt schema nedan.

Var hela tiden försiktig så att inte andra ledningar skadas, kommer i kläm eller kopplas ur. Det är lätt hänt! Ett alternativt ställe att koppla in sig mot batteriets pluspol kan vara på ledningen till handskfacksbelysningen. Lättaste stället att koppla in sig på blå respektive grön ledning till körriktningsvisarna är förmodligen vid rattens vänstra sida, framför körriktningsvisarens reglage (blinkersspaken).

Dubbelkolla att inkopplingen skett korrekt och anslut sedan batteriet igen. Är strömställare och blinkdon korrekt inkopplade kommer, förutom alla fyra körriktningsvisare, lampan i reglaget att blinka; kontrollampan i instrumentpanelen kommer inte att blinka. Glöm inte att rita in förändringarna i elschemat för din bil.

Infästning

Skall strömställaren monteras i hålet för cigarettändaruttaget används brickorna med fördel för att centrera strömställaren och för att förhindra att den trillar ur det för varningsblinkersen något överdimensionerade hålet. Tillbehörsreglaget (279901) kräver ett större hål än exportbilsreglaget (673380).

Mät annars med ett skjutmått upp storleken på det hål som skall borras i instrumentpanelen och välj lämplig borr. Hålet skall tas upp rakt ovanför fläktreglaget (vilket illustreras nedan och i reservdelskatalogen), och skall vara beläget mitt mellan detta och kromlisten enligt bilden nedan. Alternativt tas hålet upp mellan ratten och cigarettändaruttaget, i linje med detta och med fläktreglaget. Mät noggrant! Mät igen! Borra upp hålet.

Fäst strömställaren i plåten och drag åt den med muttrarna på insida och utsida av plåten så att den sitter fast ordentligt.

Referenser

• Elschema

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!

This text is also available as PDF download in English here. Denna text finns även som PDF här.

Med årsmodell 1965* introducerar Volvo flera omfattande nyheter på 120-serien, bl.a. den så kallade Volvo-stolen vilken är framtagen med hjälp av medicinsk expertis. Denna stol är förberedd för nackstöd vilket visat sig vara ett populärt och vanligt eftermarknadstillbehör på de tidigare årsmodellerna. Med årsmodell 1967 förses stolarna på exportbilarna till Nordamerika med förmonterade styrhylsor från fabrik, vilket medför att nackstöd lätt kan eftermonteras av t.ex. återförsäljare utan att det är nödvändigt att ta av ryggstödets klädsel.

* P120 fr.o.m. ch.-nr. 166400, P130 fr.o.m. ch.-nr. 84600, P220 fr.o.m. ch.-nr. 17950.

För samma marknad blir nackstöd fabriksmonterad standardutrustning med årsmodell 1968 (övriga marknader, inklusive Sverige, 1970). Nackstöd till baksätet har aldrig funnits till Volvo Amazon, även om kreativa ägare kan montera nackstöd till baksätet från Volvo 140 eller 164 (viss ombyggnad av baksätet krävs). Det finns två typer av nackstöd för Volvo Amazon, 277586 och 277911, och båda passar med samma styrhylsor. Det vanligaste nackstödet är 277586 med den breda, raka och stilrena utformningen (kallas populärt ”limpan”). Denna variant finns med de flesta eller alla varianter av klädslar och återfanns som fabriksmonterad standardutrustning från årsmodell 1968 (även i 140-seriens årsmodeller 1968-1971 samt i sportbilen P1800). Den andra och mer skålade varianten, 277911, såldes som tillbehör och kallas populärt ”komfortnackstöd”. Denna variant såldes endast med svart klädsel, men går såklart att klä om. Nackstöd är bra ur en säkerhetsaspekt då de lindrar effekten av pisksnärtskador.

277586, “limpan”

277911, “komfort”

Att eftermontera nackstöd i en Volvo Amazon är relativt enkelt, men kräver lite tid och lite tålamod. Ingreppet är inte reversibelt eftersom man tar upp hål i framstolarnas klädsel. Exakt vilka delar som behövs framgår av tabellen längre ned.

Gör så här

Arbeta med ett säte i taget och börja med att skruva loss ryggstödet. Det är fäst med två skruvar i fällbeslaget på var sida. Skruva även ut ratten till svankstödet (endast årsmodell 1968-1970). Lyft ut ryggstödet ur bilen för att bättre komma åt att arbeta. Nedtill på båda sidor sitter ett antal stift eller metallklämmor som täcktes av fällbeslaget. Dra försiktigt isär dessa med en tång och tag bort dem ur klädseln utan att skada vare sig klämmor eller klädsel. Vänd på ryggstödet så att du har undersidan uppåt och bänd isär skenan en aning med hjälp av en eller två skruv-mejslar. Var oerhört försiktig så att du inte skadar klädseln – det är lätt att slinta! Galonklädseln ligger dubbelvikt i skenan och hålls på plats av två stålstänger. Om du fått tag på nackstöd från en skrotbil, så öva gärna på de gamla stolarna först.

Dra försiktigt av klädseln nedifrån och upp. Skär med en kniv eller en sax upp hål i skumgummit upptill så att du kommer åt att sticka ned de två inre styrhylsorna (de långa rören i metall). Följ sedan efter med de yttre styrhylsorna (de i plast). Dra försiktigt tillbaka klädseln över ryggstödet och markera med en penna var rören kommer att hamna. Dra av klädseln igen och limma en förstärkning av t.ex. kasserad galonklädsel runt markeringarna på insidan – det hindrar klädseln från att brista runt de hål som snart kommer att tas upp. Passa även på att kontrollera svankstödets kondition när klädseln ändå är avtagen.

Dra försiktigt tillbaka klädseln nästan hela vägen tills de yttre styrhylsorna kan ses strama mot klädseln inifrån. Var noga med att klädseln sitter precis rätt. Markera med en penna konturerna på styrhylsorna och skär sedan med en vass kniv, sax eller ett rakblad upp hålen för nackstöden. Vänd på ryggstödet och dra tillbaka klädseln helt och hållet och fäst den undertill med hjälp av en tång eller en polygrip. Lägg gärna lite tyg, en trasa eller dylikt mellan tång och klädsel så att klädseln inte skadas när tången nyper åt. Var noggrann – har du en P130 så syns det direkt om du slarvat då man fäller stolarna framåt. Pilla tillbaka stiften / metallklämmorna och nyp fast dem med tången.

Lägg dit bricka 672017 med de små piggarna nedåt mot klädseln samt skruva dit mutter 672016 på båda styrhylsorna. Om klädseln på nackstöden inte redan är i samma färg som resten av klädseln i bilen så är det dags att klä om dem nu. De är fästa undertill med en liknande konstruktion som klädseln på ryggstöden, fast i plast. Fäst mutter 672015 och låshylsa 672018 på varje stolpe på nackstödet och stick sedan ned dessa i styrhylsorna till önskad nivå. Lås fast genom att dra åt muttern och börja om från början med nästa säte. Skruva tillbaka båda ryggstöden i fällbeslagen och glöm inte svankstödens rattar.

Erforderliga delar

• 680126-0 Nackstöd
• 672020-5 Styrhylsa, yttre
• 672021-3 Styrhylsa, inre
• 672017-1 Bricka
• 672016-3 Mutter
• 672018-9 Låshylsa
• 672015-5 Mutter
• Klädsel

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!

This text is also available as PDF download in English here. Denna text finns även som PDF här.

Rullbälten i Volvo Amazon

År 1959 var Volvo först i världen med att montera statiska tvåpunktsbälten i en serietillverkad personbil, men sedan långt tidigare hade säkerhet kännetecknat varumärket. Inför lanseringen av Volvo Amazon 1956 skrev Volvo i sin reklam: ”VIKTIG NYHET! Fästen för säkerhetsbälten. Läkare och bilexperter är ense om att många bilolyckor skulle ha slutat mindre illa om de som suttit i framsätet haft säkerhetsbälten. Volvo har därför försett Amazon med kraftiga fästen för säkerhetsbälten av en ny bekväm och tillförlitlig typ. Bältena kan erhållas som extrautrustning.” Nils Bohlin ledde Volvos säkerhetsarbete och visar på bilden upp trepunktsbältet – en uppfinning av Volvo som idag tillskrivs som en av de viktigaste under hela 1900-talet.

Amazon hade fästpunkter för statiska tvåpunktsbälten fram från produktionsstart (d.v.s. årsmodell 1957) och många återförsäljare sålde bilarna med bälten fram. Sent under modellåret 1958 blir de fabriksmonterad standardutrustning, först på den för året nya Amazon Sport (122S) och senare också Amazon (121). Dessa bälten såg lite annorlunda ut än vad de flesta av oss förknippar bilbälten med idag och gav ofta onödigt stora skador på kroppens mjukdelar till följd av spännet som satt mitt för bröstet:

Nils Bohlin, rekryterad av Volvo från SAAB, uppfinner och patenterar det statiska trepunktsbältet och dessa fabriksmonteras från ch.-nr. 24039 (d.v.s. årsmodell 1959) på vissa marknader (inkl. Sverige men exkl. USA). Trepunktsbältet har alltså ytterligare en fästpunkt i karossen. Vid samma ch.-nr. införs fästpunkter för statiska tvåpunktsbälten i baksätet. Detta midjebälte säljs som tillbehör under detaljnummer 279495. Senare samma modellår (vid ch.-nr. 28000) ändras infästningen vid B-stolen från 100mm till 80mm. Fästen för statiska trepunktsbälten bak introduceras med modellår 1967.

När P130 och P220 introduceras 1962 har de fästen för bälten bak. De blir standard på exportbilarna till USA 1968 i form av ett (tvåpunkts) midjebälte och i Sverige (m.fl. andra marknader) 1970 i form av ett trepunktsbälte. Båda dessa införanden drevs av legala krav.

Åren går och idag är trepunkts rullbälten standard på samtliga platser i alla nya bilar. Många Amazonägare ser det som självklart att byta ut de äldre, lite klumpiga statiska bältena mot rullbälten. Ingreppet är enkelt, billigt och helt i linje med den anda i vilken Volvo bygger sina bilar.

Rullbälten från tidiga modeller i Volvos 240-serie passar rakt av, även om det kan bli nödvändigt att använda bultarna från de gamla bältena om gängdimensionerna inte överensstämmer. Det finns även nya bälten att köpa för såväl framsäte som baksäte.

Att byta till trepunkts rullbälten fram i en Volvo Amazon är väldigt enkelt, och tar c:a 20 minuter per sida. Ingreppet på framsätena är reversibelt, medan det i baksätet medför ett lite mer omfattande ingrepp. Delar som behövs är förutom bälten även låsbeslag, bultar, muttrar och brickor i rätt antal och dimensioner.

Rullbälten fram

Arbeta med en sida i taget och börja med att ta bort befintligt bilbälte med hjälp av en hylsnyckelsats. Spara brickor och bultar. Fästena sitter två stycken på B-stolpen och ett i kardantunneln mellan framsätena. Fäst det nya rullbältet med bultarna från det gamla bältet. Själva rullen skall sitta längst ned på B-stolpen. Avsluta med att byta bältenas låsbeslag mellan framsätena och var noga med att det sitter ordentligt fast i kardantunneln.

Rullbälten bak

Dessa anvisningar gäller sedanmodellerna, dvs. P120 och P130. Man kan använda bältena från framsätena bak förutsatt att man finner ett låsbeslag som passar. Fästena sitter längst ned på B-stolpen (framför hjulhuset), på C-stolpen mellan bakruta och sidoruta samt i mitten bakom baksätets ryggstöd. Man kan med pekfingret känna fästet på C-stolpen mellan rutorna genom innertakets tyg. Det sitter i mitten, c:a 5cm ovanför ryggstödets slut. Problemet med rullbälten bak är att det här behövs ett fjärde fäste för själva rullen. Något sådant fäste finns inte. En del väljer att svetsa fast ett sådant fäste i plåten under hatthyllan, vilket dels kräver att man har bälten vars rullar tillåter att bältet löper fritt ut rullen även då den ligger ned, dels att man svetsar en förstärkningsplåt under hatthyllan (annars går inte bilen genom besiktningen).

Ur tillbehörskatalogen 1969

Den lösning som förespråkas här kräver ingen svetsning. Istället börjar man med att fästa rullen inne i bagageutrymmet, lämpligen på själva hjulhusen. Ett hål borras ut till hjulhuset och rullen fästes med rostskyddsbehandlad bult och brickor i kvalitet A4 (rostfri, syrafast) med gängorna in mot bagageutrymmet. Bulten och brickan fettas sedan in utifrån och täcks därefter över med ett rikligt lager underredsmassa. Snåla inte. Är bilen utrustad med bagagerumskorg (277249) så kommer rullarna att hålla även denna på plats samtidigt som de skyddas från skrymmande bagage.

Under hatthyllans matta (1965-1968) eller papp (1969-1970 samt Favorit) finns hål upptagna i plåten om c:a 4,0cm x 8,0cm. Gör en slits i mattan/pappen från hörnet i plåten som är närmast baksätet och närmast mitten diagonalt över till hörnet som är närmast fönstret och närmast bilens sida. Slitsen bör vara 0,4cm – 0,5cm bred. Bältet kommer att löpa betydligt bättre om slitsen görs diagonalt. Ett tips kan vara att byta matta/papp samtidigt och då öva på den gamla först. Dra sedan bältet genom hålet och genom slitsen från bagageutrymmet och in i kupén. Dra fast bältesslutet i befintligt fäste längst ned framför hjulhuset, så blir det lättare att jobba. Dra fast bälteslåset i fästet bakom ryggstödet. Känn efter med pekfingret var fästet för bälteslöparen sitter och tag försiktigt upp ett hål stort nog för bulten i innertakets klädsel. Drag fast bälteslöparen.

Hål i innertakets klädsel, slitsar i hatthyllans matta/papp och hål borrade ut till hjulhusen är permanenta inverkningar på bilen som denna lösning medför. Resultatet blir dock bra och framförallt säkert.

Statiska bälten ur Volvos reservdelskatalog:

Säkerhetsbälten fram…

…och bak

Ansvarsbefrielse. Texten i denna anvisning har förberetts med största noggrannhet men är, trots det, i strikt mening endast att betrakta som en guide att användas i god samverkan med normala säkerhetsföreskrifter gällande vid arbete med elektrisk apparatur och verktyg i en fordonsteknisk miljö. Jag tar inte ansvar för dina handlingar. Arbeta smart! Arbeta säkert!

På min 25-års dag i juni 1998 fick jag mormors bil. Av olika anledningar så skrevs den över på mig först i maj 2000 av hennes dödsbo, vilket är anledningen till att jag brukar säga att jag har ärvt den. Sedan min morfar, som jag tyvärr aldrig träffat, gick ur tiden i september 1971 har bilen stått oanvänd i garage under vintrarna och använts av mormor för att ta sig till sommarstugan sex mil hemifrån på vårarna och hem igen på höstarna. Den är med andra ord inte vinterkörd efter 1971. Det hände att mormor fick bud på bilen av besiktningsmännen på Svensk Bilprovning under 1970- och 1980-talen. Sommaren 1995 var min mor och jag på väg till sommarstugan, och fick precis innan vi var framme möte med en galning som körde på fel sida av vägen. Det var mormor. Bilen stod sedan avställd från augusti 1995 till maj 2001.

Det är en Volvo Amazon 121 tvådörrars sedan av årsmodell 1969 med typbeteckningen P 131341 S och chassinummer 324684, tillverkad i december 1968 vid Torslandaverken utanför Göteborg. Färgen är ljusgul (97) med beige inredning (430-595). Bilen köptes ny genom Forslunds Motor AB i Gävle i april 1969 av min morfar för 17 100kr (varav 3 872kr var accis och moms), och hade vid tidpunkten för överskrivandet på mig gått 8 054 mil. Registreringsbeviset är utfärdat av Länsstyrelsen i Gävle och daterat den 13:e maj 1969.

Motorn, nummer 10 919, är den för 1969 års modell nya B20 A om 82 hk (DIN) / 90 hk (SAE), och var ursprungligen försedd med en M40, fyrväxlad manuell växellåda. Även sådana nymodigheter som tvåkrets triangulärt bromssystem var standard med 1969 års modell. Bilen levererades med dubbade vinterdäck, grå gummimattor i kupén (277215) och motorvärmare (281551) med tillhörande tidur (282945) och kupévärmare (282932) som enda tillbehör. Enligt farsan fanns det även takräcke till, men jag tror han blandade ihop det med det han själv hade kvar från sin 142:a. Radio från Blaupunkt sattes in 1974, tyvärr inte helt fackmässigt då hålet i framskärmen för radioantennen resulterade i en hel del rost.

Jag ställde på och försäkrade bilen från och med den 15:e maj 2001, och två veckor senare var vi och rullade fram den ur det provisoriska garaget bakom vedboden där den stått de senaste sex åren. Efter att ha bytt alla fyra hjulen, satt in ett nytt batteri, bytt tändstift och säkringar, fyllt på olja, kylarvätska och bensin samt tvättat av det värsta så gjorde vi ett försök att starta den. Förgäves. Startmotorn ville inte, så vi fick dra igång bilen med bogserlina. På en liten skogsväg i svagt motlut gick den så igång, och färden gick mot närmaste bensinmack för tankning. I de många och tappra försöken att rulla igång den efter stoppet på macken upptäckte vi att tanken läckte, men vi chansade och det höll de dryga 20 milen hem. Allt och alla som vistats i närheten av bilen den dagen luktade gammal sur gymnastiksko efteråt…

Tanken är sedan dess lagad och hela bilen är tvättad såväl invändigt som utvändigt. Startmotorns kontakter behövde putsas lite, annars var det inget fel. En del saker fick jag hjälp med att ordna, fixa och laga. Jag kunde vid den här tiden ingenting om bilar, utan fick lära mig efter hand. Jag ville veta allt om min bil och började lusläsa allt som gick att få tag på.  2001 byttes delar av avgassystemet och ett nytt grenrör åkte i samtidigt. Fälgarna fick nya däck och bättringsmålades samtidigt. Bränslepumpen byttes, liksom bränsleledningarna. Ungefär samtidigt besiktigade jag bilen för MHRF-försäkring hemma hos Claes Nylund i Täby (Claes är medgrundare till Svenska Amazonklubben), men Claes var inte så imponerad. “Den ska se ut som den gjorde när den lämnade bandet i Torslanda, Fredrik”. Och det gjorde den ju inte. 2003 satte jag dit ett förfilter innan bränslepumpen (jag har sett att en del sätter filtret efter pumpen, men de inser nog inte vad bensin under tryck i kombination med ett hett motorblock kan orsaka). Registreringsskyltarna är utbytta i omgångar, men just nu funderar jag på att byta tillbaka till de som satt original (från 1972). Instrumentpanelsstoppningen fick jag byta tidigt, också 2001, då den gamla spruckit på de klassiska ställena så det gula skumgummit under lyste igenom. I augusti 2001 renoverade jag hela kylsystemet och bytte samtliga slangar, slangklämmor, expansionskärlet och naturligtvis kylarvätskan. Detta eftersom temperaturmätaren oroande ofta ville krypa upp på det röda fältet.

Tidstypiska modifieringar såsom varvräknare, overdrive, varningsblinkers och knäskydd har tillkommit sedan jag ärvde bilen. Radio sattes in 1974, men är sedan dess utbytt mot en ny i retrostil från RetroSound.

Sommaren 2003 fick jag tag på varvräknare till bilen. Den för många välbekanta Lennart Johansson i Rinkaby-Solberga utanför Örebro (“Volvo-Lelle” som driver Motoroldies) hade enligt rykten flera stycken till salu, vilket visade sig stämma när jag ringde och kollade. Så det blev ett varv om Rinkaby-Solberga på vägen till sommarstugan, en liten omväg på 20 mil. Perfekt för en Amazon-entusiast! När jag frågade Lennart vilken av de varvräknare han hade som var i bäst skick pekade han utan att blinka ut en av dem och då den visade sig stämma med bilden i tillbehörskatalogen som låg i bilen när jag fick den slog jag till på den. 750 kr ville han ha. Fullt rimligt (de säljs numera på Tradera för tio gånger det priset).

Ungefär vid denna tid, 2003, besiktigade jag Amazonen för Länsförsäkringars entusiastbilsförsäkring vid deras station i Västberga. Jag fick söka (och fick) dispens från kravet att även ha en bruksbil. Jag hade ingen bruksbil. Jag hade en Amazon, en cykel och ett SL-kort.

När man kör en veteranbil framstår alla hastighetsbegränsningar som fullständigt rimliga på ett sätt som de verkligen inte gör i en modern bil och man kommer på sig själv med att omedvetet undvika motorvägar eller till och med 2+1-vägar. En lagom kurvig 70-väg, helst utan målade mittstreck, genom ett böljande svenskt sommarlandskap är den optimala Amazonvägen. Men färre och färre vägar ser ju faktiskt ut så, och ganska tidigt insåg jag behovet av en femte växel. En Amazon är helt enkelt inte anpassad för dagens trafikrytm, inte ens en senare Amazon med B20. Men jag ville ha det så original som möjligt. Sommaren 2004 fick jag via annons tag på en M41 med överväxel typ D för 3 500 kr som ankom Stockholms Central med bussgods. Den visade sig tyvärr inte alls vara i det skick som säljaren påstod. Den gick knappt att köra med och om man ändå gjorde det så lät det alldeles förskräckligt om den. Jag fick våren 2005 köpa en nyrenoverad M41-växellåda med Laycock de Normanville överväxel typ J genom SVIS utanför Köping. I en hyrbil tajmade jag SVIS öppettider och körde 30 mil till Munktorp utanför Köping och tillbaka. Drog all el och så själv, men själva lådbytet gjorde Robert Scherman (ordförande i Svenska Volvo 140-klubben). Överväxel är som en femte växel och tar ned varvtalet med c:a 20%. Med M40:an hade jag 90 km/h vid 3 000 rpm och med M41:an har jag nu 110 km/h vid samma varvtal. Lite mer anpassad för dagens trafiksituation, kan man säga: lägre varvtal, bekvämare körning och bättre bränsleekonomi. Så det blev bra till slut, och typ J är ju egentligen mer rätt till en B20 än vad typ D är. Typ D-lådan skänkte jag till SVIS mot löfte om att de inte fick skrota den utan istället skulle renovera upp den.

De första åren var bilen både försäkrad som och användes som en bruksbil på somrarna. Den stod mest i mina föräldrars garage i en radhuslänga i Åkersberga, men även enstaka nätter på Heleneborgsgatan i Stockholm där vi bodde då. På vintern ville farsan ha sitt garage själv så då hyrde jag en uppställningsplats hos Christian Virgin ute på Hakunge Säteri. Där fick den tyvärr inte stå i fred, så jag såg mig om efter någonstans att ha den. Frågan gick till svärföräldrarna i Skåne, som köpte sitt hus 1976 av en bilmekaniker. Garaget: 80 m² varmgarage med smörjgrop och plats för fem större bilar. Inga problem! Jag var så välkommen! Jag körde ner Amazonen till Skåne på Allhelgonahelgen 2007 och den stod sedan tryggt och bra där under tio år. Men jag hade såklart inte lika mycket tid att lägga på den nu, eftersom den stod 60 mil hemifrån. Nu stod Amazonen undanställd större delen av året och finkördes någon gång på våren, någon gång på hösten och någon vecka eller två på sommaren. Övrig tid stod den undanställd och övertäckt i svärföräldrarnas jättegarage. Tiden till nästa Amazonsäsong ägnades åt jakt på delar, tillbehör och kompetenta och pålitliga mekaniker och hantverkare (växer som bekant inte på träd) för de arbeten som jag inte kan och/eller vill göra själv. Svärmor brukade hämta ut paketen med delar jag beställde och sedan stod allt i garaget och väntade på mig när vi kom ner.

Då mormor varit i ett och annat dike med bilen så har det varit en del bucklor i karossen och en del repor i lacken. Generellt på min mammas sida av släkten är filosofin och livsåskådningen sådan att om man råkar ha sönder något så mörkar man det så långt det är möjligt. Man säger inget till någon, man pratar inte om det och framförallt gör man inget eller – om ändå tvunget – så lite som möjligt åt saken. Personligen får jag utslag bara jag tänker på det. Problem ska lösas. Har man sönder något så ser man till att fixa det så snabbt det bara går, proffsigt och korrekt. Det hör till normal uppfostran. Jag har därför bytt höger kattöga bak, en och annan kromlist, liksom hela bagagehandtaget (där kromet hade ärgat sönder). Exteriört var det dock en hel del arbete kvar, inklusive en tröskelplåt som behövde bytas, en buckla baktill som behövde knackas ut samt en del mindre plåt-, rost- och lackskador, inklusive det där rosthålet från radioantennens infästning i skärmen. Stötfångarna byttes bak 2009 och fram 2010, vilket var en ganska svettig investering men som kraftigt förhöjde bilens intryck.

Under 2013 fick jag upp ögonen för elektrisk servostyrning. En holländsk firma som heter EZ Power Steering tillverkade inte bara modelanpassade servostyrningar utan även mindre replika-rattar till Amazon. Jag kontaktade Roy Palm på Autoservo utanför Växjö och han genomförde sin första Amazon-installation i min bil under påsken 2014. Från svärföräldrarnas garage blev det en lagom dagsutflykt till Roy, som ordnade med elservo under tiden vi turistade i Växjö. Autoservo har två replikor av Volvo-rattar i sitt utbud: en för P1800 och en för 123GT. Av dessa är den för 123GT mest rätt (eller minst fel, beroende på hur du ser på det) och dessutom snygg, så valet föll på den. Dessa replikor är 15″ och mindre än original, något som är helt nödvändigt med elservo. Är man dessutom en normalstor, svensk man uppskattar man även det större benutrymmet som en mindre ratt ger.

Sommaren 2016 var det i princip klart att det stora huset på den stora tomten med det stora garaget helt enkelt var för stort för två pensionärer. “Vi blir inte yngre, Fredrik”, som svärfar konstaterade. De tänkte sälja huset och såg sig om efter en lägenhet inne i byn istället. Skåne-eran för Amazonen led mot sitt slut. Jag insåg att BE-kort kan vara bra att ha av en massa andra skäl också, annat än att dra upp en Amazon till Stockholm, så jag ordnade med det under hösten 2016 och trailade sedan hem Amazonen i juli 2017. Klockan 08:00 en måndagmorgon i juli hämtade jag ut ett förbokat bilsläp på Circle K i Helsingborg och lämnade sedan in det på samma station igen klockan 10:20 dagen efter. Däremellan körde jag 130 mil med släp. Nu var Amazonen hemma i stan igen. Här parkerar man dock ingalunda gratis och garageplats blev därför en het fråga att lösa. Men det löste sig det också. Dock inte gratis.

Det blev varteftersom allt tydligare att nästa steg var att antingen sälja Amazonen eller renovera upp den och få ordning på nämnda plåt-, rost- och lackskador. Ett inte helt lätt val. Garageplatsen är dyr och några andra realistiska alternativ finns inte så länge vi bor kvar, och att flytta är inte aktuellt. Att renovera upp bilen är också väldigt dyrt men samtidigt en engångskostnad. Samtidigt har bilen ett högt nostalgivärde för mig personligen, givet historiken, och det är och har blivit min hobby. Så jag landade i rätt beslut till slut. Jag hade den enorma förmånen att lära känna Staffan Kraft, medgrundare av Svenska Amazonklubben, lite grann och fick också möjligheten att fråga honom lite kring renovering. Det visade sig att han hade tid personligen. Under senhösten 2019 och vintern 2020 genomgick bilen utvändig plåt- och rostlagning där alla skador, rostangrepp, m.m. åtgärdades av Ekerö Bilskadecenter. Även den där tröskelplåten byttes. Efter det lackades bilen om exteriört av samma firma i originalkulören 97 ljusgul. Staffan demonterade bilen innan och satte sedan ihop den igen med ett synnerligen gott resultat. Vägmätaren stod på 104 597 km när jag lämnade in den hos Staffan i slutet av november 2019 och på 104 598 km när jag hämtade ut den i början av april 2020. Även Christer Sundin, Jonas Rasmusson och Robert Ragnarsson hjälpte till. Bilen är efter det i nyskick och MHRF-försäkrad efter besiktning av Anders Tengner.

Tillbehör jag själv har satt in (i den ordning de sattes in):

• Ray-Ban Wayfarer =))
• 277249 Bagagerumskorg med tillhörande hållare
• 279371 Reservhjulsöverdrag
• 277178 Avgasrörsförlängare (numera ersatt av Ferrita)
• Rullbälten (273341 fram och 274013 bak)
• 277586 Nackstöd fram, beige klädsel (281394)
• 281430 Varningsblinkers
• 277584 Eloxerade hjulsidor (passar ej 5,5″-fälg så ersatta av 1515)
• 281374 Tunnelfack med 277988 bilur (60 mm)
• 281046 Smiths varvräknare (1×1000 gradering, matt silverring, vit nål)
• 281052 Dimstrålkastare (Hella) 162 mm med stag (281054) och överdragsskydd (281056)
• 281053 Fjärrstrålkastare (Hella) 162 mm med stag (281054) och överdragsskydd (281056)
• 282040 Mattsats (svart)
• 277216 Svarta gummimattor i kupén
• 279769 Stålgrå filtsats, framsäten (anpassade för nackstöd)
• 279765 Stålgrå filt, baksäte (anpassad för bilbälten och nackstöd)
• 279765 Stålgrå filt, picknick
• 277360 Låsbart Volvo-brandat tanklock från Waso
• 281129 Biltermometer
• 277386 Recaro fällbeslag
• 277351 Ratthandske, svart skinn (anpassad för mindre ratt)
• 1167 Kardantunnelkorg, baksäte
• 281377 Ljussummer, Hella
• 281460 Askkoppsbelysning (Tack Kalle som skänkte mig denna!)
• 279712 Trebladig fläkt till bakrutan
• 418862 Kromad ventilkåpa
• AM/FM/DAB-radio, RetroSound San Diego med
  • USB-ingång placerad i mittkonsolen
  • 50W RetroSound-högtalare i kickpanelerna
  • 60W RetroSound DVC-högtalare (stereo) i hatthyllan
  • RetroSound 8″ subwoofer
  • RetroSound slutsteg
  • Elektrisk AM/FM/DAB-antenn från RetroSound
• 279251 Backlampa
• 279894 Motor- och bagagerumsbelysning (med 281130 Skyddsgaller)
• 283651 Kartläsningslampa och läslampor i baksätet
• 282616 Intervallomkopplare för vindrutetorkare
• 277499 Förvaringshylla under instrumentpanelen (förarsidan)
• 277428 Stänkskydd och stenskydd bak
• 283308 Reservdunk, 6l
• 279136 Hållare för skattekvitto, namnplåt, radiolicens och besiktningsinstrument
• 79619 Make-upspegel med termometer för passagerarsidans solskydd (ersatte 279526)
• 279588 Högtalargaller, bak (Philips)
• 281034 Kylarmaskering med extraljus
• 277474 Självhäftande isolermattor (ljuddämpande, butyl/aluminium)
• 1515 Hjulringar i rostfritt
• 282098 Bakre nackstöd (Volvo 140/164) med beige klädsel
• 277911 Komfortnackstöd fram, med beige klädsel (ersatte 277586)
• Lokari innerskärmar i aluminium fram och bak
• Gradulux solpersienn i bakrutan
• Pepitarutig bilhjälm från Tretorn

Dimljuset var kopplat som ett kurvljus, dvs. det användes tillsammans med helljuset, men jag har bytt ut det helt på senare tid mot ett till fjärrljus (Hella 162mm) precis som Polisen i Sverige hade på en del av sina Amazoner.

Med på färden är i regel alltid en klassisk radio från RoadStar, en 12V kaffebryggare från Waeco, två fällstolar, en picknick-filt samt ett mindre termoelektriskt Coca-Cola-kylskåp. Det fikas mycket på bilträffar och då kan man lika gärna fika med stil.

I sann Volvo-anda låter jag säkerhet gå före en annars ganska långt utvecklad originalskicksbevarandemani, vilket flera tidstypiska modifieringar vittnar om. T.ex. har jag satt in rullbälten fram och bak (2001), nackstöd fram (2002), nackstöd bak (2020), de flesta specialdetaljer från 122S årsmodell 1968 i USA-utförande (inkl. 673017 knäskydd, 673469 vristskydd, instrumentpanelsreglage och rundad knopp till askkoppen samt 281430 varningsblinkers). Även förbättringar på bilens drivlina i termer av överväxel (2005, vid 92 868 km), brytarlöst tändsystem från 123Ignition (2007, vid 96 312 km), kupéfläkt med lite mer snurr från en Volvo 240 samt en bättre växelströmsgenerator från Bosch som levererar lite mer ström (80A istället för original 35A). Bilen är rekonditionerad invändigt med MrCaps SmellStop program (2007). Elektrisk servostyrning och 15″ GT-ratt replica (2014, vid 100 497 km) från EZ Power Steering. Elektrisk, termostatstyrd kylfläkt från Kenlowe framför kylaren (2014, vid 100 785 km). Relästyrt eluttag i bagageutrymmet 2015. Nya lyktinsatser för H4-lampor, Volvo original, kom julen 2015. Ny radio från RetroSound (med högtalare i kickpanelerna samt i avsett uttag i hatthyllan och givetvis med slutsteg och subwoofer) kom 2016 liksom komplett (förutom hel-, halv- och extraljus) LED-konvertering med samtliga lampor från superbrightleds.com. Voltmeter från Volvo 240 sattes in 2016 och kompletterades med yttertemperaturmätare och oljetrycksmätare i samma serie 2017. Renoverat grenrör åkte in sommaren 2017 tillsammans med ett rostfritt 2″ avgassystem från svenska Ferrita vid 102 124 km. Slitdelar som motorolja, oljefilter, luftfilter, tändstift, osv. är kontinuerligt bytta i enlighet med de intervall som framgår av serviceboken (lite oftare ska erkännas). För tillfället kör jag med röda bakljus (USA: röd-röd-vit) och helvita blinkersglas (med kromade gula blinklampor).

Inredningsmässigt har jag låtit VP Autoparts specialtillverka ett par inredningsdetaljer åt mig. Det gäller nya dörrsidor med fickor, vilket egentligen är en detalj som utgick på årsmodell 1969 men som är sjukt praktisk. Samma sak gäller baksäte med mittarmstöd, helt korrekt utfört utan svetsränder på sidorna av präglingen i mitten. De har även hjälpt mig att sy upp klädsel till de bakre nackstöden. Ingen av dessa detaljer existerar egentligen utan det handlar som sagt om specialbeställningar. VP Autoparts kan man alltid lita på.

Däcken som satt på bilen när jag fick den bytte jag genast ut mot Michelin XZX i originaldimensionen 165SR15 på fälgarna till vinterdäcken (de däcken gick i sin tur till återvinningen). Originaldäcken var helt enkelt för gamla och gummit var grått och stelt/uttorkat. Fälgarna från sommardäcken låg på hyllan några år innan jag sålde dem. Michelin XZX är väldigt bra däck men efter 20 år var det dags att byta till nya däck igen och valet föll denna gång på lite bredare Vitour Galaxy R1 däck med smal vit rand i dimensionen 205/70R15 på 5,5”-fälgar. De får plats utan problem och de fyller ut hjulhusen bra, men sänkning kan aldrig bli aktuellt med de däcken och större än så får nog helt enkelt inte plats om man samtidigt vill kunna styra bilen. Dessutom kräver de anpassning för att innerskärmarna (Lokari) fram ska få plats därför att annars tar däcken i. Den gamla dimensionen 165SR15 finns inte längre men hade profilen 82 (så typ 165/82R15) vilket ger diametern 65,2 cm. De nya däcken har diametern 66,8 cm. Skillnaden på 2,5% är inom de tillåtna ±5% och ger ingen märkbar skillnad på hastighetsmätaren. Att de nya däcken är 4 cm bredare spelar ingen roll alls vad gäller avvikelsen på hastighetsmätaren, dock gör det stor skillnad på väghållningen.

Produktutvecklingen av Volvo Amazon avstannade i princip helt med årsmodell 1968 och de två följande och sista årsmodellerna präglades av flertalet förenklingar. Några av dessa har jag uppgraderat bilen med:

• Knäskydd (673017) från 1968 122S exportbil
• Vristskydd (673469) från 1968 122S exportbil
• Rundade reglage på instrumentpanelen från 1968 122S exportbil
• Askkopp med rundad knopp från 1968 122S exportbil
• Signalhorn, hög ton, Bosch (ej standard 1969)
• Ny, speciellt uppsydd klädsel (430-595) på dörrarna med kartfickor (ej standard 1969)
• Baksäte 1965-1968 med mittarmstöd och ny, speciellt uppsydd (430-595) klädsel
• Hatthylla (matta och panel) 1965-1968
• Volvo-emblem i vänster grillhalva (1965-1968)
• Eluppvärmd bakruta med rätt reglage och relä
• Vindruta med blå solskyddsrand
• Bakre nackstöd (från Volvo 140/164)

Vän av ordning noterar att det är ytterligare detaljer som försvann 1969 som t.ex. kromlisten längst fram i mitten på motorhuven, kromade dropplister, kromad handbromsspak m.m. men de har jag inga planer på att sätta dit. Det är även en del saker unika för 1968 Volvo 122S i exportutförande som jag medvetet undviker, t.ex. de svarta handtagen till dörröppnarna (jag har en uppsättning, men monterar dem inte) eller de fyra sidolamporna på karossen (gula fram, röda bak). De sistnämnda finns hos VP Autoparts.

Sommaren 2020 hade jag bilen inne hos Robert Scherman igen. Mätarställningen stod nu på 105777 km och temat var förbättrad väghållning. Robban satte i krängningshämmare från IPD fram och bak, bytte fjädrarna runt om, bytte till lite hårdare stötdämpare från Bilstein, renoverade framvagnen (nya styrleder, parallellstag och kulleder), bytte dämparband till bakaxeln samt bytte alla bussningar (fram och bak) till polyuretan från SuperPro. Gällande fjädrarna kan det vara värt att notera att då jag passerat puberteten för länge sedan absolut inte var ute efter någon sänkningssats (Amazonen är låg nog som den är), utan jag bytte rakt av till nya fjädrar i standardlängd. Just det, Robban bytte bromsvätska också (det behövdes). Tillsammans med de bredare däcken blev det en väsentlig skillnad på väghållningen! Skönt att slippa vobbla in bilen i rätt fil vid exempelvis en omkörning i lite högre hastigheter. Med bredare däck och med renoverad framvagn behövs en hjulinställning och det ordnades väldigt proffsigt av Däckspecialen i Västberga.

Robban tog även hand om en planerad renovering av motor och bromsar i oktober 2022 vid 109937 km. Det var dags. Motorn fick en blyfrikonverterad topp med lite större ventiler, tunnare topplockspackning, en lite bättre kam (“K”), nytt kamdrev i stål, kamdrevskåpa med packbox, nya och hårdare motorkuddar (för B30), en NOS vattenpump, nytt grenrör och nyrenoverade SU HS6-förgasare med värmesköld (och bakelitbrickor!) och gasstag. Remskivan byttes till en med dubbla spår och med märkningar för tändinställning, även den NOS, för att underlätta framtida planer på ex.vis. AC. Vi tog även bort motorvärmaren då den ju inte används längre. Här blev motorn även servad såklart med nya tändstift, tändkablar, motorolja och -filter, kylarvätska, osv. och när vi ändå höll på så byttes slangarna till värmepaketet. Bromsarna renoverades samtidigt med ny bromsservo, ny huvudbromscylinder, armerade bromsslangar från Goodrich, keramiska bromsbelägg fram, nya bromsbackar samt hjulcylindrar (NOS) bak. Tändkurvan på 123Ignition byttes från “4” (B20A) till “7” (B20B) och tändningen ställdes till 10° med stroboskoplampa, tomgången justerades till 8-900 rpm och förgasarna ställdes av Leif Sundin. Med stora delar av motorn nedplockat uppenbarar sig ett svårslaget tillfälle att tvätta, polera och delvis måla om såväl motor som motorrum och det tillfället missades inte.

Lösa planer på fortsatta tidstypiska modifieringar:

• Luftkonditionering (med fokus på funktion snarare än originalitet – vill inte bocka växelspaken, t.ex.)
• Diffad bakaxel

Elschema

Tillägg till instruktionsboken

Specifikation

Alla förändringar som påverkat elschemat är givetvis inritade. Klicka på bilden ovan (missa inte baksidan). Det finns även ett tillägg till instruktionsboken samt en teknisk specifikation.

Bilden ovan är från svärfars garage där bilen tidigare stod vinterförvarad. Ett litet drömtillhåll för en Amazonentusiast – 80 kvadratmeter varmgarage med smörjgrop. Håller på bilden som bäst på att dra åt rullarna till bilbältena bak. Det måste ha varit Allhelgonahelgen 2001.

Jag hade tidigare problem med förgasaren, i vilken det på grund av värmestrålning från grenröret uppstod kondens vilket i sin tur gjorde motorn riktigt svårstartad då den var varm. Ett känt Volvoproblem sades det, och lösningen var att byta pinbultar mellan grenrör och förgasare och sätta dit en distansbricka (“isolerfläns”, 419888) för 150 kr. Nu slipper man skämmas då man ska iväg från t.ex. macken och bilen bara blåvägrar starta…

Min körjournal
År	Mätarställning (km)	Körsträcka (km)	Bränsleförbrukning (l/mil)	Bensinpris (kr/l)
2001	80 540	4 668	0,90	9,63
2002	85 208	3 284	0,91	9,74
2003	88 492	2 779	0,89	9,80
2004	91 271	1 507	0,86	10,24
2005	92 778	1 819	0,90	11,69
2006	94 597	1 368	0,85	11,93
2007	95 965	3 002	0,87	12,10
2008	98 967	189	1,11 *	13,04
2009	99 156	111	1,10 *	12,73
2010	99 267	262	0,86	13,04
2011	99 529	167	1,42 *	14,59
2012	99 696	359	0,88	15,40
2013	100 055	207	1,09 *	15,22
2014	100 262	606	1,06 *	15,05
2015	100 868	261	0,95	14,80
2016	101 129	995	1,01	13,59
2017	102 124	723	1,11	14,68
2018	102 847	760	0,96	16,47
2019	103 607	991	0,92	16,30
2020	104 598	2 203	0,93	14,41
2021	106 801	1 854	0,93	18,28
2022	108 655	1 373	0,85	22,99
2023	110 028	–	–	–

* Många kortare turer.

Så bruksbilseran 2001-2007: 1,843 mil eller 263 mil om året. Skåneeran 2007-2017: 351 mil eller 35 mil om året. Stockholmseran 2017-nu: 617 mil eller 62 mil om året. Totalt har jag kört 2 812 mil med bilen sedan jag ärvde den. Jag minns i och för sig hur jag som liten (på privat väg) fick sitta i mormors knä och styra medan hon körde, men det räknar jag inte. De senaste tio åren har jag kört totalt 896 mil.

Så gott som all dokumentation till bilen finns bevarad, inklusive det första registreringsbeviset, den medföljande garantisedeln, de flesta besiktningsprotokollen åren 1971 fram till idag, service- och skattekvitton, m.m. Till och med ett oanvänt standardkort för bensin. Tack vare besiktningsprotokollen är det möjligt att år för år följa den totala körsträckan – nästan hälften av de 8 054 mil bilen hade gått när jag tog över den kördes innan morfar gick ur tiden, dvs under de två första åren. Av den framgår även att bilen inte är vinterkörd efter vintern 1970, eftersom man kan se precis mellan vilka datum mormor har haft den avställd (vanligtvis september till maj, men någon gång har det dröjt ända till oktober också). Eftersom bilen är mer än 30 år gammal är den befriad från fordonsskatt, är endast besiktningspliktig var 24:e månad samt kostar en spottstyver att försäkra; givetvis är den försäkrad som entusiastbil. Bilen är även undantagen lagen om säkerhetsbälten bak samt kraven om vinterdäck under vinterhalvåret (inte för jag kör med den under vinterhalvåret, men ändå). Givet bilens ursprung, historia och det affektionsvärde den har för mig så är en värdering endast av hypotetiskt, försäkringstekniskt intresse. Jag säljer den aldrig. Jag hoppas tvärtom en dag kunna väcka ett intresse för bilen hos mina barn.

Klicka här för fler bilder.

Volvo Amazon är ett praktexempel på svensk exportframgång, där inte ens hälften av 667 791 tillverkade bilar var avsedda för den svenska marknaden. Det finns än idag gott om Amazonentusiaster i hela världen – nämnas kan t.ex. fotomodellen Cindy Crawford och USA:s förre försvarsminister Colin Powell – och även om de nya originaldelarna börjar att ta slut i lagren så finns det mycket nyproducerat. Nedan finns länkar till ett antal företag och föreningar som jag har funnit särskilt nyttiga i arbetet med min bil:

• SVIS – Svenska Volvoklubbar i Samverkan.
• VP Autoparts – f.d. Veteranprodukter.
• CVI Autoparts – bra utbud men skumma öppettider (ibland stängt månader i sträck).
• Genuine Classic Parts (GCP) – har med Volvo som minoritetsägare reservdelslager för Volvos veteranbilar. Beställer gör man via sin lokala Volvohandlare.
• MotorOldies – “Volvo Lelle” utanför Örebro.
• Svenska Volvo Amazonklubben – bra och kunnigt forum.
• Brickboard – bra amerikanskt forum.
• VClassics – uppdateras inte längre, men artikelarkivet är bra.
• Rapps Car – har nytillverkade Volvofiltar till fram- och baksäte.

Det material jag har sammanställt om Volvo Amazon har visat sig mycket uppskattat och de sidorna som tidigare fanns länkade från denna sida har haft extremt många besökare (hundratusentals) under de år de har legat ute för allmän beskådning. Jag skrev dem till en början mest för min egen skull. Jag har nu valt att flytta det innehållet till den site jag och Karl Eric-Målbergs driver tillsammans: Volvo Amazon Pictures. Välkommen dit!

Mina egna instruktioner om hur jag löst olika tidstypiska modifieringar i min bil:

• Overdrive.
• Rullbälten.
• Nackstöd.
• Varningsblinkers.
• Varvräknare.
• Extraljus.

Min Amazon var den tredje och sista i raden av Amazoner som min morfar köpte. Han köpte alla tre nya. Föregångaren till min var en ljusgrön (91) tvådörrars 66:a med mörkgrön inredning. Den har jag lyckats hitta två bilder på, varav den ena till och med är i färg. Föregångaren till den ska ha varit en skifferblå Amazon men här är det luddigt med årsmodellen (färgkoden fanns på Amazon 1961-1964) och om den hade två eller fyra dörrar. Några bilder på den har jag inte lyckats hitta. Första bilden av mig tillsammans med min Amazon, sommaren 1975:

Det finns svenska bilar som tillverkats längre och i fler exemplar än Volvo Amazon. Det finns bilar som är snyggare, snabbare, säkrare… …vad du vill. Men trots det är Volvo Amazon Den Svenska Bilen. Volvos odödliga bil har inte tillverkats på över 50 år, men är fortfarande aktuell som begagnad. Sportvarianterna 122 S och 123 GT är rariteter som kostar mycket pengar, om man har turen att lyckas få tag på någon som är till salu. Redan en klassiker och samlarbil.